You are currently browsing the category archive for the 'Vänner' category.
Jaha, och här sitter jag och väntar på att min kompis M i Haifa ska logga in på Skype så jag kan få en ny update om läget i Israel och om han överhuvudtaget blivit kallad till armén. Nervositeten stiger. Jag har dessutom lyckats få tillbaka alla de telenummer jag förlorade i den telefon jag råkade kasta i marken. Så nu kan jag förhoppningsvis få till en ordentlig kontakt med alla vänner i Det Heliga Landet.
Mmmmmm mums vad underbart det är med felmeddelanden såsom Internal server error. Vem blir inte mer glad än jag som sitter på skoltid och skapar min egna blogg men idag när jag hellre kände för att fuska mig fram och starta en ny blogg enligt en färdig mall och får till svar efter registrering att det hela inte fungerar! Gud vad underbart. Eller vad säger ni? Och hur konstigt känns det inte att sitta här och skriva första inlägget sedan, ja……. det borde väl ni veta som läser mina inlägg. Jag har själv lika bra koll som en guldfisk. Visst är de roliga de där guldfiskarna:
-Nej, men se här, denna sidan av akvariet har jag inte sett innan.
Efter ett varv:
-Nej, men se här vad fint det är här. Jag har ett vagt minne av detta men kan inte riktigt förnimma vad det kan tänkas vara men det är verkligen fasansfullt tjusigt här.
Efter det tredje varvet.
-Herrejöstanes, vad fint det är här.
Ha, ha!!!!!!!
Vill idag berätta för er om min fina dag. Blev så till mig att jag mot alla odds loggade in för att skriva detta inlägg. Eller som barnet säger på Pesach, varför idag av alla dagar. Svaret på denna fråga har jag kanske inte till 100% men jag känner att det är kul att dela med mig.
Anyhow.
Jag har haft ett flyt hela dagen. Jag har med mitt vanligtvis kassa självförtoende klarat av motgångar i mitt kodande och tjostande med min skolblogg som jag gör i kursen Webbdesign. Trots att jag för stunden inte förstod hur jag om några minuter skulle hitta lösningen så fick jag trots det inte panik. Och det är framgång, då jag för ett antal veckor sedan suttit med gråten i halsen redan efter några sekunder då jag omöjligen kunde se lösningen framför mig. Tjooooooooohooooo jag gör framsteg i min egna utveckling. Jag kan idag med stolthet pound myself on the back för att jag varit så satans tålmodig mot mig själv men även mot mina medmänniskor och mot datorn 
ha ha! Kul jag är eller hur? Det blir inte roligare än så här då jag faktiskt pluggar det totala nördprogrammet. Och kul är det. Idag kan jag faktiskt säga det. Jag vet inte vad jag kommer säga på måndag. Men, min favorithobby som egentligen är skolarbete är att sitta och lyssna på P3, dricka te och strukturera upp hemsidor och Bloggar. Jag blir lugnet själv av det.
Som om det inte vore nog så hade jag satans kul med mina klasskamrater på tåget på väg hem från skolan och det fortsatte även efter att vi hade gått av tåget. Vi skrattade och skrattade och skrattade. Vi tänkte helt enkelt inte så mycket. Vi satt först och jämförde språkets struktur på svenska och persiska och ibland blev det så tokigt att vi bara skrattade. Sen slutade det med att vi pratade rövarspråket och att min persiska klasskamrat kunde stoltsera med ett rejält partytrick i bakfickan. Rövarspråket! Herregud vad kul det är att säga:
Jag ska springa till Hemköp: Jojagog soskoka sospoprorinongoga totilollol Hohemomkoköpop.
Efter den meningen var det verkligen svårt att sluta skratta. Och snacka om att det var frigörande. Så kul har jag inte haft på länge. Tack mina fina klasskamrater, ni är så fina! Tack för att ni får mig att skratta.
