You are currently browsing the category archive for the 'Tankar' category.
Snart kommer min kompis Lotta hit och vi ska dricka lite vin och snacka skit. Det går väl inte att glömma hur jag igår kväll prisade de tillfällen jag får chans att snacka skit och ordbajsa om i-landsproblem. Tack och lov för att jag har några få goda vänner kvar och nya såsom Lotta. Hon är så härlig med sitt smittande skratt och sina knäppa kommentarer om vad som helst i sort sett. Men innan hon kommer ska jag plugga lite till inför en tentan. Och tur är väl att jag tog en paus alldeles nyligen för att annars hade jag väl retat mig på hur ofta jag måste ta pauser för att kunna koncentrera mig. Om ni inte redan märkt, jag menar om ni inte själva pluggar eller nyligen börjat plugga så är det himla svårt att bara sitta och läsa och läsa och läsa inför en tenta. Det är bland det svåraste. Men jag satte mig i alla fall på min cykel och träffade min far och hans kompis. Vi gick och lyssnade på ett grekiskt band som heter OPA. De var riktigt bra men jag var tvungen att gå efter halva spelningen, d.v.s i pausen för att jag kände hur tentaplugget pockade på igen. Och nu piggar jag upp mig med att lyssna på den här låten:
Enjoy!!
Jag sa precis till en kompis hur skönt det är att kunna koppla bort sig själv när jag mår bra. Det vill säga att jag tänker inte på hur jag är och vad jag säger och hur jag mår när jag mår bra. Då flyter det. Det vill säga att det är det jag söker efter de dagar jag har det jobbigt. Jag har redan tänkt ut en bra upplevelse för denna dag även om den inte är över. Jag fick i uppdrag av min psykolog att nämna en bra upplevelse och något som varit bra för mitt självförtroende innan jag går och lägger mig. Jag må då säga att det är fantastiskt att vara i ett flöde, det vill säga det som folk kallar för ett flow.
Var precis ute och promenerade i Svalebo/Högsbo. Det är alltid lika mysigt att promenera i de gamla kvarteren mellan träd, bostadshus och villor. Men, idag var det extra mysigt då jag av en slump råkade gå förbi två riktigt sköna göteborgare i sisådär 40/50-års åldern som hade sån där tillräckligt grov dialekt som pratade om ja, vem vet vad, jag kom ju in mitt i. Det härliga var att höra det. Jag såg liksom att båda männen precis hade kommit hem eller om den ena hade varit ute och promenerat och stöta på den andra och behövde fråga sig för om något av sin granne. Så himla mysigt precis sådär vid 17-tiden när folk är på väg hem och hinner utbyta några minuters konversation.
Jag har min fina vän C att tacka. Hon ringde mig precis i tid då jag skulle gå upp efter att ha vilat ett tag för att hitta nya krafter. Men, jag hade alldeles för svårt att gå upp. Vi pratade om att hon förhoppningsvis kommer gå på en arbetsintervju nästa vecka, och jag sa till henne, hoppandes i sängen att jag så gärna vill att hon ska få jobbet. Och efter att ha snackat en stund om lågkonjunkturen som så många andra gör i dessa tider kände jag plötsligt hur min motivation kom tillbaka att uträtta saker. Efter att vi hade lagt på gick jag upp ur sängen och snodde på mig lite kläder, skor, halsduk och jacka och tog med mig återvinning för att slänga på återvinningsstationen och begav mig ut. Väl färdig med slängande så tog jag mig en välbehövlig promenad och det var då jag träffade på dessa två mysiga gubbar. Det var precis vad jag behövde och nu myser jag lite då jag kan gå tillbaka i minnet och tänka på att jag har en vän som tänker på mig. Det är en fin upplevelse.
Nu ska jag sätta igång och plugga igen inför en tenta jag skall ha om tre veckor. Nu gäller det, håll tummarna!!
