Saknad av nära och kära

Pratade precis med min käresta på telefon. Han är bortrest under helgen. Nu efteråt känner jag hur skönt det är att längta och att sakna. Det blir ju inte så mycket saknad av varandra när man bor ihop…. så det känns vettigt att få tänka på min finaste. Innan dess pratade jag med min lillasyster som bor i USA. Jag har börjat sakna henne mer och mer för varje dag som går. Hon påminde mig idag om att det var 4 månader sedan hon flyttade dit och att det egentligen inte är så lång tid. Och att tiden dessutom går snabbt. Men, jag håller inte med henne. Jag har tyckt att precis de senaste 4 månaderna men även en period innan dess har gått väldigt långsamt vilket är ovanligt för mig. Jag är en typisk person som kan säga att tiden går snabbt. Och särskilt om jag har mycket att göra. Egentligen har jag haft mycket att göra, i stort sett varje vecka och då menar jag i skolan först och främst. Där har man ju alltid något att göra. Jag menar, jag skulle kunna plugga till en tenta just nu. Men, jag valde bort det ikväll för att jag behöver ta det lugnt. Jag orkar inte plugga varenda dag vilket jag gjort i säkert över en vecka. Men trots att jag alltid har något att göra så känns det som att tiden har börjat gå långsammare de senaste månaderna.

Som det är nu så önskar jag att tiden kunde gå snabbare så att jag slapp känna så mycket känslor. Jag är en person som kan kategoriseras som en känslomänniska. Och just nu känns det som att det svallar över av saknad. Mest av allt saknad av min syster. Vi har alltid haft och har fortfarande en nära relation men jag saknar så mycket att ha henne nära mig. Att hon åtminstone bor i Sverige. Så att vi kunde ses oftare. Och som det ser ut nu så kommer hon antagligen inte ha råd att åka hem och hälsa på i sommar som det var tänkt från början. Så antagligen så ses vi inte förrän i december. Jag önskar att jag hade mera pengar så jag kunde hälsa på henne men pga jag är student så ser inte min ekonomiska situation särskilt ljus ut den heller. Plus att jag har inte tid att jobba extra. Det är helt enkelt bara att bita ihop.

Denna videon blev jag tipsad av en kompis och den kanske piggar upp även er om ni skulle vara på det humöret:

Konvertering i de kändare kretsarna

Jösses är ett roligt ord och det tänker jag använda efter att ha läst ett knasigt inlägg på nätet om att Lindsay Lohan ska konvertera till judendomen. Läs mer här. Jag känner ett par där kvinnan i förhållandet har konverterat på grund av kärlek. Jag träffar på fler och fler som är i denna situation men även de som har andra anledningar. Det har nog aldrig varit så många konvertiter idag i Sverige eller så är det bara jag som fått up ögonen för att det existerar. Eller så kanske jag helt enkelt blivit mer öppensinnad och ser vad som finns runt mig. Jag stöttar de i vått och torrt så länge de har argument som håller hela vägen.

För mig är det delad glädje att se att en person konverterar. Jag är född in i kulturen och religionen så för mig är det något som burits med mig sedan barnsben men dessa människor som valt att konvertera vaknar en dag och vet vad de behöver och liksom ger järnet för att nå deras mål. Men, jag har även förstått på en del andra konvertiter att det först fanns som ett litet frö som växt sig större och större och tillslut blivit en blomma då den där magkänslan infunnit sig som talar om att de blivit 100% säkra på att det är judendomen de vill ge sig hän åt. Och inte bara judendomen. Det är så mycket mer än en religion.
Oj nu ger jag mig nog in på en oprövad bana. Säg till om ni inte förstår vad jag menar.
Jo med tanke på det jag sa innan om att vara född in i att vara judisk så vet jag med mig efter alla dessa år att det är även en etnicitet, kultur, gemenskap men såväl en religion. Det är det som är skillnaden mellan alla andra religioner och judendomen. Att vara judisk innebär inte per automatik att du är religiös. Jag är inte religiös så tillvida att jag praktiserar judendomen. Jag grubblar då och då om G-d finns eller om det bara är ett ord eller ett namn som instiftats och som man kommit överens om i den sociala konstruktivismen. Eller om G-d faktiskt existerar som något högre. En G-d i de orden han/hon återfinns/beskrivs som i Torah (Bibeln Gamla Testamentet). Men jag har aldrig beskrivit mig själv som religiös.
Jag är mer en person som kan beskrivas som en funderare. Filosferare. Traditionell i viss mån. Och för mig är det att hålla kosher, gå till synagogan när det faller mig in och inte känns som ett tvång, fira shabbat under avslappnade former, fira de största högtiderna. När jag säger avslappnade former menar jag att jag får lov att vara mig själv, ifrågasätta, fundera och ta min tid men även att få lov att säga nej.