När du vaknar kan du inte veta hur din dag skall börja, hur den kommer se ut efter ett tag, hur den kommer se ut under kvällen och sist men inte minst- du har ingen aning om hur den kommer sluta.
Idag vaknade jag någorlunda ok. Jag var på ok humör, tänkte inte så mycket på hur jag kände mig. Gjorde mitt favoritte vilket är att jag fyller upp ett glas med några klunkar riktigt svalt svart te, lägger i några blad mynta, fyller upp till toppen med varmt vatten för att sedan röra om det hela med en tesked socker. Jag satte mig i soffan med mitt glas תה נענע, Nana Te, vilket är vad jag precis beskrivit. Slog på datorn för att se om jag fått ngt roligt e-mail eller liknande men där fanns inget särskilt spännande. När jag tittar upp står min ”fabrors” son där och frågar om jag inte borde äta något och jag är ju nyvaken så visst varför inte sa jag till honom. Men han trodde att jag var för blyg för att göra frukost till mig själv. jag försökte förklara att jag bara var nyvaken. Trots att det oftare sker än sällan att folk tycker att jag är som en israel, så tyckte inte min ”fabrors” son det. Han trodde att jag inte vågade ta för mig och känna mig som hemma. Så han tyckte att nu fick det vara nog så han sa att han ska fixa frukost till mig om jag kan tala om för honom vad jag tycker om så ska han göra precis det jag tycker om. Jag förvånade honom och sa till honom att:
-”Överraska mig istället! ”
-”Men, tänk om du inte tycker om det jag gör till dig? ”
-”Vaddå som vaddå? ”
-”Jag vet inte men typ, ost, grönsaker och grejer.”
-”Det låter gott, överraska mig!”
Efter en stund kommer han fram till mig med en stor tallrik fylld med grönsaker, philadelphia liknande ost och riktigt smaskigt kryddad keso, vanlig ost och pitabröd uppskuren i mindre bitar. Allt detta har han även arrangerat i en riktigt kreativ uppläggning så att jag knappt vågar röra vid maten. Jag säger till honom att det ser jättefint ut och att det ser ut som ett konstverk. Han verkar nästan bli generad och liksom vänder sig från mig och säger tack.
Jag sätter mig vid köksbordet och börjar äta. Jag frågar honom om hans dag och frågar vad han ska hitta på. Han rabblar upp massa saker och jag kommenterar det och säger att det låter som att han har ett tufft schema. Han instämmer och säger att han inte tycker om när det är så. Jag talar om för honom att det finns värre problem och att jag tycker om hans problem. Han blir lite förvånad och frågar vilka andra slags problem jag relaterar mina tankar till som värre. Jag berättar att min farmor och min andra farbrors sambo (i Sverige) dog med bara 2 månader emellan i våras och att jag därför avundas honom då hans problem upplevs som mycket lättare. Även om jag vet hur det känns att vara stressad då jag efter allt jag varit med om blir väldigt lätt stressad av väldigt lite. Samtalet utvecklas till att vi pratar om hur det är att ha någon nära sig som dör och hur det känns i början, hur tankarna utvecklas och förändras under tidens gång, hur man själv förändras, hur viktigt det är att ”go with the flow”, att låta sig själv känna efter, att inte vara arg på sig själv och så vidare och så vidare. Det kändes skönt att prata med någon som varit igenom samma sak som jag går igenom nu. Även om han på sätt och vis är kvar i det men i mindre skala då hans mamma dog för ca 5 år sedan då han var tonåring men, som han sa, att han tänker på henne varje dag hela tiden och att det inte finns en enda dag som passerar utan att han är medveten om vad han bär med sig och vad som fattas och så vidare.
