You are currently browsing the category archive for the 'Singellivet' category.
Jag vet inte om man kan vara lyckligare än mig just nu. Ok, kanske om din älskade precis har friat till dig men det är knappt alltså….
Igår var som ni vet sista dagen för mig på mitt usla arbete. Jag blev otroligt överraskad av min chef som sprang och köpte 2 kanellängder, en med vanilj och en utan. Jag skämtade med honom, eller ja, försökte mig på en ironisk utläggning och sa något i stil med att:
-”ja, men, du har ju knappast köpt kanellängderna pga att jag slutar idag. Vi hade ju ingen som hade tagit med sig fredagsfika.
-”Ha, ha, du tror väl inte att jag bryr mig om fredagsfikat. Jag äter ju själv nästan aldrig av fredagsfikat.”
-”Jaha, så det var till mig alltså”
Då kom en kör av röster från mina arbetskamrater:
-”Tack för att du slutar idag mmmmmm mums vad god kanellängd. Mmmm vad gott det var, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha………”
Min arbetskamrat som även hon slutar om några veckor sa:
-”Får jag bestämma själv vilken fredagsfika ni bjuder på när jag slutar? Får jag det, får jag det?”
Min chef bara tittade på henne och log utan att svara henne.
Jag fyllde då i med:
-”Jag hade ju velat ha en kladdkaka. Och jag är jättebra på att baka kladdkaka. Mmmmm vad gott!”
-”Jag hittade inga kladdkakor på Johnséns, de var nog slut. Ha, ha!”
Ja, ni förstår vilken humor vi har på mitt f.d. jobb. Ironi, dåliga skämt, kränkningar…. ha, ha! Jag fick dessutom en kokbok skriven av Mannerström, Gbg:s stolthet. Det blev jag faktiskt väldigt förvånad över. Jag har alltid kännt mig väldigt hmmm… icke uppskattad på jobbet men, jag fick minsann en present av jobbet. Och kokbok var helt perfekt. Jag får nästan alltid kokböcker av vänner och familj som present just för att jag älskar att laga mat. Det var mitt i prick. I och för sig tror jag inte att min chef tänkte särskilt mycket när han valde ut den för att vi har ett gäng av samma slags kokbok liggandes på vårat kontor. Jag vet inte om det har att göra med att vi sponsrar Mannerströms restaurang eller vad det kan vara. Men jag såg hans kokbok stå i ett slags vitrinskåp bredvid alla andra saker som jobbet satt sin logga på.
Jag blev med andra ord glatt överraskad. Och det var skönt. Inte för att jag behövde bekräftelsen men, jag ville hellre gå ifrån jobbet på min sista dag med en bra magkänsla än en dålig som jag hade förberett mig på. Jag har inte haft världens bästa chefer utan 2 av de sämre lämpade och de har vid alldeles för många tillfällen fått mig att känna mig osynlig. Men, nu fick jag i alla fall en bra magkänsla och igår fick jag också chansen att vara spydig mot min chef. Det var skönt. Jag fick honom att förstå att jag redan hade letat mig därifrån för flera månader sedan då jag redan hade sökt andra arbeten och studier och att jag nu kommit in på en toppenutbildning som jag tackat ja till.
Dagen rullade på igår och allt kände bara bättre och bättre. Snackade med en kompis som övertalade mig att följa med på Brassefest på Valand trots att min plan bara var att gå på middag och sedan hem. Och jag sprang iväg till Systembolaget och köpe skumpa, närmare bestämt en Rosé vid namn Törley’s. Men, jag fick den aldrig upprdrucken då det blev som jag trodde…. att jag bara orkade gå på den middag jag var bjuden på och sedan släpa mig hem.