I inlägget om Lindsay Lohan som blivande konvertit skriver de undrandes om detta bara är en ”grej”. Jag hoppas att hon förstår under sin process att bli konvertit är inget man bara blir. Eller som de skrev i inlägget att ett tag var Lindsay inne på Kabbalah och under en annan period Anonyma Alkoholister och vid ett annat tillfälle var det någon slags fredsrörelse. Det låter som att hon försöker hitta sig själv och att hon flackat mellan olika rörelser för att förstå vart hon hör hemma. Och jag är tveksam till om hon hör hemma i judendomen. Jag vet med mig att många konvertiter idag förstår att det inte är bland det lättaste de gett sig in på. Man prövas ständigt varje dag. Och så kommer det alltid förbli. Men det är på något sätt värt det. Det är en slags kärlek, en tillhörighet som ger en värme och styrka och gemenskap som är starkare än allt annat.

Öppnade datorn för en liten stund sedan efter att ha kommit tillbaka till Tel Aviv. Jag åkte till Haifa i söndags och blev kvar till på onsdag morgon då jag drog vidare till Jerusalem som jag precis åkte ifrån för några timmar sedan. Jag reser som en liten blå.  Det ska, tro det eller ej, bli otroligt skönt att komma hem. Jag visste att denna resa inte skulle bli som en semester och jag visste att jag skulle bli trött. Det är klart att jag har roligt och så, i stort sett hela tiden. Men, när jag sitter ner och är för mig själv och tar det lugnt så får jag tid att känna av tröttheten. Och jag har så fina minnen från när The mystery man var här och reste med mig. Han reste tillbaka till Sverige för ca 2 veckor sedan. Vi hade det sanslöst bra. Helt otroligt!! Jag trodde inte mina ögon. Har aldrig haft en sådan bra tid med någon kärlek någonsin. Allt var bra mellan oss hela tiden och han sa ibland vissa dagar att om han var tvungen att åka hem redan den dagen så skulle han ändå vara otroligt tacksam och glad för den tid som han haft med mig i Israel och att han inte hade kunnat haft det bättre. Visst är han fin? Jag berättar inte allt vad han sa och vad vi gjorde men jag kan säga att vi hade det fantastiskt. Och jag saknar honom. Om några dagar får jag träffa honom. Mer precist exakt 5 dagar.

Jag pratade med honom i telefon för en stund sedan och vi pratade bl.a. om hur det ser ut första dagen jag ska till skolan nästa vecka. Och jag berättade att jag måste gå upp redan kl 5.30 för att hinna i tid till första lektionen. Vet ni vad han sa? Min neshama, ahhh *suck*, han är så fin…. han sa att vi kan gå upp tillsammans om det blir lättare för mig. Han vet hur jobbigt det är för mig att ta mig upp ur sängen. Det är alltid han som vaknar först och som ligger och väntar på att jag ska vakna och när han inte orkar vänta längre så ligger han och pussar på mig tills att jag vaknar. Det är det absolut bästa sättet att vakna på. Och ja….. jag sitter med ett leende på läpparna just nu. Och så även under hela bussresan hem till Tel Aviv idag. Bilderna i huvudet från första veckan på semestern här i Israel, snurrade förbi som en film. Jag kunde inte sluta le. Snart, mycket snart kommer jag få träffa honom.

Tomt

Är äntligen i Israel. Har varit här i 8 dagar nu och skall stanna i 2 veckor till. Jag har mycket tid kvar men är ngt stressad ändå. Pga jag har massa folk att träffa och jag är lite sådär smått lätt stressad efter allt jag gått igenom under våren. Jag känner mest av allt för att inte göra ngt alls. Men det är sanslöst kul att träffa alla kompisar igen.

The mystery man har faktiskt varit här och rest med mig. Han åkte tillbaka igår till Sverige. Så nu är det tomt. Väldigt tomt. Kudden bredvid min är alldeles tom. Tappar motivationen att gå och lägga mig. Det är roligt att gå och lägga sig när man har ngn man tycker om som ligger bredvid en och liksom småpratar med en och kliar en på ryggen och i nacken och som betyder mycket för en. Det är tomt i sängen och det är inget roligt alls. Suck…. Det är klart att jag har roligt här men det blev så konstigt när han åkte hem. Jag hade aldrig trott att jag skulle ha det så roligt med honom och så bra. Men, så var det. Det var verkligen jättebra.