Plötsligt började det stockas i halsen och jag kände hur det började bränna till i ögonen. Det var länge sedan jag pratade om vad jag förlorat, vem som gått bort, hur ledsen jag är och hur jag upplever det. Det kändes bra men trots att jag gråtit en massa och kännt efter och verkligen gått igenom mycket av sorgen så blev jag ändå, trots allt, förvånad på sätt och vis, när tårarna kom tillbaka. När ledsamheten letade sig fram. Hans son gick efter en stund för att träffa en kompis och då kom min ”fabror” in i köket för att se att allt var ok med mig och han såg att jag var ledsen och jag berättade om vad jag och hans son hade pratat om. Tårarna bara rann som en flod och i vanlig ordning fick jag många goda råd och tankar och berättelse berättade för mig av min ”fabror”. Han är en riktigt vis man och kan alltid få mig på gott humör.
En kompis jag bott på samma campus som i Haifa för ett år sedan ringde och vi ska mötas upp senare idag men först ska jag ta en sväng till beachen och sola och bada. Gött som *pip*. Nu kan det bara bli bättre!
Är äntligen i Israel. Har varit här i 8 dagar nu och skall stanna i 2 veckor till. Jag har mycket tid kvar men är ngt stressad ändå. Pga jag har massa folk att träffa och jag är lite sådär smått lätt stressad efter allt jag gått igenom under våren. Jag känner mest av allt för att inte göra ngt alls. Men det är sanslöst kul att träffa alla kompisar igen.
The mystery man har faktiskt varit här och rest med mig. Han åkte tillbaka igår till Sverige. Så nu är det tomt. Väldigt tomt. Kudden bredvid min är alldeles tom. Tappar motivationen att gå och lägga mig. Det är roligt att gå och lägga sig när man har ngn man tycker om som ligger bredvid en och liksom småpratar med en och kliar en på ryggen och i nacken och som betyder mycket för en. Det är tomt i sängen och det är inget roligt alls. Suck…. Det är klart att jag har roligt här men det blev så konstigt när han åkte hem. Jag hade aldrig trott att jag skulle ha det så roligt med honom och så bra. Men, så var det. Det var verkligen jättebra.
Jag vet inte om man kan vara lyckligare än mig just nu. Ok, kanske om din älskade precis har friat till dig men det är knappt alltså….
Igår var som ni vet sista dagen för mig på mitt usla arbete. Jag blev otroligt överraskad av min chef som sprang och köpte 2 kanellängder, en med vanilj och en utan. Jag skämtade med honom, eller ja, försökte mig på en ironisk utläggning och sa något i stil med att:
-”ja, men, du har ju knappast köpt kanellängderna pga att jag slutar idag. Vi hade ju ingen som hade tagit med sig fredagsfika.
-”Ha, ha, du tror väl inte att jag bryr mig om fredagsfikat. Jag äter ju själv nästan aldrig av fredagsfikat.”
-”Jaha, så det var till mig alltså”
Då kom en kör av röster från mina arbetskamrater:
-”Tack för att du slutar idag mmmmmm mums vad god kanellängd. Mmmm vad gott det var, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha………”
Min arbetskamrat som även hon slutar om några veckor sa:
-”Får jag bestämma själv vilken fredagsfika ni bjuder på när jag slutar? Får jag det, får jag det?”
Min chef bara tittade på henne och log utan att svara henne.
Jag fyllde då i med:
-”Jag hade ju velat ha en kladdkaka. Och jag är jättebra på att baka kladdkaka. Mmmmm vad gott!”
-”Jag hittade inga kladdkakor på Johnséns, de var nog slut. Ha, ha!”
Ja, ni förstår vilken humor vi har på mitt f.d. jobb. Ironi, dåliga skämt, kränkningar…. ha, ha! Jag fick dessutom en kokbok skriven av Mannerström, Gbg:s stolthet. Det blev jag faktiskt väldigt förvånad över. Jag har alltid kännt mig väldigt hmmm… icke uppskattad på jobbet men, jag fick minsann en present av jobbet. Och kokbok var helt perfekt. Jag får nästan alltid kokböcker av vänner och familj som present just för att jag älskar att laga mat. Det var mitt i prick. I och för sig tror jag inte att min chef tänkte särskilt mycket när han valde ut den för att vi har ett gäng av samma slags kokbok liggandes på vårat kontor. Jag vet inte om det har att göra med att vi sponsrar Mannerströms restaurang eller vad det kan vara. Men jag såg hans kokbok stå i ett slags vitrinskåp bredvid alla andra saker som jobbet satt sin logga på.
