Öppnade datorn för en liten stund sedan efter att ha kommit tillbaka till Tel Aviv. Jag åkte till Haifa i söndags och blev kvar till på onsdag morgon då jag drog vidare till Jerusalem som jag precis åkte ifrån för några timmar sedan. Jag reser som en liten blå.  Det ska, tro det eller ej, bli otroligt skönt att komma hem. Jag visste att denna resa inte skulle bli som en semester och jag visste att jag skulle bli trött. Det är klart att jag har roligt och så, i stort sett hela tiden. Men, när jag sitter ner och är för mig själv och tar det lugnt så får jag tid att känna av tröttheten. Och jag har så fina minnen från när The mystery man var här och reste med mig. Han reste tillbaka till Sverige för ca 2 veckor sedan. Vi hade det sanslöst bra. Helt otroligt!! Jag trodde inte mina ögon. Har aldrig haft en sådan bra tid med någon kärlek någonsin. Allt var bra mellan oss hela tiden och han sa ibland vissa dagar att om han var tvungen att åka hem redan den dagen så skulle han ändå vara otroligt tacksam och glad för den tid som han haft med mig i Israel och att han inte hade kunnat haft det bättre. Visst är han fin? Jag berättar inte allt vad han sa och vad vi gjorde men jag kan säga att vi hade det fantastiskt. Och jag saknar honom. Om några dagar får jag träffa honom. Mer precist exakt 5 dagar.

Jag pratade med honom i telefon för en stund sedan och vi pratade bl.a. om hur det ser ut första dagen jag ska till skolan nästa vecka. Och jag berättade att jag måste gå upp redan kl 5.30 för att hinna i tid till första lektionen. Vet ni vad han sa? Min neshama, ahhh *suck*, han är så fin…. han sa att vi kan gå upp tillsammans om det blir lättare för mig. Han vet hur jobbigt det är för mig att ta mig upp ur sängen. Det är alltid han som vaknar först och som ligger och väntar på att jag ska vakna och när han inte orkar vänta längre så ligger han och pussar på mig tills att jag vaknar. Det är det absolut bästa sättet att vakna på. Och ja….. jag sitter med ett leende på läpparna just nu. Och så även under hela bussresan hem till Tel Aviv idag. Bilderna i huvudet från första veckan på semestern här i Israel, snurrade förbi som en film. Jag kunde inte sluta le. Snart, mycket snart kommer jag få träffa honom.

Oväntad berg och dalbana

När du vaknar kan du inte veta hur din dag skall börja, hur den kommer se ut efter ett tag, hur den kommer se ut under kvällen och sist men inte minst- du har ingen aning om hur den kommer sluta.

Idag vaknade jag någorlunda ok. Jag var på ok humör, tänkte inte så mycket på hur jag kände mig. Gjorde mitt favoritte vilket är att jag fyller upp ett glas med några klunkar riktigt svalt svart te, lägger i några blad mynta, fyller upp till toppen med varmt vatten för att sedan röra om det hela med en tesked socker. Jag satte mig i soffan med mitt glas תה נענע, Nana Te, vilket är vad jag precis beskrivit. Slog på datorn för att se om jag fått ngt roligt e-mail eller liknande men där fanns inget särskilt spännande. När jag tittar upp står min ”fabrors” son där och frågar om jag inte borde äta något och jag är ju nyvaken så visst varför inte sa jag till honom. Men han trodde att jag var för blyg för att göra frukost till mig själv. jag försökte förklara att jag bara var nyvaken. Trots att det oftare sker än sällan att folk tycker att jag är som en israel, så tyckte inte min ”fabrors” son det. Han trodde att jag inte vågade ta för mig och känna mig som hemma. Så han tyckte att nu fick det vara nog så han sa att han ska fixa frukost till mig om jag kan tala om för honom vad jag tycker om så ska han göra precis det jag tycker om. Jag förvånade honom och sa till honom att:

-”Överraska mig istället! ”

-”Men, tänk om du inte tycker om det jag gör till dig? ”

-”Vaddå som vaddå? ”

-”Jag vet inte men typ, ost, grönsaker och grejer.”

-”Det låter gott, överraska mig!”

Efter en stund kommer han fram till mig med en stor tallrik fylld med grönsaker, philadelphia liknande ost och riktigt smaskigt kryddad keso, vanlig ost och pitabröd uppskuren i mindre bitar. Allt detta har han även arrangerat i en riktigt kreativ uppläggning så att jag knappt vågar röra vid maten. Jag säger till honom att det ser jättefint ut och att det ser ut som ett konstverk. Han verkar nästan bli generad och liksom vänder sig från mig och säger tack.