Usch nu är det sådär ångestjobbigt igen. Jag satt i ett försök att skriva av mig mina känslor men det gjorde att det hela blev ännu värre. Jag lyckades tydligen pricka in rätt ord på mina känslor och lyckades pricka in i den känslan som når mig först av allt. En slags olustig känsla. En riktigt obekväm en. En känsla som lätt skapar illamående. Jag hamnade i den på nytt efter att ha börjat skriva av mig. Märk väl att jag inte mådde på något särskilt sätt innan jag började skriva. Visst det är väl här och nu jag skulle få en komplimang för att jag lyckats så bra med att hitta orden på mina känslor. Jag kan bara hålla med. Men nu är jag ju där igen. I dåligt-självförtroende-och-inte-trivas-med-mig-själv-känslorna. Men det är den där första känslan som kommer krypandes som är den värsta. Den tar sig in i mig som ett kräldjur som vill äta upp mig inifrån. Just nu känner jag mig superynklig. Sådär ynklig så att jag vill tycka synd om mig själv så länge jag bara kan. Oftast mår jag bäst de dagar jag är aktiv vilket i min värld betyder att varit i skolan. Och det var jag idag. Men nu är jag där igen. Jag vet inte just nu vad jag ska säga till mig själv. Vilka snälla ord jag ska ska skjuta in på den tomma platsen i huvudet där de skulle funnits. Jag kan inte placera just nu vad det är som känns mer än ångest. Inte sådan där ta livet av sig ångest utan obehagsångest. Att saker och ting är fel i mitt liv ångest. Att jag inte orkar ta tag i saker ångest och inte orkar göra något åt vad det nu är som behövs tas tag i ångest.
Jag tycker inte om ordet duktig. Och jag vet inte vilket annat ord jag borde använda. Men jag har varit snäll mot mig själv. Jag har blivit tillsagd att tillämpa rutiner för att få ordning på mitt mentala välmående. Oh så fint språk hon använder nu tänker ni. Anledningen kan vara att jag sitter i skolans bibliotek i väntan på att min lekion ska börja. Även om det inte alltid känns så tror jag starkt på påverkan av miljö. Högskolan har utan tvekan påverkat såväl mitt tänkande som mitt språk, till det bättre. Och nu för att komma tillbaka till där jag började.
Jag var igår snäll mot mig själv då jag påbörjade och avslutade en skoluppgift i Digitalt ljud och när jag kom hem la jag mig och läste en stund och skojbråkade med min käresta. Sedan, tro det eller ej, tränade jag Dansaerobics i en timma och mådde tusan så bra efteråt. Det är ju en helt annan sak att jag började må illa 45 minuter in i träningspasset, men, som sagt var, det är en helt annan femma. Undrar fortfarande lite varför men, shit happens, som man brukar säga. Det viktiga är att jag var där och presterade såpass att jag kände mig trött och välmående efteråt. Ja, det vill säga borträknat illamåendet. Jag lyckades även kontra bort onda tankar om hur seg jag är när jag väl tränar. Jag försöker säga till mig själv att känslan av att känna sig vältränad kommer efter en längre tids träning och inte efter 2 veckors tränande 2 ggr á 2 ggr/vecka. Jag måste helt enkelt ge det tid. Denna mening: Jag måste ge det tid, är extremt ”infekterad”. Den trampar på mina ”otålighetsnerver”. Jag är av den naturen att jag vill att allt skall ske med en gång. Och jag kan inte se när jag är mitt i min påbörjade träning att jag är snart 26 år och inte i samma form som jag var när jag var yngre då jag kunde låta bli att träna i ett antal månader för att sedan starta igång på nytt och hamna i god form endast efter ett par veckor. Jag är äldre nu och då tar det längre tid. Jag lyckades i vart fall med att säga snälla tankar till mig själv under träningspasset då alla andra kämpade på och öste på medan jag ställde mig vid sidan av och andades ut och lyckades ta nya tag och krafter. Det allra bästa var ju att jag var där och försökte. Jag hade ju kunnat sitta hemma utan att röra på mig mer än att jag trampat fram och tillbaka mellan rummen som det knappt är något avstånd mellan och det är ju svårt att kalla det för träning, eller hur? M.a.o- jag var snäll mot mig själv. Och jag kan erkänna att jag blev triggad av gårdagens träning. Idag känner jag för att åka och träna igen, men, jag tror minsann att jag ska försöka sätta mig och tentaplugga inför en kommande tenta i Digitalt ljud. Vad en sådan innebär har jag ingen aning om. Det är en fråga som bör ställas till min lärare. Min lärare som sagt att det inte är en tenta som man ska kunna utantillsaker såsom när var denna personen viktig och för vad och hur gör man för att skapa detta. Han menar på att det ska vara mer utvecklande frågor där man får fördjupa sig och förklarar runt och göra djupdykning rakt in i frågan och så vidare.