Missade en stor och viktig detalj. Under senare del av eftermiddagen igår under tiden som jag var på jobbet så fick jag samtal av ordförande i den BRF jag hyr min lägenhet från. Hon var jätteglad och berättade för mig att jag fått det bostadsbyte jag sökt, godkänt. Helt otroligt!! Helt fantastiskt. Jag slipper betala 5700 kr i hyra, den kommer ist. bli 2700 och jag kommer bo supercentralt och fint. I en mindre lägenhet än den jag bor i nu men det bryr jag mig faktiskt inte om för att jag är så tokigt glad för denna nya lägenhet. Plus att jag kommer ha ett ordentligt kök. Utan fläkt men det får jag skaffa själv för att som jag förstått det så ingår inte det. Fläkt är ju väldigt nödvändigt!! Särskilt när jag steker lax. Har en del erfarenhet från det sen min tidigare lägenhet som även den saknade fläkt och var en lägenhet på ynka 32 kvm. Denna nya lägenhet är inte så mycket större, endast 7 kvm större men den har i alla fall ett kök man får plats att gå runt i och sitta vid bordet. Väldigt mysigt. Och dessutom är det bara några meter till Slottskogen. Alltså det är helt otroligt. Jag är så lyrisk.
Jag har sånt otroligt flyt.
1. Jag slutade mitt jobb igår.
2. Jag åker till Israel på 3 veckors semester.
3. Dagen efter att jag kommer hem från Israel börjar skolan. (En vecka efter alla andra för att jag är så satans lat och hellre ligger på stranden naaaaaa 
)
4. Några dagar senare flyttar jag till min fantastiska nya lägenhet i stan.
5. Helgen efter, alltså veckan efter att ska jag åka iväg och paddla med mina underbara vänner och the mystery man (som även han följer med till Israel första veckan)
Är livet underbart eller vad?
Jag kommer ihåg när jag bodde i min första lägenhet ute i Askim, en förort till Göteborg och jag drömde mig bort till Majorna och Masthugget och centrala delar av Göteborg. Jag tänkte och filosoferade kring om chansen att bli en lyckligare person ligger i var jag kommer bo. Och bestämde mig för att jag kommer bli en lycklig person om och när jag får en lägenhet i Majorna, Matshugget eller Linnéområdet. Och nu har den dagen kommit. Ta mig tusan om jag inte blir lycklig nu! Ha, ha!
Igår, när jag var på middag. Så träffade jag några bekanta från några år tillbaka. De bor vanligtvis i Israel men, var på besök i vårat kalla land. Och de har fått barn. Och som om det bara regnade så fick jag hålla i deras barn. Oj, oj, oj, jag var så lycklig- igen !! Och jag fick komplimanger. Min kompis som hade middagen påstod att jag har en ”natural gift” med barn. Och jag bara mös. Det var så mysigt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det här lilla livet var bara 3 månader gammal och så galet söt att man bara ville äta upp henne. Hon var faktiskt ovanligt liten för att vara 3 månader men, hon kommer växa till sig när man minst anar det. Önskar att jag hade ett stadigt förhållande och en man som jag visste att jag ville dela mitt liv med och som jag visste att jag vill skaffa barn med. Men, det ligger långt bort idag. Gud, vad det här lilla livet vad underbart sött. Herregud! Jag brukar skämta och säga att jag ska få minst 10 barn. Det är kul att jag gör det för att för några år sedan (innan min biologiska klocka började ticka), brukade jag säga att jag vill ha högst 2 barn men att jag då var så trött på barn att jag knappt ville se de. Men då var jag ung. Nu är jag ju hela 25 år och saker och ting rör sig. Jag blir äldre och mer stadig i mig själv och är inte rädd för att åldras. Jag är inte längre rädd vid tanken på att bilda familj och dela mitt liv med samma person i resten av mitt liv. Att åldras tillsammans är numer en vacker tanke för mig. Och när jag tänker på det infinner sig en lugn och varm känsla. Var är han ?
Vaddå frustrerad. Vaddå vilja säga upp sig?