Jag blev med andra ord glatt överraskad. Och det var skönt. Inte för att jag behövde bekräftelsen men, jag ville hellre gå ifrån jobbet på min sista dag med en bra magkänsla än en dålig som jag hade förberett mig på. Jag har inte haft världens bästa chefer utan 2 av de sämre lämpade och de har vid alldeles för många tillfällen fått mig att känna mig osynlig. Men, nu fick jag i alla fall en bra magkänsla och igår fick jag också chansen att vara spydig mot min chef. Det var skönt. Jag fick honom att förstå att jag redan hade letat mig därifrån för flera månader sedan då jag redan hade sökt andra arbeten och studier och att jag nu kommit in på en toppenutbildning som jag tackat ja till.
Dagen rullade på igår och allt kände bara bättre och bättre. Snackade med en kompis som övertalade mig att följa med på Brassefest på Valand trots att min plan bara var att gå på middag och sedan hem. Och jag sprang iväg till Systembolaget och köpe skumpa, närmare bestämt en Rosé vid namn Törley’s. Men, jag fick den aldrig upprdrucken då det blev som jag trodde…. att jag bara orkade gå på den middag jag var bjuden på och sedan släpa mig hem.
Missade en stor och viktig detalj. Under senare del av eftermiddagen igår under tiden som jag var på jobbet så fick jag samtal av ordförande i den BRF jag hyr min lägenhet från. Hon var jätteglad och berättade för mig att jag fått det bostadsbyte jag sökt, godkänt. Helt otroligt!! Helt fantastiskt. Jag slipper betala 5700 kr i hyra, den kommer ist. bli 2700 och jag kommer bo supercentralt och fint. I en mindre lägenhet än den jag bor i nu men det bryr jag mig faktiskt inte om för att jag är så tokigt glad för denna nya lägenhet. Plus att jag kommer ha ett ordentligt kök. Utan fläkt men det får jag skaffa själv för att som jag förstått det så ingår inte det. Fläkt är ju väldigt nödvändigt!! Särskilt när jag steker lax. Har en del erfarenhet från det sen min tidigare lägenhet som även den saknade fläkt och var en lägenhet på ynka 32 kvm. Denna nya lägenhet är inte så mycket större, endast 7 kvm större men den har i alla fall ett kök man får plats att gå runt i och sitta vid bordet. Väldigt mysigt. Och dessutom är det bara några meter till Slottskogen. Alltså det är helt otroligt. Jag är så lyrisk.
Jag har sånt otroligt flyt.
1. Jag slutade mitt jobb igår.
2. Jag åker till Israel på 3 veckors semester.
3. Dagen efter att jag kommer hem från Israel börjar skolan. (En vecka efter alla andra för att jag är så satans lat och hellre ligger på stranden naaaaaa 
)
4. Några dagar senare flyttar jag till min fantastiska nya lägenhet i stan.
5. Helgen efter, alltså veckan efter att ska jag åka iväg och paddla med mina underbara vänner och the mystery man (som även han följer med till Israel första veckan)
Är livet underbart eller vad?
Jag kommer ihåg när jag bodde i min första lägenhet ute i Askim, en förort till Göteborg och jag drömde mig bort till Majorna och Masthugget och centrala delar av Göteborg. Jag tänkte och filosoferade kring om chansen att bli en lyckligare person ligger i var jag kommer bo. Och bestämde mig för att jag kommer bli en lycklig person om och när jag får en lägenhet i Majorna, Matshugget eller Linnéområdet. Och nu har den dagen kommit. Ta mig tusan om jag inte blir lycklig nu! Ha, ha!