Flyt

Jag vet inte om man kan vara lyckligare än mig just nu. Ok, kanske om din älskade precis har friat till dig men det är knappt alltså….

Igår var som ni vet sista dagen för mig på mitt usla arbete. Jag blev otroligt överraskad av min chef som sprang och köpte 2 kanellängder, en med vanilj och en utan. Jag skämtade med honom, eller ja, försökte mig på en ironisk utläggning och sa något i stil med att:

-”ja, men, du har ju knappast köpt kanellängderna pga att jag slutar idag. Vi hade ju ingen som hade tagit med sig fredagsfika.

-”Ha, ha, du tror väl inte att jag bryr mig om fredagsfikat. Jag äter ju själv nästan aldrig av fredagsfikat.”

-”Jaha, så det var till mig alltså”

Då kom en kör av röster från mina arbetskamrater:

-”Tack för att du slutar idag mmmmmm mums vad god kanellängd. Mmmm vad gott det var, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha………”

Min arbetskamrat som även hon slutar om några veckor sa:

-”Får jag bestämma själv vilken fredagsfika ni bjuder på när jag slutar? Får jag det, får jag det?”

Min chef bara tittade på henne och log utan att svara henne.

Jag fyllde då i med:

-”Jag hade ju velat ha en kladdkaka. Och jag är jättebra på att baka kladdkaka. Mmmmm vad gott!”

-”Jag hittade inga kladdkakor på Johnséns, de var nog slut. Ha, ha!”

Ja, ni förstår vilken humor vi har på mitt f.d. jobb. Ironi, dåliga skämt, kränkningar…. ha, ha! Jag fick dessutom en kokbok skriven av Mannerström, Gbg:s stolthet. Det blev jag faktiskt väldigt förvånad över. Jag har alltid kännt mig väldigt hmmm… icke uppskattad på jobbet men, jag fick minsann en present av jobbet. Och kokbok var helt perfekt. Jag får nästan alltid kokböcker av vänner och familj som present just för att jag älskar att laga mat. Det var mitt i prick. I och för sig tror jag inte att min chef tänkte särskilt mycket när han valde ut den för att vi har ett gäng av samma slags kokbok liggandes på vårat kontor. Jag vet inte om det har att göra med att vi sponsrar Mannerströms restaurang eller vad det kan vara. Men jag såg hans kokbok stå i ett slags vitrinskåp bredvid alla andra saker som jobbet satt sin logga på.

Jag blev med andra ord glatt överraskad. Och det var skönt. Inte för att jag behövde bekräftelsen men, jag ville hellre gå ifrån jobbet på min sista dag med en bra magkänsla än en dålig som jag hade förberett mig på. Jag har inte haft världens bästa chefer utan 2 av de sämre lämpade och de har vid alldeles för många tillfällen fått mig att känna mig osynlig. Men, nu fick jag i alla fall en bra magkänsla och igår fick jag också chansen att vara spydig mot min chef. Det var skönt. Jag fick honom att förstå att jag redan hade letat mig därifrån för flera månader sedan då jag redan hade sökt andra arbeten och studier och att jag nu kommit in på en toppenutbildning som jag tackat ja till.

Dagen rullade på igår och allt kände bara bättre och bättre. Snackade med en kompis som övertalade mig att följa med på Brassefest på Valand trots att min plan bara var att gå på middag och sedan hem. Och jag sprang iväg till Systembolaget och köpe skumpa, närmare bestämt en Rosé vid namn Törley’s. Men, jag fick den aldrig upprdrucken då det blev som jag trodde…. att jag bara orkade gå på den middag jag var bjuden på och sedan släpa mig hem.

Missade en stor och viktig detalj. Under senare del av eftermiddagen igår under tiden som jag var på jobbet så fick jag samtal av ordförande i den BRF jag hyr min lägenhet från. Hon var jätteglad och berättade för mig att jag fått det bostadsbyte jag sökt, godkänt. Helt otroligt!! Helt fantastiskt. Jag slipper betala 5700 kr i hyra, den kommer ist. bli 2700 och jag kommer bo supercentralt och fint. I en mindre lägenhet än den jag bor i nu men det bryr jag mig faktiskt inte om för att jag är så tokigt glad för denna nya lägenhet. Plus att jag kommer ha ett ordentligt kök. Utan fläkt men det får jag skaffa själv för att som jag förstått det så ingår inte det. Fläkt är ju väldigt nödvändigt!! Särskilt när jag steker lax. Har en del erfarenhet från det sen min tidigare lägenhet som även den saknade fläkt och var en lägenhet på ynka 32 kvm. Denna nya lägenhet är inte så mycket större, endast 7 kvm större men den har i alla fall ett kök man får plats att gå runt i och sitta vid bordet. Väldigt mysigt. Och dessutom är det bara några meter till Slottskogen. Alltså det är helt otroligt. Jag är så lyrisk.