Jag hade precis ett samtal med en snubbe på en annan avdelning inom logistik på mitt arbete angående en chaufför som krånglar. Och när jag berättade att han inte har skött sig så fick han spel och det lät väl ungefär så här:
-”Nej! Nu säger jag upp mig. Nu får jag nog. Det är helt ointressant att arbeta med människor som inte sköter sig. ”
-”Jasså du, jag håller med dig”
Mitt svar väl väl inte heller särskilt intressant. Men, vad skulle jag säga? Jag har sagt upp mig och slutar om 3 dagar. Och det fantastiska är att jag är inte ensam om det. Vi är 3 stycken som slutar. Jag är först till kvarn och sen droppar den ena av efter den andra. Det finns ju en anledning till att det är så. Just nu blir jag pisst off och trött av ingenting på jobbet. Ett bra exempel är det samtal jag hade precis med en kund som knappt öppnade munnen när han skulle prata. Jag hade väldigt svårt att höra vad han sa överhuvudtaget. Och när jag frågade igen vad det var han precis hade sagt och upprepade de siffror han hade sagt så hade jag alltid hört fel och han var inte direkt mer artikulerad när han själv skulle upprepa sig och lät dessutom sur. Då känner jag liksom bara:
-”MMMMM….. YES……! TACK. VERKLIGEN!!”
Suck… stor suck…
Jag är så trött på alla satans kunder som inte ens försöker vara hjälpsamma eller inte ens kan uttala ett endaste litet ord så jag hör vad de säger. Suck… Och för att nämna alla dessa inte så arbetsamma chaufförer. Ok, att inte alla är sådana men vi har en mängd av de. Alltså…. nej…. orkar inte mer. Och jag har ett antal timmar kvar på mitt arbetspass. Och nu ringer det igen för beställning. Jösses vad positiv jag är.
Det var så himla skönt i sängen i morse. Jag sov underbart gott och det var sådär kallt som det är på morgonen så man bara vill ligga kvar. Jag knödde ner mig ännu längre in i den varma sängen och önskade att det var helg igen. Jag hade i alla fall lyckats med att gå och lägga mig vid 22-tiden igår. Här borde jag få en rejäl bravur för det lyckades jag senast med förra torsdagen och idag är det tisdag. Detta leder ju självklart till att jag har lättare att hålla öppet ögonen och tålamodet kanske håller 2 sekunder längre än vad det annars skulle ha gjort. Heja heja heja!!!
Ikväll är det en stor kväll. The mystery man fyller år idag. Och jag ringde honom igår kväll för att ge honom instruktioner för vart han skall ta vägen och vart han skall infinna sig vid ett visst klockslag idag vid fem-tiden och jag lyckades vara så kryptisk att jag dessutom kunde tillägga att han får vidare instruktioner på plats. Det är jag och en kompis som smidit planer. Och jag kom på knäppare och knäppare saker. The mystery man ska få massage och hon som ska ge massagen kommer sedan ge honom ett kuvert med instruktioner om vart han ska ta vägen och där kommer det stå att han ska bege sig hem till mig. Han kommer ju tro att jag är där men när han öppnar dörren så kommer det vara alldeles tomt och på golvet ligger ytterligare ett kuvert där det står att han är lurad men att att han ska ta en viss buss till ett visst ställe. Bussen går till min polare och hos honom kommer vi ha gjort en inomhuspicknick med en massa godsaker och vi kommer spela naturljud i bakgrunden och ha tända stearinljus. Snacka om att han kommer bli förvånad och totalt överrumplad.
Både jag och min kompis är superexalterade och extremt sugna på all mat vi ska käka. Det där med naturljuden är verkligen pricken över i. Jag bara längtar efter att få se hans reaktion.
Hur gör man för att överraska en person har födelsedag utan att avslöja vad som ska arrangeras så att han inte ska förstå och han redan börjat ana vad som är i görningen? Gud, vad svårt det är. Försöker arrangera ngt kul för the mystery man, och vi polare vet ju att han tycker om film och den nya Batman filmen har ju kommit ut på bio och fått så himla bra kritik så den måste ju vara sevärd. Plus att här i Göteborg kan man gå på VIP-bio och det passar ju superbra med tanke på att vi ska fira hans födelsedag. Men icke sa nicke, han hade redan planerat att vi ska se den ikväll. Snackade med en gemensam kompis om det idag och vi fick i ren hysteri avblåsa alla våra planer. Synd! Men jag tycker att jag kommit på en riktigt bra idé med att ordna med massage, stor picknickkorg med massa god mat och bubbel och vin och annat smått och gott som han tycker om och om jag orkar och är ambitiös så fixar jag en skiva med låtar som jag tycker att han borde lyssna på och bakar in den i en riktigt smaskig tårta. Men, jag har inte fått ngn respons på idén picknick och massage. Vi funderade först på att gå på konsert men det finns inga bra konserter nästa vecka då han fyller år och det är ju kul om man kan göra det man planerat på just hans födelsedag så han verkligen får känna att han fyller år. Hade ingen aning om att det var så komplicerat. Men, det var det visst. Jag ska i vart fall pusha för min idé.