Igår, när jag var på middag. Så träffade jag några bekanta från några år tillbaka. De bor vanligtvis i Israel men, var på besök i vårat kalla land. Och de har fått barn. Och som om det bara regnade så fick jag hålla i deras barn. Oj, oj, oj, jag var så lycklig- igen !! Och jag fick komplimanger. Min kompis som hade middagen påstod att jag har en ”natural gift” med barn. Och jag bara mös. Det var så mysigt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det här lilla livet var bara 3 månader gammal och så galet söt att man bara ville äta upp henne. Hon var faktiskt ovanligt liten för att vara 3 månader men, hon kommer växa till sig när man minst anar det. Önskar att jag hade ett stadigt förhållande och en man som jag visste att jag ville dela mitt liv med och som jag visste att jag vill skaffa barn med. Men, det ligger långt bort idag. Gud, vad det här lilla livet vad underbart sött. Herregud! Jag brukar skämta och säga att jag ska få minst 10 barn. Det är kul att jag gör det för att för några år sedan (innan min biologiska klocka började ticka), brukade jag säga att jag vill ha högst 2 barn men att jag då var så trött på barn att jag knappt ville se de. Men då var jag ung. Nu är jag ju hela 25 år och saker och ting rör sig. Jag blir äldre och mer stadig i mig själv och är inte rädd för att åldras. Jag är inte längre rädd vid tanken på att bilda familj och dela mitt liv med samma person i resten av mitt liv. Att åldras tillsammans är numer en vacker tanke för mig. Och när jag tänker på det infinner sig en lugn och varm känsla. Var är han ?
Vaddå frustrerad. Vaddå vilja säga upp sig?
Jag hade precis ett samtal med en snubbe på en annan avdelning inom logistik på mitt arbete angående en chaufför som krånglar. Och när jag berättade att han inte har skött sig så fick han spel och det lät väl ungefär så här:
-”Nej! Nu säger jag upp mig. Nu får jag nog. Det är helt ointressant att arbeta med människor som inte sköter sig. ”
-”Jasså du, jag håller med dig”
Mitt svar väl väl inte heller särskilt intressant. Men, vad skulle jag säga? Jag har sagt upp mig och slutar om 3 dagar. Och det fantastiska är att jag är inte ensam om det. Vi är 3 stycken som slutar. Jag är först till kvarn och sen droppar den ena av efter den andra. Det finns ju en anledning till att det är så. Just nu blir jag pisst off och trött av ingenting på jobbet. Ett bra exempel är det samtal jag hade precis med en kund som knappt öppnade munnen när han skulle prata. Jag hade väldigt svårt att höra vad han sa överhuvudtaget. Och när jag frågade igen vad det var han precis hade sagt och upprepade de siffror han hade sagt så hade jag alltid hört fel och han var inte direkt mer artikulerad när han själv skulle upprepa sig och lät dessutom sur. Då känner jag liksom bara:
-”MMMMM….. YES……! TACK. VERKLIGEN!!”
Suck… stor suck…
Jag är så trött på alla satans kunder som inte ens försöker vara hjälpsamma eller inte ens kan uttala ett endaste litet ord så jag hör vad de säger. Suck… Och för att nämna alla dessa inte så arbetsamma chaufförer. Ok, att inte alla är sådana men vi har en mängd av de. Alltså…. nej…. orkar inte mer. Och jag har ett antal timmar kvar på mitt arbetspass. Och nu ringer det igen för beställning. Jösses vad positiv jag är.
Det var så himla skönt i sängen i morse. Jag sov underbart gott och det var sådär kallt som det är på morgonen så man bara vill ligga kvar. Jag knödde ner mig ännu längre in i den varma sängen och önskade att det var helg igen. Jag hade i alla fall lyckats med att gå och lägga mig vid 22-tiden igår. Här borde jag få en rejäl bravur för det lyckades jag senast med förra torsdagen och idag är det tisdag. Detta leder ju självklart till att jag har lättare att hålla öppet ögonen och tålamodet kanske håller 2 sekunder längre än vad det annars skulle ha gjort. Heja heja heja!!!