Jag har sånt otroligt flyt.

1. Jag slutade mitt jobb igår.

2. Jag åker till Israel på 3 veckors semester.

3. Dagen efter att jag kommer hem från Israel börjar skolan. (En vecka efter alla andra för att jag är så satans lat och hellre ligger på stranden naaaaaa )

4. Några dagar senare flyttar jag till min fantastiska nya lägenhet i stan.

5. Helgen efter, alltså veckan efter att ska jag åka iväg och paddla med mina underbara vänner och the mystery man (som även han följer med till Israel första veckan)

Är livet underbart eller vad?

Jag kommer ihåg när jag bodde i min första lägenhet ute i Askim, en förort till Göteborg och jag drömde mig bort till Majorna och Masthugget och centrala delar av Göteborg. Jag tänkte och filosoferade kring om chansen att bli en lyckligare person ligger i var jag kommer bo. Och bestämde mig för att jag kommer bli en lycklig person om och när jag får en lägenhet i Majorna, Matshugget eller Linnéområdet. Och nu har den dagen kommit. Ta mig tusan om jag inte blir lycklig nu! Ha, ha!

Igår, när jag var på middag. Så träffade jag några bekanta från några år tillbaka. De bor vanligtvis i Israel men, var på besök i vårat kalla land. Och de har fått barn. Och som om det bara regnade så fick jag hålla i deras barn. Oj, oj, oj, jag var så lycklig- igen !! Och jag fick komplimanger. Min kompis som hade middagen påstod att jag har en ”natural gift” med barn. Och jag bara mös. Det var så mysigt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det här lilla livet var bara 3 månader gammal och så galet söt att man bara ville äta upp henne. Hon var faktiskt ovanligt liten för att vara 3 månader men, hon kommer växa till sig när man minst anar det. Önskar att jag hade ett stadigt förhållande och en man som jag visste att jag ville dela mitt liv med och som jag visste att jag vill skaffa barn med. Men, det ligger långt bort idag. Gud, vad det här lilla livet vad underbart sött. Herregud! Jag brukar skämta och säga att jag ska få minst 10 barn. Det är kul att jag gör det för att för några år sedan (innan min biologiska klocka började ticka), brukade jag säga att jag vill ha högst 2 barn men att jag då var så trött på barn att jag knappt ville se de. Men då var jag ung. Nu är jag ju hela 25 år och saker och ting rör sig. Jag blir äldre och mer stadig i mig själv och är inte rädd för att åldras. Jag är inte längre rädd vid tanken på att bilda familj och dela mitt liv med samma person i resten av mitt liv. Att åldras tillsammans är numer en vacker tanke för mig. Och när jag tänker på det infinner sig en lugn och varm känsla. Var är han ?

Stressad?

Jag hade lust att säga:

-Herre gud vad mycket intriger det är i min vänskapskrets!

Men egentligen är det bara en. Och den handlar om att vi i min krets tror att en av våra vänner är kär i mig och det är knepigt pga att jag hänger med the mystery man som är kompis till honom och de sitter i samma styrelse och vi går alla på samma fester etc etc. Jag tycker bara att det är jobbigt att han kanske kan tänkas vara kär i mig pga att han tittar på mig som om han vore huvudstupa förälskad i mig och det är ju jobbigt med tanke på att jag inte är det. Annars bryr jag mig inte. Han får vara hur kär i mig han vill och hur länge han vill jag har inget problem med det. Det är mest the mystery man som tycker att det är jobbigt. Idag sa jag i alla fall ifrån att jag inte följer med på bröllop med honom då jag varit naiv och trott att det inte betydde något då jag bjöd in mig själv. Men, sen sa flera av mina kompisar att ta det som att vi är varandras dejter eller fram för allt att jag är hans. Och visst jo man kan lugnt säga att jag var naiv och knasig som inte såg det plus att här i Sverige i vårat avlånga kyliga mindre öppna land så anses det vara ngt fult och dumt att bjuda in sig själv till ett bröllop. Jag är van vid Israelisk öppenhet där ingen hade tyckt att jag var konstig. Där är det en välsignelse att ha mesta möjliga deltagare på ens bröllop men här i Sverige så vill man hålla det för sig själv. Inget jag kan säga att jag förstår mig på…..