Jag blir alldeles till mig när jag tänker på helgen. Vi ska antagligen åka till landet och det ska bli sååååååååååååååååååå skönt. Att inte göra nåt. Att det inte kommer vara massa folk överallt och att inte planera ngt. Exakt vad vi båda behöver. Gud så skönt. Kan inte nog beskrivas med ord. Bara vi får tag i en bil så blir det bra.
Jag hade en jättelyckad kväll igår. Först sprang jag och the mystery man omkring på stan och köpte present till våran gemensamme kompis som fyllde 25 år igår. Vi hade bara 30 minuter på oss att fixa det. Det var riktigt kul för att vi hade funderat på alla möjliga slags böcker som har med sex och dating att göra men vi ville ju inte pika honom och göra honom deppig på hans egna födelsedag men tillslut hittade vi ganska lättsamma böcker om dating och en bok om bra och dåliga raggningsrepliker. Plus att han fick en exklusiv flaska med olivolja som han bara får använda då han lagar mat till sin date och om han bjuder oss på ngt han tillagat med den olivoljan så får han bara göra det genom att han arrangerar en dubbeldate. Vi förhörde honom på reglerna efter ett tag och det verkar som att det har satt sig. Sånt här är så himla roligt. Det verkar som att han faktiskt var glad för alla presenterna även om alla riktade sig till någonting han själv är kass på. Men han blev faktiskt väldigt glad då vi bjöd honom på mat på en av Göteborgs bättre restauranger på Vasagatan där vi käkade underbart god medelhavsmat och båda herrarna påpekade flera gånger hur underbart gott det var. The mystery man tyckte att vi skulle gå tillbaka dit redan ikväll om han fick bestämma. Det var verkligen jättetrevligt och i vanlig ordning kom vi i säng väldigt väldigt sent.
Det är så satans jobbigt att ta sig upp på morgonen när man egentligen inte har någon lust att gå till jobbet och då man som jag verkligen inte under några omständigheter tycker om mitt jobb. Plus att det är så himla skönt i sängen och att jag är sjukt trött. Jag har ju inte tid att sova när det finns så mycket annat att göra. Typ vara social, ligga och prata med din polare till långt in på natten osv. osv. Jag vill bara att det ska bli helg så jag får lov att sova ut. Sova ut, sträcka ut, att vara utan måsten, att ligga i solen och gassa, lyssna på bra musik, bada- med andra ord, att vara ledig.
Det kan inte beskrivas med ord hur skönt det var att ligga kvar i sängen i morse. Å ena sidan hade jag redan bestämt mig för att jag skulle stanna kvar hemma hos the mystery man och att han också skulle sjukskriva sig men sen påminde han mig så fint om att jag behöver jobba för att få in pengar på kontot. Suck…. det är verkligen det enda som driver mig att gå tillbaka till jobbet vareviga dag och ha de där sura och otroligt tjatiga människorna i teleluren hela dagarna. Helg, hel, helg, helg…….. Nu!
Jag fick den finaste komplimang jag någonsin har hört igår. Jag låg och klagade på att jag antagligen stinker vitlök (kan ju inte själv känna hur jag luktar), och han sa att när det kommer från mig så spelar det ingen roll. Och jag blev liksom alldeles ställd och var nästan på väg att sätta mig upp i ren chock och frågade varför han sa något sånt. Och han sa:
-Ja, men det är ju du. Allt är ju bra med dig.
-Ja, men, jag är ju inte perfekt. (sa jag)
-Jo, näst intill. Det finns nästan ingenting dåligt med dig plus att jag är inte känslig för när någon luktar vitlök överhuvudtaget.