Ikväll är det en stor kväll. The mystery man fyller år idag. Och jag ringde honom igår kväll för att ge honom instruktioner för vart han skall ta vägen och vart han skall infinna sig vid ett visst klockslag idag vid fem-tiden och jag lyckades vara så kryptisk att jag dessutom kunde tillägga att han får vidare instruktioner på plats. Det är jag och en kompis som smidit planer. Och jag kom på knäppare och knäppare saker. The mystery man ska få massage och hon som ska ge massagen kommer sedan ge honom ett kuvert med instruktioner om vart han ska ta vägen och där kommer det stå att han ska bege sig hem till mig. Han kommer ju tro att jag är där men när han öppnar dörren så kommer det vara alldeles tomt och på golvet ligger ytterligare ett kuvert där det står att han är lurad men att att han ska ta en viss buss till ett visst ställe. Bussen går till min polare och hos honom kommer vi ha gjort en inomhuspicknick med en massa godsaker och vi kommer spela naturljud i bakgrunden och ha tända stearinljus. Snacka om att han kommer bli förvånad och totalt överrumplad.
Både jag och min kompis är superexalterade och extremt sugna på all mat vi ska käka. Det där med naturljuden är verkligen pricken över i. Jag bara längtar efter att få se hans reaktion.
Hur gör man för att överraska en person har födelsedag utan att avslöja vad som ska arrangeras så att han inte ska förstå och han redan börjat ana vad som är i görningen? Gud, vad svårt det är. Försöker arrangera ngt kul för the mystery man, och vi polare vet ju att han tycker om film och den nya Batman filmen har ju kommit ut på bio och fått så himla bra kritik så den måste ju vara sevärd. Plus att här i Göteborg kan man gå på VIP-bio och det passar ju superbra med tanke på att vi ska fira hans födelsedag. Men icke sa nicke, han hade redan planerat att vi ska se den ikväll. Snackade med en gemensam kompis om det idag och vi fick i ren hysteri avblåsa alla våra planer. Synd! Men jag tycker att jag kommit på en riktigt bra idé med att ordna med massage, stor picknickkorg med massa god mat och bubbel och vin och annat smått och gott som han tycker om och om jag orkar och är ambitiös så fixar jag en skiva med låtar som jag tycker att han borde lyssna på och bakar in den i en riktigt smaskig tårta. Men, jag har inte fått ngn respons på idén picknick och massage. Vi funderade först på att gå på konsert men det finns inga bra konserter nästa vecka då han fyller år och det är ju kul om man kan göra det man planerat på just hans födelsedag så han verkligen får känna att han fyller år. Hade ingen aning om att det var så komplicerat. Men, det var det visst. Jag ska i vart fall pusha för min idé.
Jag blir alldeles till mig när jag tänker på helgen. Vi ska antagligen åka till landet och det ska bli sååååååååååååååååååå skönt. Att inte göra nåt. Att det inte kommer vara massa folk överallt och att inte planera ngt. Exakt vad vi båda behöver. Gud så skönt. Kan inte nog beskrivas med ord. Bara vi får tag i en bil så blir det bra.
