Dans le Métro

Fasiken vad grym du är Akiva. Han hittar de först och jag för de vidare. Samarbete eller hur ?

Manifestationen i Malmö

Jag är ju inte den första som trillar in på min egna blogg och sätter igång att skriva. Jag är en av de som behöver lite tid på mig för att då och då lyckas skriva ngt som sätter sig hos andra och blir minnesvärt. Jag har nu lyckats göra det hos åtminstone en av mina läsare som kallar sig för Ichigo. Fick en sådan fin kommentar av denna människa. Visst är det så att man inte riktigt utvecklas om man inte får något motstånd men med tanke på att jag än så länge endast lyckas dra till mig en kommentar så känner jag att jag nu kommer ett steg längre i mitt skrivande när jag fått en sådan fin kommentar om hur jag kämpar och trampar på som judinna i Sverige. Och nu känns det liksom lite mer ”värt” det när man får en utomståendes perspektiv på det. Tack igen Ichigo.

Lyssnade precis på en låt som heter Burning up av Eric Gadd och det påminde mig med ens hur det kändes då jag tittade på TV4:s 19-nyheter ikväll. Det var ingen lättsam känsla. Tvärtom. Jag tittade och lyssnade på knappt en minuts utdrag av säkerligen mer än en timmas manifesterande i Malmö där många av mina vänner befann sig. Och jag har under hela dagen haft de i tankarna och hoppats och suckat och hoppats ännu mer och skickat de positiva tankar att inget hemskt skulle hända. Precis som Yeshoshua sa i nyheterna så finns det ingen anledning för honom att kasta stenar och psyka palestinier för att de har en annan åsikt, vi måste kunna befinna oss på samma plats och tillåta varandras existens. Jag har efter samtal med folk på plats fått veta att det hänt en hel del och åter igen en hel del som det inte har omnämnts i nyheterna. Och samma sak sker i nyhetsrapporteringen i de flesta stora tidningar vi har i Sverige. Antingen utelämnar de en hel del information eller vrider på informationen så att vi som faktiskt vet och var där upplever en absurditet av rapporteringen och en ilska som håller i sig under en lång tid. Som sagt var- det är inte första gången det sker. Men jag fanns där hos alla som manifesterade för Israels existens och för rätten att manifestera och uttrycka sig. Vi vill alla samma sak- Fred. Om jag och de palestinska klasskamrater jag har klarar av att samsas och till och med ha roligt i varandras sällskap utan att fajtas utan helt enkelt erkänna varandras existens och respektera varandra så kan fler göra samma sak.

Konvertering i de kändare kretsarna

Jösses är ett roligt ord och det tänker jag använda efter att ha läst ett knasigt inlägg på nätet om att Lindsay Lohan ska konvertera till judendomen. Läs mer här. Jag känner ett par där kvinnan i förhållandet har konverterat på grund av kärlek. Jag träffar på fler och fler som är i denna situation men även de som har andra anledningar. Det har nog aldrig varit så många konvertiter idag i Sverige eller så är det bara jag som fått up ögonen för att det existerar. Eller så kanske jag helt enkelt blivit mer öppensinnad och ser vad som finns runt mig. Jag stöttar de i vått och torrt så länge de har argument som håller hela vägen.

För mig är det delad glädje att se att en person konverterar. Jag är född in i kulturen och religionen så för mig är det något som burits med mig sedan barnsben men dessa människor som valt att konvertera vaknar en dag och vet vad de behöver och liksom ger järnet för att nå deras mål. Men, jag har även förstått på en del andra konvertiter att det först fanns som ett litet frö som växt sig större och större och tillslut blivit en blomma då den där magkänslan infunnit sig som talar om att de blivit 100% säkra på att det är judendomen de vill ge sig hän åt. Och inte bara judendomen. Det är så mycket mer än en religion.
Oj nu ger jag mig nog in på en oprövad bana. Säg till om ni inte förstår vad jag menar.
Jo med tanke på det jag sa innan om att vara född in i att vara judisk så vet jag med mig efter alla dessa år att det är även en etnicitet, kultur, gemenskap men såväl en religion. Det är det som är skillnaden mellan alla andra religioner och judendomen. Att vara judisk innebär inte per automatik att du är religiös. Jag är inte religiös så tillvida att jag praktiserar judendomen. Jag grubblar då och då om G-d finns eller om det bara är ett ord eller ett namn som instiftats och som man kommit överens om i den sociala konstruktivismen. Eller om G-d faktiskt existerar som något högre. En G-d i de orden han/hon återfinns/beskrivs som i Torah (Bibeln Gamla Testamentet). Men jag har aldrig beskrivit mig själv som religiös.
Jag är mer en person som kan beskrivas som en funderare. Filosferare. Traditionell i viss mån. Och för mig är det att hålla kosher, gå till synagogan när det faller mig in och inte känns som ett tvång, fira shabbat under avslappnade former, fira de största högtiderna. När jag säger avslappnade former menar jag att jag får lov att vara mig själv, ifrågasätta, fundera och ta min tid men även att få lov att säga nej.

I inlägget om Lindsay Lohan som blivande konvertit skriver de undrandes om detta bara är en ”grej”. Jag hoppas att hon förstår under sin process att bli konvertit är inget man bara blir. Eller som de skrev i inlägget att ett tag var Lindsay inne på Kabbalah och under en annan period Anonyma Alkoholister och vid ett annat tillfälle var det någon slags fredsrörelse. Det låter som att hon försöker hitta sig själv och att hon flackat mellan olika rörelser för att förstå vart hon hör hemma. Och jag är tveksam till om hon hör hemma i judendomen. Jag vet med mig att många konvertiter idag förstår att det inte är bland det lättaste de gett sig in på. Man prövas ständigt varje dag. Och så kommer det alltid förbli. Men det är på något sätt värt det. Det är en slags kärlek, en tillhörighet som ger en värme och styrka och gemenskap som är starkare än allt annat.