När jag tänker på det så blir jag fortfarande väldigt förvånad över vad han sa. Egentligen mest för att han säger att han inte har några känslor för mig men att han kan säga såna saker som han sa igår plus att han när vi promenerade hem sa att han är förvånad över hur bra det känns att vara med mig och att han inte vill att jag ska åka hem. Det där är ganska lustigt för att vi var på ett lantställe i Småland under helgen och vi åkte hem till honom när vi kom tillbaka till Gbg och sen dess har jag bara varit hemma en halvtimma och duschat och bytt kläder. Missförstå mig rätt här. Jag hade med mig en stor väska som jag hade förra helgen med en massa ombyten så jag har inte behövt åka hem förrän igår. Jag känner att jag börjar saknar min cykel. Särskilt igår när det tog mig nästan 50 minuter att ta mig från jobbet och hem. Det kändes löjligt då det annars tar ca 25 minuter med såväl buss som med cykel. Sjukt onödigt. Men när jag har en sån skön mystery man som så gulligt säger: du kommer väl hit efter att du träffat dina polare så blir jag ju liksom sådär skönt knäsvag i benen och kan ju inte säga nej även om jag mer än gärna åker hem och hämtar min cykel. Idag kanske jag hinner det faktiskt. Damn it how nice. Tror faktiskt att jag ska göra det. Men first of all ska jag hämta min väska och åka hem och packa i en mindre väska, vila lite, träffa tjejkompisarna och gå på konsert och sedan hem och däcka. Men cykeln den får faktiskt vara med idag. Det är inte mer än rättvist att jag ger den lite uppmärksamhet.
Oj nu märkte jag att jag vandrat bort från ämnet. Jag snackade om ju hur ologiskt det är att han ger mig massa fina komplimanger som om han vore förälskad i mig men att han liksom trots allt säger att han inga känslor har. Fattar inte riktigt hur det hela går ihop. Jag har inte heller känslor för honom men jag skulle vilja ha. Jag vet att vi passar väldigt bra ihop och som det ser ut nu så ser vi verkligen ut som ett par och vi träffas verkligen varje dag. Och han verkra bry sig väldigt mycket om vad jag tycker och tänker. Till och med när han ska bestämma sig för om det är snyggt att ha solglasögonen på sig eller inte, då verkar han inte kunna bestämma sig och tycker att den avgörande åsikten är min. Men, jag fattar inte varför. Jag vet ju varför han är förälskad i mig eller så då han sagt att han kommer från ett jättelångt förhållande och att han inte är redo för att ta nästa steg och så….. det har jag inga som helst problem med men han agerar tvärtom mot mig eller ja, mot sig själv också. Jag har ingenting mot det med tanke på att jag själv inga känslor har… men, ändå…. får för mig att han liksom motarbetar sig själv. Ja, ja, en dag kommer jag väl förstå. Får väl ta och förbereda mig då jag ska åka från jobbet in till stan och käka sushi om några minuter.
Pratade precis med en kollega som berättade om sina nya blogg så jag insåg plötsligt att det kan ju vara dags att uppdatera min egna. Var ju ett tag sedan (nähä 
)!!
De senaste veckorna har väl inte varit alltför exalterande. Har mest lidit av frustrationsbesvär då jag måste stå ut på jobbet medan en hel massa folk från min avdelning går på semester och liksom ”rub it in” i mitt ansikte innan de går. Men jag har egentligen mitt på det torra då jag alltid kan svara de innan de går ut genom dörren att: -”Ja men då får du ha det så bra för att jag ska också på semester men om 2 veckor och därefter ser du aldrig mig igen.” Folk blir lika chockade varje gång. Det är helt underbart. För att anledningen är att jag ska plugga och slipper ta mig till det här förbaskade arbetet dag efter dag. Istället får jag banka in hundra ggr mer intressant kunskap än vad jag någonsin kunnat göra här. Trollywood here I come!! Oh yes, ni tänker rätt! Jag ska plugga på Högskolan i Väst i Trollhättan. Jag ska plugga Digital media för design och upplevelse, så fint som det heter. Och mitt program samarbetar med Filminsititutionen plus att jag har filmproduktion/video som ämnen som ingår. Och pga detta (bl.a) så är min kära far mer än bara exalterad. Flera ggr i veckan får jag samtal från honom där han frågar om jag fortfarande är glad att jag kommit in på utbildningen plus att han en dag hade fått ”nippran” och sa i sin mest exalterade ton att:
-”Du måste ju arbeta med von trier”.