 

Anyhow, det var väldigt skönt att få det överstökat att säga att jag inte följer med. Jag sa inget om the mystery man för att han har inget med denna helgen och bröllopet att göra. Och det kan man lugnt säga att han inte har. Men, jag har ju varit väldigt väldigt deppig och i stort sett gått in i vägen och har därför lätt att bli stressad. Nu när jag mår så mycket bättre så vill jag ju vara social och det slår ofta över. I att jag är för social istället. Och så är det nu. Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter. Och jag började igår kväll känna mig lite deppig och när jag vaknade idag så var jag väldigt ledsen. Och det är starka tecken på utmattning för mig.  Idag ska jag raka vägen hem och tvätta och göra pannkakor och i helgen ska vi ju till landet. Ni vet ju hur glad jag är för det men, nu såg jag att det ska bli riktigt kasst väder så vi får väl ligga i sängen och läsa böcker. Det är tillräckligt mysigt för mig. Och så kan vi basta och hoppa i vattnet och in i bastun och värma oss och sen ner i vattnet igen. Ok, I’m back on track, det ska bli underbart skönt att åka till landet även om det ska bli kasst väder. Inga andra folk än oss två. Ingen som stör och tysnaden kommer ligga behaglig runt oss och det är bara vi två som skapar ljuden tillsammans. Gud vad skönt det ska bli. Snacka om att jag känner mig stressad.

Kaos i omloppsbanan men ack så organiserat

Jag hade en jättelyckad kväll igår. Först sprang jag och the mystery man omkring på stan och köpte present till våran gemensamme kompis som fyllde 25 år igår. Vi hade bara 30 minuter på oss att fixa det. Det var riktigt kul för att vi hade funderat på alla möjliga slags böcker som har med sex och dating att göra men vi ville ju inte pika honom och göra honom deppig på hans egna födelsedag men tillslut hittade vi ganska lättsamma böcker om dating och en bok om bra och dåliga raggningsrepliker. Plus att han fick en exklusiv flaska med olivolja som han bara får använda då han lagar mat till sin date och om han bjuder oss på ngt han tillagat med den olivoljan så får han bara göra det genom att han arrangerar en dubbeldate. Vi förhörde honom på reglerna efter ett tag och det verkar som att det har satt sig. Sånt här är så himla roligt. Det verkar som att han faktiskt var glad för alla presenterna även om alla riktade sig till någonting han själv är kass på. Men han blev faktiskt väldigt glad då vi bjöd honom på mat på en av Göteborgs bättre restauranger på Vasagatan där vi käkade underbart god medelhavsmat och båda herrarna påpekade flera gånger hur underbart gott det var. The mystery man tyckte att vi skulle gå tillbaka dit redan ikväll om han fick bestämma. Det var verkligen jättetrevligt och i vanlig ordning kom vi i säng väldigt väldigt sent.

Det är så satans jobbigt att ta sig upp på morgonen när man egentligen inte har någon lust att gå till jobbet och då man som jag verkligen inte under några omständigheter tycker om mitt jobb. Plus att det är så himla skönt i sängen och att jag är sjukt trött. Jag har ju inte tid att sova när det finns så mycket annat att göra. Typ vara social, ligga och prata med din polare till långt in på natten osv. osv. Jag vill bara att det ska bli helg så jag får lov att sova ut. Sova ut, sträcka ut, att vara utan måsten, att ligga i solen och gassa, lyssna på bra musik, bada- med andra ord, att vara ledig.

 

Det kan inte beskrivas med ord hur skönt det var att ligga kvar i sängen i morse. Å ena sidan hade jag redan bestämt mig för att jag skulle stanna kvar hemma hos the mystery man och att han också skulle sjukskriva sig men sen påminde han mig så fint om att jag behöver jobba för att få in pengar på kontot. Suck…. det är verkligen det enda som driver mig att gå tillbaka till jobbet vareviga dag och ha de där sura och otroligt tjatiga människorna i teleluren hela dagarna. Helg, hel, helg, helg…….. Nu!

 

Jag fick den finaste komplimang jag någonsin har hört igår. Jag låg och klagade på att jag antagligen stinker vitlök (kan ju inte själv känna hur jag luktar), och han sa att när det kommer från mig så spelar det ingen roll. Och jag blev liksom alldeles ställd och var nästan på väg att sätta mig upp i ren chock och frågade varför han sa något sånt. Och han sa:

-Ja, men det är ju du. Allt är ju bra med dig.

-Ja, men, jag är ju inte perfekt. (sa jag)

-Jo, näst intill. Det finns nästan ingenting dåligt med dig plus att jag är inte känslig för när någon luktar vitlök överhuvudtaget.