Däremot så lyckades jag inte helt till 100% med att må helt ok efter att ha haft dumma tankar om min vardag. Igår när jag satt på spårvagnen och tittade på mitt liv utifrån ansåg jag själv att det såg trist ut. Att jag inte är spännande nog. Jag försökte slänga in tankar som att, jag pluggar bättre när jag inte har många aktiviteter runt omkring och att det hjälper mig att skapa bättre fokus och att jag mår bra av det. Och att ingen av mina kompisar klankar ner på mitt leverne utan att det är jag själv som gör det. Om mina kompisar skulle klanka ner på det så är de inga bra kompisar = jag har bra kompisar. Plus att 2 år och kanske 3 månader är inte lång tid. Det är ju den korta tiden jag har att ta det lugnt och fokusera på min studier och att få chansen att få ordning på min mentala hälsa. Jag minns att jag blev ganska rastlös när jag låg och läste bok efter att jag kom hem från skolan igår och att det då någon gång som de där dumma tankarna om att jag har ett trist liv började leta sig fram.
Jag minns att jag vid olika tillfällen då jag var riktigt i farten och knappt hann sitta ner som jag avundades kompisar som sa att de skulle ägna sig åt att läsa en god bok och ta det lugnt under dagen och nu är jag där själv. Nu är jag den som kan göra stressade människor avundsjuka. Men jag tar inte tillfället i akt och jag lyckas inte ta tillvara på tillfället att njuta av lugnet. Men jag försökte i alla fall fylla upp de tomrum i skallen där de snälla tankarna skulle ha infunnit sig när de dumma tankarna dök upp. Det viktiga är att jag försökte.
Enligt ordboken betyder Expert= Den som en gång har försökt.
Jag är ju inte den första som trillar in på min egna blogg och sätter igång att skriva. Jag är en av de som behöver lite tid på mig för att då och då lyckas skriva ngt som sätter sig hos andra och blir minnesvärt. Jag har nu lyckats göra det hos åtminstone en av mina läsare som kallar sig för Ichigo. Fick en sådan fin kommentar av denna människa. Visst är det så att man inte riktigt utvecklas om man inte får något motstånd men med tanke på att jag än så länge endast lyckas dra till mig en kommentar så känner jag att jag nu kommer ett steg längre i mitt skrivande när jag fått en sådan fin kommentar om hur jag kämpar och trampar på som judinna i Sverige. Och nu känns det liksom lite mer ”värt” det när man får en utomståendes perspektiv på det. Tack igen Ichigo.
Lyssnade precis på en låt som heter Burning up av Eric Gadd och det påminde mig med ens hur det kändes då jag tittade på TV4:s 19-nyheter ikväll. Det var ingen lättsam känsla. Tvärtom. Jag tittade och lyssnade på knappt en minuts utdrag av säkerligen mer än en timmas manifesterande i Malmö där många av mina vänner befann sig. Och jag har under hela dagen haft de i tankarna och hoppats och suckat och hoppats ännu mer och skickat de positiva tankar att inget hemskt skulle hända. Precis som Yeshoshua sa i nyheterna så finns det ingen anledning för honom att kasta stenar och psyka palestinier för att de har en annan åsikt, vi måste kunna befinna oss på samma plats och tillåta varandras existens. Jag har efter samtal med folk på plats fått veta att det hänt en hel del och åter igen en hel del som det inte har omnämnts i nyheterna. Och samma sak sker i nyhetsrapporteringen i de flesta stora tidningar vi har i Sverige. Antingen utelämnar de en hel del information eller vrider på informationen så att vi som faktiskt vet och var där upplever en absurditet av rapporteringen och en ilska som håller i sig under en lång tid. Som sagt var- det är inte första gången det sker. Men jag fanns där hos alla som manifesterade för Israels existens och för rätten att manifestera och uttrycka sig. Vi vill alla samma sak- Fred. Om jag och de palestinska klasskamrater jag har klarar av att samsas och till och med ha roligt i varandras sällskap utan att fajtas utan helt enkelt erkänna varandras existens och respektera varandra så kan fler göra samma sak.
Buhu det är så synd om mig. De visar ett avsnitt av Will & Grace som jag redan sett på kanal 4. Skittråkigt för mig som inte har annat för mig än att kolla på tv, film, läsa bok och ja precis…. gnälla. Vidrigt… varför visar de inte ett nytt avsnitt, för min skull. Jag är ju sjukt uttråkad. Sjuk och uttråkad. Och snart ska jag hem till min egna lya och vad ska jag göra där ? No idea. Baka lussekatter. Mmmm det är mysigt. Men det är roligare att göra det tillsammans med ngn. Suck… uttråkad. Det är synd om mig som varit sjuk sedan i lördags.