-”öh, nej, det finns inte en chans att jag gör det, han e ju psykiskt sjuk”.
-”Ja, just därför och sen så finns det ju ngt som heter att säga upp sig”.
-”Jaha, men, pappa då får väl du arbeta med honom då”.
-”Man, ska ta varje chans man får”.
-”Inte denna. Du kan väl arbeta med honom”.
-”Ja, men jag ska göra det. Jag har aldrig sökt arbete i Trollywood, det är dags nu.
-”Bra, gör det!”
Inte tusan tänker jag slita mig gul och blå bara för att man ska ta alla chanser. Om jag arbetar med von Trier så kommer jag själv behöva terapi och stöd efteråt och det känns inte som att det är värt det. Jag ser verkligen fram emot att göra djupa studier i den grafiska världen. Det brukar sluta med att jag är så slukad i det så det går inte att nå mig på några dagar varje gång. Helt borta! Ser bara färger och former. När jag sitter och skapar musik så är det ännu värre. Förutom det ovannämnda så kan jag inte förstå vad folk säger när jag kommer ut ur musikstudion. Det är både hysteriskt roligt och otroligt frustrerande. När ngn pratar med mig så hör jag bara mummel och ungefär som att den andra personen talar arabiska. Inte ett ord stämmer i mitt huvud. Det brukar räcka med att jag är borta från studion i några timmar så blir det normalt igen.
Anyhow…. jag sitter alltså på jobbet och som ni märker är det inte alltför mycket att göra och det har det inte varit på hela veckan så det är en *pip* tur att det är fredag idag. Jag har skickar otala sms, skickat e-mail coh ringt folk. Believe it or not så har jag repeterat mina språkkunskaper i hebreiska och insett att min hebreiska fortfarande är väldigt bra. Jag förstår allt jag läser i den studiebok jag har från mina tidigare studier. Det flyter helt enkelt!! Men jag kan inte svära på att det går lika bra när jag talar men jag fattar i alla fall enklare konversationer och jag kan beställa på caféer och restauranger och fråga mig fram i affärer. Och snart kan jag använda mina språkkunskaper på nytt igen. Jag åker tillbaka till Israel den 12 augusti och stannar i 3 veckor. Snacka om att vara laddad inför resan. Plus att…. trumvirvel….. en kompis till mig ska följa med under den första veckan och under vecka 2 kommer 2 andra kompisar ner och vi kommer väl ses lite då och då men det viktiga är att jag får tid att resa runt och hälsa på alla. Men den där första veckan vet jag kommer bli superkul. Vi har redan planerat en del av rutten. Först Tel Aviv där vi landar sedan, Haifa och därefter Jerusalem och sen är det 1/2 dagar till att min polare drar hem igen. Vi hinner förhoppningsvis med att hälsa på hans kusin som jag tror bor utanför Haifa men jag är lite osäker. Vi får se vad vi hinner med de sista dagarna innan han åker. Det ska bli så himla mysigt.
Idag ska jag åka till Småland där ett gäng kompisar är. De har varit där i stort sett hela veckan men, visst, vissa kom igår och ngn annan kommer i mitten av veckan och en annan kommer också idag men innan mig. De är där och sportar, käkar gott och dricker gott och solar och har det bra helt enkelt. Can’t wait till I’m there. Gud så skönt det ska bli. Kan berätta en liten hemlis *är extra glad över att åka dit för att en väldigt speciell person är där men, jag vågar inte säga alltför mkt för att jag vet inte vad det handlar om*. *Jag menar att jag vet inte vad det är vi har som pågår som känns som är*. Jag ska ger en update när jag vet mer. Om jag överhuvudtaget kan veta mer. Det pirrar lite lätt i magen. *Mysigt* En riktig fining! Oh nej nu vågar jag inte skriva mer om honom… vet ju ingenting än.