Jag hade en jättelyckad kväll igår. Först sprang jag och the mystery man omkring på stan och köpte present till våran gemensamme kompis som fyllde 25 år igår. Vi hade bara 30 minuter på oss att fixa det. Det var riktigt kul för att vi hade funderat på alla möjliga slags böcker som har med sex och dating att göra men vi ville ju inte pika honom och göra honom deppig på hans egna födelsedag men tillslut hittade vi ganska lättsamma böcker om dating och en bok om bra och dåliga raggningsrepliker. Plus att han fick en exklusiv flaska med olivolja som han bara får använda då han lagar mat till sin date och om han bjuder oss på ngt han tillagat med den olivoljan så får han bara göra det genom att han arrangerar en dubbeldate. Vi förhörde honom på reglerna efter ett tag och det verkar som att det har satt sig. Sånt här är så himla roligt. Det verkar som att han faktiskt var glad för alla presenterna även om alla riktade sig till någonting han själv är kass på. Men han blev faktiskt väldigt glad då vi bjöd honom på mat på en av Göteborgs bättre restauranger på Vasagatan där vi käkade underbart god medelhavsmat och båda herrarna påpekade flera gånger hur underbart gott det var. The mystery man tyckte att vi skulle gå tillbaka dit redan ikväll om han fick bestämma. Det var verkligen jättetrevligt och i vanlig ordning kom vi i säng väldigt väldigt sent.
Det är så satans jobbigt att ta sig upp på morgonen när man egentligen inte har någon lust att gå till jobbet och då man som jag verkligen inte under några omständigheter tycker om mitt jobb. Plus att det är så himla skönt i sängen och att jag är sjukt trött. Jag har ju inte tid att sova när det finns så mycket annat att göra. Typ vara social, ligga och prata med din polare till långt in på natten osv. osv. Jag vill bara att det ska bli helg så jag får lov att sova ut. Sova ut, sträcka ut, att vara utan måsten, att ligga i solen och gassa, lyssna på bra musik, bada- med andra ord, att vara ledig.
Det kan inte beskrivas med ord hur skönt det var att ligga kvar i sängen i morse. Å ena sidan hade jag redan bestämt mig för att jag skulle stanna kvar hemma hos the mystery man och att han också skulle sjukskriva sig men sen påminde han mig så fint om att jag behöver jobba för att få in pengar på kontot. Suck…. det är verkligen det enda som driver mig att gå tillbaka till jobbet vareviga dag och ha de där sura och otroligt tjatiga människorna i teleluren hela dagarna. Helg, hel, helg, helg…….. Nu!
Jag fick den finaste komplimang jag någonsin har hört igår. Jag låg och klagade på att jag antagligen stinker vitlök (kan ju inte själv känna hur jag luktar), och han sa att när det kommer från mig så spelar det ingen roll. Och jag blev liksom alldeles ställd och var nästan på väg att sätta mig upp i ren chock och frågade varför han sa något sånt. Och han sa:
-Ja, men det är ju du. Allt är ju bra med dig.
-Ja, men, jag är ju inte perfekt. (sa jag)
-Jo, näst intill. Det finns nästan ingenting dåligt med dig plus att jag är inte känslig för när någon luktar vitlök överhuvudtaget.
När jag tänker på det så blir jag fortfarande väldigt förvånad över vad han sa. Egentligen mest för att han säger att han inte har några känslor för mig men att han kan säga såna saker som han sa igår plus att han när vi promenerade hem sa att han är förvånad över hur bra det känns att vara med mig och att han inte vill att jag ska åka hem. Det där är ganska lustigt för att vi var på ett lantställe i Småland under helgen och vi åkte hem till honom när vi kom tillbaka till Gbg och sen dess har jag bara varit hemma en halvtimma och duschat och bytt kläder. Missförstå mig rätt här. Jag hade med mig en stor väska som jag hade förra helgen med en massa ombyten så jag har inte behövt åka hem förrän igår. Jag känner att jag börjar saknar min cykel. Särskilt igår när det tog mig nästan 50 minuter att ta mig från jobbet och hem. Det kändes löjligt då det annars tar ca 25 minuter med såväl buss som med cykel. Sjukt onödigt. Men när jag har en sån skön mystery man som så gulligt säger: du kommer väl hit efter att du träffat dina polare så blir jag ju liksom sådär skönt knäsvag i benen och kan ju inte säga nej även om jag mer än gärna åker hem och hämtar min cykel. Idag kanske jag hinner det faktiskt. Damn it how nice. Tror faktiskt att jag ska göra det. Men first of all ska jag hämta min väska och åka hem och packa i en mindre väska, vila lite, träffa tjejkompisarna och gå på konsert och sedan hem och däcka. Men cykeln den får faktiskt vara med idag. Det är inte mer än rättvist att jag ger den lite uppmärksamhet.