När jag tänker på det så blir jag fortfarande väldigt förvånad över vad han sa. Egentligen mest för att han säger att han inte har några känslor för mig men att han kan säga såna saker som han sa igår plus att han när vi promenerade hem sa att han är förvånad över hur bra det känns att vara med mig och att han inte vill att jag ska åka hem. Det där är ganska lustigt för att vi var på ett lantställe i Småland under helgen och vi åkte hem till honom när vi kom tillbaka till Gbg och sen dess har jag bara varit hemma en halvtimma och duschat och bytt kläder. Missförstå mig rätt här. Jag hade med mig en stor väska som jag hade förra helgen med en massa ombyten så jag har inte behövt åka hem förrän igår. Jag känner att jag börjar saknar min cykel. Särskilt igår när det tog mig nästan 50 minuter att ta mig från jobbet och hem. Det kändes löjligt då det annars tar ca 25 minuter med såväl buss som med cykel. Sjukt onödigt. Men när jag har en sån skön mystery man som så gulligt säger: du kommer väl hit efter att du träffat dina polare så blir jag ju liksom sådär skönt knäsvag i benen och kan ju inte säga nej även om jag mer än gärna åker hem och hämtar min cykel. Idag kanske jag hinner det faktiskt. Damn it how nice. Tror faktiskt att jag ska göra det. Men first of all ska jag hämta min väska och åka hem och packa i en mindre väska, vila lite, träffa tjejkompisarna och gå på konsert och sedan hem och däcka. Men cykeln den får faktiskt vara med idag. Det är inte mer än rättvist att jag ger den lite uppmärksamhet.

Oj nu märkte jag att jag vandrat bort från ämnet. Jag snackade om ju hur ologiskt det är att han ger mig massa fina komplimanger som om han vore förälskad i mig men att han liksom trots allt säger att han inga känslor har. Fattar inte riktigt hur det hela går ihop. Jag har inte heller känslor för honom men jag skulle vilja ha. Jag vet att vi passar väldigt bra ihop och som det ser ut nu så ser vi verkligen ut som ett par och vi träffas verkligen varje dag. Och han verkra bry sig väldigt mycket om vad jag tycker och tänker. Till och med när han ska bestämma sig för om det är snyggt att ha solglasögonen på sig eller inte, då verkar han inte kunna bestämma sig och tycker att den avgörande åsikten är min. Men, jag fattar inte varför.  Jag vet ju varför han är förälskad i mig eller så  då han sagt att han kommer från ett jättelångt förhållande och att han inte är redo för att ta nästa steg och så….. det har jag inga som helst problem med men han agerar tvärtom mot mig eller ja, mot sig själv också. Jag har ingenting mot det med tanke på att jag själv inga känslor har… men, ändå…. får för mig att han liksom motarbetar sig själv. Ja, ja, en dag kommer jag väl förstå. Får väl ta och förbereda mig då jag ska åka från jobbet in till stan och käka sushi om några minuter.

Update

Pratade precis med en kollega som berättade om sina nya blogg så jag insåg plötsligt att det kan ju vara dags att uppdatera min egna. Var ju ett tag sedan (nähä )!!

De senaste veckorna har väl inte varit alltför exalterande. Har mest lidit av frustrationsbesvär då jag måste stå ut på jobbet medan en hel massa folk från min avdelning går på semester och liksom ”rub it in” i mitt ansikte innan de går. Men jag har egentligen mitt på det torra då jag alltid kan svara de innan de går ut genom dörren att: -”Ja men då får du ha det så bra för att jag ska också på semester men om 2 veckor och därefter ser du aldrig mig igen.” Folk blir lika chockade varje gång. Det är helt underbart. För att anledningen är att jag ska plugga och slipper ta mig till det här förbaskade arbetet dag efter dag. Istället får jag banka in hundra ggr mer intressant kunskap än vad jag någonsin kunnat göra här. Trollywood here I come!! Oh yes, ni tänker rätt! Jag ska plugga på Högskolan i Väst i Trollhättan. Jag ska plugga Digital media för design och upplevelse, så fint som det heter. Och mitt program samarbetar med Filminsititutionen plus att jag har filmproduktion/video som ämnen som ingår. Och pga detta (bl.a) så är min kära far mer än bara exalterad. Flera ggr i veckan får jag samtal från honom där han frågar om jag fortfarande är glad att jag kommit in på utbildningen plus att han en dag hade fått ”nippran” och sa i sin mest exalterade ton att:

-”Du måste ju arbeta med von trier”. 

-”öh, nej, det finns inte en chans att jag gör det, han e ju psykiskt sjuk”.

-”Ja, just därför och sen så finns det ju ngt som heter att säga upp sig”.

-”Jaha, men, pappa då får väl du arbeta med honom då”.