Idag har jag verkligen överträffat mig själv. Jag tog det längsta steget, hoppade från den högsta trampolinen och ställde mig på den högsta avsatsen och tog sats. Jag funderade precis på om jag förlorat någonting…. det enda jag kan ha förlorat var ett ja men som fortfarande idag är ett kanske eller mer: – vi får se, vi tar en dag i taget (faktiskt utformat av mig ej av honom). Det var fan så läskigt men jag hoppade.
Jag gick runt hela dagen idag och en stor del av gårdagskvällen och funderade på en specifik man jag träffade under helgen. Denna man satte griller i huvudet på mig. Faktiskt inte bara griller, även fjärilar i magen och känslor som känns mer äkta än något jag kännt på länge. Men, jag visste inte om han kände detsamma eller om det bara var jag som gick runt med dessa känslor helt allena. När det började närma sig middagsdags för mig och mina ilskna vargtendenser började ta fart mitt i hungern mitt i mina tankar och känslor kring denna mystiska man så frågade jag en kompis som bor i Israel om råd och han sa till mig att om jag har känslor för honom och om det känns som att han kanske missuppfattat mig eller jag honom och om det känns som att jag inte förstår mig på honom så är det mer än rätt att ringa honom och fråga vad tusan det är han tänker på och få bort alla frågetecken ur huvudet. I did it. Och jag fick inte riktigt ett nej, mer som ett kanske eller vi får se eller kanske mer; vi tar en dag i sänder. Han berättade varför och det var en rättvis förklaring och jag vet hur det är att befinna sig där han befinner sig idag i livet. Han är mitt i skiten där man vet varken ut eller in kring vilken väg man ska ta i livet och på vilket sätt det vägvalet kommer förändra ens liv och att man inte valt väg innan har i stort sett hållt på att förstöra en inifrån och ut. Och nu är det hög tid att göra ngt åt det och då kommer jag plötsligt inskuttandes i hans liv med liv och lust och hoppsasteg fylld av energi men även sorg och mina egna problem. Och som den försiktiga och omtänksamma person han är så trodde ju han att han skulle såra mig om han fick ta för stor plats i mitt liv och dessutom om han skulle göra något snedsteg och såra mig så skulle han inte kunna förlåta sig själv just nu. Där står han och jag idag. Jag sa till honom att vi tar en dag i taget och jag är inte här för att övertyga honom om vad som är rätt och fel och inte heller att han ska ge sig in i något han är rädd att han ändå kan klara av i det läget han är i, idag. Men han jag förstod också att han inte vill lägga ner han och mig, vad det än är för att han förstår att det är något värdefullt. Vad som antagligen betydde allra mest för mig var att han kände vad jag kände. Att det inte bara var jag som vet att vi har något speciellt mellan oss. Nu gäller det helt enkelt att jag ser till att samla ihop så mycket tålamod som möjligt. Så mycket det bara går och samtidigt fortsätta leva mitt liv. Ingen vet hur det här kommer sluta. Satans tålamod, satans tankar och känslor som så gärna vill ha nu, som vill veta nu, vill, vill, vill, vill…. men om han är den rätta så kommer det vara värt det och det vet jag med säkerhet att det kommer visa sig, antingen positivt eller negativt. TÅLAMOD!!
Jag är seg och trött i huvudet. Väntade antagligen alldeles för länge med att käka lunch som sedan blev till någon slags middag. Jag var med mina systra; en äldre och en yngre och min äldre systers pojkvän till en av stränderna som ligger vid Stenungsunds viken. Det var riktigt skönt! Vi hittade ett ställe att sitta/ligga vid precis på en klippa. Min systers pojkvän läste ur en fornordisk sagobok medan vi andra låg och lyssnade och käkade bullar som jag hade bakat igår kväll. Sedan byttes de av och min storasyster tog över sagoberättandet alltmedan vinden ven och vi andra låg och burrade ihop oss med en pläd över och solen i ansiktet. Det var verkligen riktigt skönt. När vi kom hem efter att ha storhandlat käkade en vi en jättegod soppa som min systers pojkvän tillagat igår kväll och den smakade ännu smaskigare idag. Så, nu är åtminstone jag sådär skönt seg och trött i huvudet och ägnar mig mest åt att spela kinaschack på nätet. Riktigt skönt!!