Kondom på sprayflaska
http://mj.barczyk.se/blog/3766/kondom-finns-nu-pa-sprayflaska
Helvilt enligt mig! Äntligen ngt som passar och ändå är killarna kritiska till att använda det. Det borde de verkligen inte vara med tanke på hur mkt frustande och pustande som går åt till att sätta på en kondom. Och sen när den väl är på så är det inte ens säkert att den kommer sitta kvar, eller så går den sönder eller så är den bara fruktansvärt obekväm. Jag säger bara GO FOR IT! Embrace it!
Mmmmmm yummy det lukar riktigt gott från köket. Jag har lagat ugnsstekt potatis med tomater, lök, oliver, fetaost, timjan, rosmarin, peppar, salt och olja. När kärleken kommer hem från att ha haft en lång dag på jobbet plus möte utöver det efter arbetstid så kommer vi steka upp laxfilé och till det serveras en Smögensås. Ja jag tror den hette så. Den är för långt bort för att jag ska orka kolla vad den heter.
Det luktar verkligen ljuvligt. Smögensås tänker ni…. nej, precis det är inte särkilt judiskt. Jag kan bara hålla med er. Men jag är trots allt uppväxt på västkusten och har ätits en hel del skaldjur och äts fortfarande en massa fisk. Fisk är något jag verkligen älskar. Det är inte så himla lätt att vara judisk eller jag kanske borde säga att hålla kosher. Att alltså hålla en striktare mathållning enligt de judiska matreglerna. Jag kan tillägga att jag alltid sagt till mig själv att om jag känner att det inte blir en passion, att det inte är roligt att hålla kosher. När det blir alltför jobbigt- då jag inte orkar anpassa mig efter kosherreglerna, då är det dags att ta några andetag och säga till mig själv att jag får lov att bara slappna av. Jag har rätt att ta saker som de kommer och stegvis. Babysteps, var det ngn som sa. Det passar mig alldeles utmärkt då jag är nybörjare på att hålla kosher. Då jag är såpass ny i den här ”branschen”, blir det då och då att jag pratar lite extra mkt uttömmande om just detta ämne med de få vänner jag har som håller kosher. För att dela med sig om tips och råd och få stöttande ord med sig i bagaget. En av dessa tillfällen berättade min kompis, vi kan kalla henne ”H”, att pga det är såpass svårt att hålla kosher i Sverige beslutade hon och hennes familj sig för att hålla kosher strikt när de är hemma men att lätta på reglerna när de är utanför hemmet. Vilket jag tycker att de gjorde alldeles rätt i. Jag menar, om jag skulle hålla strikt kosher utanför hemmet så skulle jag bli tvungen att beodra kocken på restaurangen att steka min kyckling i olja i en ny stekpanna som aldrig vidrört en endaste liten mjölkprodukt och att steka den för sig och att dessutom tillreda allt som skall serveras till min kyckling vid sidan av allt annat i köket så att det inte ska vidröra mjölkprodukterna i köket. Som ni förstår är det mkt enklare att hålla kosher hemmavid. Då är det ju jag själv som styr och ställer.
Oj, oj, oj, nu luktar det ännu mer från ugnen. Jisses. Jag känner på matoset att detta blir rena lyxen idag. Som om det inte var det igår eller dagen innan. Ha ha! Det är kul, nästan alltid, att laga mat. Jag kan erkänna att det var ganska trist idag. Jag är fortfarande väldigt trött från att ha varit sjuk i några dagar och ännu tröttare blev jag efter att ha träffat en kompis och efter att ha promenerat lite grann och handlat mat. Det blir ju så efter att sjukdomen kickat in. Det är inte alltid det lättaste att repa sig, inte ens efter en enkel förkylning som det här var. Plus att det är så galet mörkt ute. Det hjälper ju knappast. Nej usch det är inget kul. När jag väl gick från köket så var jag riktigt trött i ryggen och jag känner nu hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre. Egentligen väntar jag bara på att min kärlek ska komma hem. Vet inte riktigt varför då han kommer vara totalt utsjasad och inte särskilt rolig att vara med efter hans långa dag med arbete och möte. Men han är fin och jag kan inte låta bli att försöka pigga upp honom när han kommer hem. Han förtjänar det. Lite god mat, en kvinnas omsorg…. det gör susen. I alla fall när jag gör det !!
De självtänkande kommentarerna