-”Man, ska ta varje chans man får”.

-”Inte denna. Du kan väl arbeta med honom”.

-”Ja, men jag ska göra det. Jag har aldrig sökt arbete i Trollywood, det är dags nu.

-”Bra, gör det!”

Inte tusan tänker jag slita mig gul och blå bara för att man ska ta alla chanser. Om jag arbetar med von Trier så kommer jag själv behöva terapi och stöd efteråt och det känns inte som att det är värt det. Jag ser verkligen fram emot att göra djupa studier i den grafiska världen. Det brukar sluta med att jag är så slukad i det så det går inte att nå mig på några dagar varje gång. Helt borta! Ser bara färger och former. När jag sitter och skapar musik så är det ännu värre. Förutom det ovannämnda så kan jag inte förstå vad folk säger när jag kommer ut ur musikstudion. Det är både hysteriskt roligt och otroligt frustrerande. När ngn pratar med mig så hör jag bara mummel och ungefär som att den andra personen talar arabiska. Inte ett ord stämmer i mitt huvud. Det brukar räcka med att jag är borta från studion i några timmar så blir det normalt igen.

 

Anyhow…. jag sitter alltså på jobbet och som ni märker är det inte alltför mycket att göra och det har det inte varit på hela veckan så det är en *pip* tur att det är fredag idag. Jag har skickar otala sms, skickat e-mail coh ringt folk. Believe it or not så har jag repeterat mina språkkunskaper i hebreiska och insett att min hebreiska fortfarande är väldigt bra. Jag förstår allt jag läser i den studiebok jag har från mina tidigare studier. Det flyter helt enkelt!! Men jag kan inte svära på att det går lika bra när jag talar men jag fattar i alla fall enklare konversationer och jag kan beställa på caféer och restauranger och fråga mig fram i affärer.  Och snart kan jag använda mina språkkunskaper på nytt igen. Jag åker tillbaka till Israel den 12 augusti och stannar i 3 veckor. Snacka om att vara laddad inför resan. Plus att…. trumvirvel….. en kompis till mig ska följa med under den första veckan och under vecka 2 kommer 2 andra kompisar ner och vi kommer väl ses lite då och då men det viktiga är att jag får tid att resa runt och hälsa på alla.  Men den där första veckan vet jag kommer bli superkul. Vi har redan planerat en del av rutten. Först Tel Aviv där vi landar sedan, Haifa och därefter Jerusalem och sen är det 1/2 dagar till att min polare drar hem igen. Vi hinner förhoppningsvis med att hälsa på hans kusin som jag tror bor utanför Haifa men jag är lite osäker. Vi får se vad vi hinner med de sista dagarna innan han åker. Det ska bli så himla mysigt.

 

Idag ska jag åka till Småland där ett gäng kompisar är. De har varit där i stort sett hela veckan men, visst, vissa kom igår och ngn annan kommer i mitten av veckan och en annan kommer också idag men innan mig. De är där och sportar, käkar gott och dricker gott och solar och har det bra helt enkelt. Can’t wait till I’m there. Gud så skönt det ska bli. Kan berätta en liten hemlis *är extra glad över att åka dit för att en väldigt speciell person är där men, jag vågar inte säga alltför mkt för att jag vet inte vad det handlar om*. *Jag menar att jag vet inte vad det är vi har som pågår som känns som är*. Jag ska ger en update när jag vet mer. Om jag överhuvudtaget kan veta mer. Det pirrar lite lätt i magen. *Mysigt* En riktig fining! Oh nej nu vågar jag inte skriva mer om honom… vet ju ingenting än.

Tålamod

Idag har jag verkligen överträffat mig själv. Jag tog det längsta steget, hoppade från den högsta trampolinen och ställde mig på den högsta avsatsen och tog sats. Jag funderade precis på om jag förlorat någonting…. det enda jag kan ha förlorat var ett ja men som fortfarande idag är ett kanske eller mer: – vi får se, vi tar en dag i taget (faktiskt utformat av mig ej av honom). Det var fan så läskigt men jag hoppade.