Nu är det sommarlov!! Det är såhär jag vill ha det i några veckor till. När jag ska ha semester, riktig sådan, inte sådan där ledighet som är under midsommarhelgen, då kommer jag åka på turné med mig själv i Israel och kommer ju självklart ha lite lugnt tid då också men det blir en hel del omkring flackande. Men det får det vara värt. Det är värt det då jag får vara i det land jag känner mig mest hemma i och som får mig att slappna av allra mest.
Jag har under dagen funderat över hur avslappnad jag känner mig här ute på landet till skillnad från vardagarna som jag spenderar i stan. Jag önskar att jag kunde känna samma sak när jag är i stan i Göteborg där jag bor. Jag vet inte om den här avslappande känslan kommer från att jag inte är i stan eller om det är för att jag mår bra eller om det helt enkelt är en kombination. Vad jag vet är att jag just nu har det bra och har ett lugn i mig och jag önskar att ha det så varje dag. Det här får mig att fundera på om det är ute på landet jag ska bo om jag i framtiden bor kvar i Sverige. Men jag vet att om jag bor i Israel eller om jag bor i USA så är det just för att jag vill åt storstadslivet. Men, jag vet även att jag får ett liknande lugn i mig när jag är i Majorna i Göteborg. Jag arbetar nu stenhårt på att skaffa en byteslägenhet i Majorna men det går segt men snart kanske det klickar.
Upprörd och frustrerad. Nej egentligen bara frustrerad. Eller hur var det nu? Ensam och frustrerad. Usch… det är så komplicerat att vara singel tjej idag i det som idag kallas för modernt samhälle. Det görs fler och fler filmer som handlar om att gifta sig trots att singellivet är ”hajpat” till tusen. Filmer som handlar om att hitta den rätta kommer aldrig sluta massproduceras. Och det är jag både glad och ledsen för med tanke på att pressen på sätt och vis bara blir större ju fler sådana filmer som produceras och ju fler sådana filmer jag ser men och andra sidan så får jag ju upp hoppet lite då jag ser att även den värste eller den sämste eller den fulaste, eller nåt sånt, kan hitta rätt. Ok, att det bara är på film, men, som den romantiker jag är så vill jag gärna tro på det jag ser eller i alla fall låta filmen trigga igång mina fantasier. I mina fantasier är jag som vilken romantiker till tjej som helst. Jag ser mig själv stå under ”chuppan” med min blivande man med mina föräldrar vid min sida och hans föräldrar om hans sida och rabbinen framför oss och att min man slutligen krossar glaset och att vi kysser varandra och lever lyckliga i resten av våra liv som ett riktigt modern coolt gift par. Vi kommer inte vara ett sådant där trist par som knappt pratar med varandra och som umgås på tu man hand med våra vänner hela, hela, hela tiden. Vi kommer vara ett sådant där samarbetande par. Och vi kommer framförallt ha roligt tillsammans.
Men, just nu ser det inte särskilt ljust ut. Och jag känner mig mer vilsen än någonsin. Särskilt med tanke på att jag gång på gång lyckas hamna i kriser av olika slag och whoops har jag tappat fotfästet igen och ska så ta mig upp till ytan igen och stå på 2 starka ben igen. Det har nog aldrig varit så svårt att vara vuxen och ung kvinna som idag. Vissa dagar känns det som att det är ett heltidsarbet att bara hålla mig själv flytande. Och allt jag längtar efter just nu, just i denna stund är en livspartner. Jag vill bli kär och få lov att dela mitt liv med någon som vill detsamma. Jag vill må bra, ha det bra, få lov att styra över mitt liv och…. ja helt enkelt ha det bra.
De självtänkande kommentarerna