Oj nu märkte jag att jag vandrat bort från ämnet. Jag snackade om ju hur ologiskt det är att han ger mig massa fina komplimanger som om han vore förälskad i mig men att han liksom trots allt säger att han inga känslor har. Fattar inte riktigt hur det hela går ihop. Jag har inte heller känslor för honom men jag skulle vilja ha. Jag vet att vi passar väldigt bra ihop och som det ser ut nu så ser vi verkligen ut som ett par och vi träffas verkligen varje dag. Och han verkra bry sig väldigt mycket om vad jag tycker och tänker. Till och med när han ska bestämma sig för om det är snyggt att ha solglasögonen på sig eller inte, då verkar han inte kunna bestämma sig och tycker att den avgörande åsikten är min. Men, jag fattar inte varför. Jag vet ju varför han är förälskad i mig eller så då han sagt att han kommer från ett jättelångt förhållande och att han inte är redo för att ta nästa steg och så….. det har jag inga som helst problem med men han agerar tvärtom mot mig eller ja, mot sig själv också. Jag har ingenting mot det med tanke på att jag själv inga känslor har… men, ändå…. får för mig att han liksom motarbetar sig själv. Ja, ja, en dag kommer jag väl förstå. Får väl ta och förbereda mig då jag ska åka från jobbet in till stan och käka sushi om några minuter.
Urk på burk. Efter att ha haft en riktigt skön tid i 4 dagar så har nu jobbångesten lyckats få sitt grepp om mig. Det passar väldigt bra med tanke på att det är söndag idag och måndag imorgon och att det är väldigt grått och småregningt ute. Jag har verkligen ingen lust att gå till jobbet imorgon. Jag frågade min storasysters pojkvän om han och min syster kunde anställa mig på heltid som kock i deras hus så jag kunde säga upp mig på det jobb jag har. Han sa att visst det är inga problem. Tänk om det var så lätt!! Jag vill verkligen inte under några omständigheter gå tillbaka till jobbet imorgon. Tycker inte om min arbetsuppgifter och jag har en av Sveriges sämsta chefer och skittråkiga arbetskamrater. Nja, alltså det där med arbetskamraterna är väldigt olika från dag till dag men just nu när jag tycker att allt med jobbet är jobbigt tycker jag att jag har rätt att generalisera och säga att även mina arbetskamrater är tråkiga allt som oftast.
Jag har tänkt väldigt mycket på en väldigt speciell kompis i Israel som jag var med mycket när jag bodde där och igår var han inloggad på Msn i flera timmar och vi satt och skrev till varandra under hela den tiden. Det gjorde mig väldigt glad. Jag har saknar honom väldigt mycket och gör det fortfarande. Han är så himla fin som människa och som vän. Vi har haft många väldigt fina stunder tillsammans. Och förhoppningsvis hinner han hälsa på mig i höst i Sverige. Men först av allt kommer jag komma till Israel och då kommer vi få en del tid tillsammans. Det ska bli så skönt att vara med en riktigt bra vän. Det är sällan det klickar så bra med någon. Och jag trivs väldigt bra med hans familj också och det verkar vara samma för de. Gud vad jag saknar honom. Min fina vän. Jag måste hålla ut. Jag måste ha tålamod. Eller om jag ska vara korrekt så ska jag säga: – Jag vill ha tålamod, jag vill hålla ut hela juli månad och göra ett bra arbete den sista tiden jag har kvar på mitt arbete innan semestern och innan jag säger hej då för gott till min arbetsplats. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer in på den utbildning jag sökt så att jag kan få starta upp den seriösa vägen till ett yrke och till att få andas ut och trivas med det jag gör och ha roligt. Håll tummarna för mig vem du än är!!
De självtänkande kommentarerna