Jag gick runt hela dagen idag och en stor del av gårdagskvällen och funderade på en specifik man jag träffade under helgen. Denna man satte griller i huvudet på mig. Faktiskt inte bara griller, även fjärilar i magen och känslor som känns mer äkta än något jag kännt på länge. Men, jag visste inte om han kände detsamma eller om det bara var jag som gick runt med dessa känslor helt allena. När det började närma sig middagsdags för mig och mina ilskna vargtendenser började ta fart mitt i hungern mitt i mina tankar och känslor kring denna mystiska man så frågade jag en kompis som bor i Israel om råd och han sa till mig att om jag har känslor för honom och om det känns som att han kanske missuppfattat mig eller jag honom och om det känns som att jag inte förstår mig på honom så är det mer än rätt att ringa honom och fråga vad tusan det är han tänker på och få bort alla frågetecken ur huvudet. I did it. Och jag fick inte riktigt ett nej, mer som ett kanske eller vi får se eller kanske mer; vi tar en dag i sänder. Han berättade varför och det var en rättvis förklaring och jag vet hur det är att befinna sig där han befinner sig idag i livet. Han är mitt i skiten där man vet varken ut eller in kring vilken väg man ska ta i livet och på vilket sätt det vägvalet kommer förändra ens liv och att man inte valt väg innan har i stort sett hållt på att förstöra en inifrån och ut. Och nu är det hög tid att göra ngt åt det och då kommer jag plötsligt inskuttandes i hans liv med liv och lust och hoppsasteg fylld av energi men även sorg och mina egna problem. Och som den försiktiga och omtänksamma person han är så trodde ju han att han skulle såra mig om han fick ta för stor plats i mitt liv och dessutom om han skulle göra något snedsteg och såra mig så skulle han inte kunna förlåta sig själv just nu. Där står han och jag idag. Jag sa till honom att vi tar en dag i taget och jag är inte här för att övertyga honom om vad som är rätt och fel och inte heller att han ska ge sig in i något han är rädd att han ändå kan klara av i det läget han är i, idag. Men han jag förstod också att han inte vill lägga ner han och mig, vad det än är för att han förstår att det är något värdefullt. Vad som antagligen betydde allra mest för mig var att han kände vad jag kände. Att det inte bara var jag som vet att vi har något speciellt mellan oss. Nu gäller det helt enkelt att jag ser till att samla ihop så mycket tålamod som möjligt. Så mycket det bara går och samtidigt fortsätta leva mitt liv. Ingen vet hur det här kommer sluta. Satans tålamod, satans tankar och känslor som så gärna vill ha nu, som vill veta nu, vill, vill, vill, vill…. men om han är den rätta så kommer det vara värt det och det vet jag med säkerhet att det kommer visa sig, antingen positivt eller negativt. TÅLAMOD!!

Saknad och jobbångest på samma gång

Urk på burk. Efter att ha haft en riktigt skön tid i 4 dagar så har nu jobbångesten lyckats få sitt grepp om mig. Det passar väldigt bra med tanke på att det är söndag idag och måndag imorgon och att det är väldigt grått och småregningt ute. Jag har verkligen ingen lust att gå till jobbet imorgon. Jag frågade min storasysters pojkvän om han och min syster kunde anställa mig på heltid som kock i deras hus så jag kunde säga upp mig på det jobb jag har. Han sa att visst det är inga problem. Tänk om det var så lätt!! Jag vill verkligen inte under några omständigheter gå tillbaka till jobbet imorgon. Tycker inte om min arbetsuppgifter och jag har en av Sveriges sämsta chefer och skittråkiga arbetskamrater. Nja, alltså det där med arbetskamraterna är väldigt olika från dag till dag men just nu när jag tycker att allt med jobbet är jobbigt tycker jag att jag har rätt att generalisera och säga att även mina arbetskamrater är tråkiga allt som oftast.

 

Jag har tänkt väldigt mycket på en väldigt speciell kompis i Israel som jag var med mycket när jag bodde där och igår var han inloggad på Msn i flera timmar och vi satt och skrev till varandra under hela den tiden. Det gjorde mig väldigt glad. Jag har saknar honom väldigt mycket och gör det fortfarande. Han är så himla fin som människa och som vän. Vi har haft många väldigt fina stunder tillsammans. Och förhoppningsvis hinner han hälsa på mig i höst i Sverige. Men först av allt kommer jag komma till Israel och då kommer vi få en del tid tillsammans. Det ska bli så skönt att vara med en riktigt bra vän. Det är sällan det klickar så bra med någon. Och jag trivs väldigt bra med hans familj också och det verkar vara samma för de. Gud vad jag saknar honom. Min fina vän. Jag måste hålla ut. Jag måste ha tålamod. Eller om jag ska vara korrekt så ska jag säga: – Jag vill ha tålamod, jag vill hålla ut hela juli månad och göra ett bra arbete den sista tiden jag har kvar på mitt arbete innan semestern och innan jag säger hej då för gott till min arbetsplats. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer in på den utbildning jag sökt så att jag kan få starta upp den seriösa vägen till ett yrke och till att få andas ut och trivas med det jag gör och ha roligt. Håll tummarna för mig vem du än är!!