Jag sätter mig vid köksbordet och börjar äta. Jag frågar honom om hans dag och frågar vad han ska hitta på. Han rabblar upp massa saker och jag kommenterar det och säger att det låter som att han har ett tufft schema. Han instämmer och säger att han inte tycker om när det är så. Jag talar om för honom att det finns värre problem och att jag tycker om hans problem. Han blir lite förvånad och frågar vilka andra slags problem jag relaterar mina tankar till som värre. Jag berättar att min farmor och min andra farbrors sambo (i Sverige) dog med bara 2 månader emellan i våras och att jag därför avundas honom då hans problem upplevs som mycket lättare. Även om jag vet hur det känns att vara stressad då jag efter allt jag varit med om blir väldigt lätt stressad av väldigt lite. Samtalet utvecklas till att vi pratar om hur det är att ha någon nära sig som dör och hur det känns i början, hur tankarna utvecklas och förändras under tidens gång, hur man själv förändras, hur viktigt det är att ”go with the flow”, att låta sig själv känna efter, att inte vara arg på sig själv och så vidare och så vidare. Det kändes skönt att prata med någon som varit igenom samma sak som jag går igenom nu. Även om han på sätt och vis är kvar i det men i mindre skala då hans mamma dog för ca 5 år sedan då han var tonåring men, som han sa, att han tänker på henne varje dag hela tiden och att det inte finns en enda dag som passerar utan att han är medveten om vad han bär med sig och vad som fattas och så vidare.

Plötsligt började det stockas i halsen och jag kände hur det började bränna till i ögonen. Det var länge sedan jag pratade om vad jag förlorat, vem som gått bort, hur ledsen jag är och hur jag upplever det. Det kändes bra men trots att jag gråtit en massa och kännt efter och verkligen gått igenom mycket av sorgen så blev jag ändå, trots allt, förvånad på sätt och vis, när tårarna kom tillbaka. När ledsamheten letade sig fram. Hans son gick efter en stund för att träffa en kompis och då kom min ”fabror” in i köket för att se att allt var ok med mig och han såg att jag var ledsen och jag berättade om vad jag och hans son hade pratat om. Tårarna bara rann som en flod och i vanlig ordning fick jag många goda råd och tankar och berättelse berättade för mig av min ”fabror”. Han är en riktigt vis man och kan alltid få mig på gott humör.

En kompis jag bott på samma campus som i Haifa för ett år sedan ringde och vi ska mötas upp senare idag men först ska jag ta en sväng till beachen och sola och bada. Gött som *pip*. Nu kan det bara bli bättre!

Flyt

Jag vet inte om man kan vara lyckligare än mig just nu. Ok, kanske om din älskade precis har friat till dig men det är knappt alltså….

Igår var som ni vet sista dagen för mig på mitt usla arbete. Jag blev otroligt överraskad av min chef som sprang och köpte 2 kanellängder, en med vanilj och en utan. Jag skämtade med honom, eller ja, försökte mig på en ironisk utläggning och sa något i stil med att:

-”ja, men, du har ju knappast köpt kanellängderna pga att jag slutar idag. Vi hade ju ingen som hade tagit med sig fredagsfika.

-”Ha, ha, du tror väl inte att jag bryr mig om fredagsfikat. Jag äter ju själv nästan aldrig av fredagsfikat.”

-”Jaha, så det var till mig alltså”

Då kom en kör av röster från mina arbetskamrater:

-”Tack för att du slutar idag mmmmmm mums vad god kanellängd. Mmmm vad gott det var, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha………”

Min arbetskamrat som även hon slutar om några veckor sa:

-”Får jag bestämma själv vilken fredagsfika ni bjuder på när jag slutar? Får jag det, får jag det?”

Min chef bara tittade på henne och log utan att svara henne.

Jag fyllde då i med:

-”Jag hade ju velat ha en kladdkaka. Och jag är jättebra på att baka kladdkaka. Mmmmm vad gott!”

-”Jag hittade inga kladdkakor på Johnséns, de var nog slut. Ha, ha!”

Ja, ni förstår vilken humor vi har på mitt f.d. jobb. Ironi, dåliga skämt, kränkningar…. ha, ha! Jag fick dessutom en kokbok skriven av Mannerström, Gbg:s stolthet. Det blev jag faktiskt väldigt förvånad över. Jag har alltid kännt mig väldigt hmmm… icke uppskattad på jobbet men, jag fick minsann en present av jobbet. Och kokbok var helt perfekt. Jag får nästan alltid kokböcker av vänner och familj som present just för att jag älskar att laga mat. Det var mitt i prick. I och för sig tror jag inte att min chef tänkte särskilt mycket när han valde ut den för att vi har ett gäng av samma slags kokbok liggandes på vårat kontor. Jag vet inte om det har att göra med att vi sponsrar Mannerströms restaurang eller vad det kan vara. Men jag såg hans kokbok stå i ett slags vitrinskåp bredvid alla andra saker som jobbet satt sin logga på.

Jag blev med andra ord glatt överraskad. Och det var skönt. Inte för att jag behövde bekräftelsen men, jag ville hellre gå ifrån jobbet på min sista dag med en bra magkänsla än en dålig som jag hade förberett mig på. Jag har inte haft världens bästa chefer utan 2 av de sämre lämpade och de har vid alldeles för många tillfällen fått mig att känna mig osynlig. Men, nu fick jag i alla fall en bra magkänsla och igår fick jag också chansen att vara spydig mot min chef. Det var skönt. Jag fick honom att förstå att jag redan hade letat mig därifrån för flera månader sedan då jag redan hade sökt andra arbeten och studier och att jag nu kommit in på en toppenutbildning som jag tackat ja till.

Dagen rullade på igår och allt kände bara bättre och bättre. Snackade med en kompis som övertalade mig att följa med på Brassefest på Valand trots att min plan bara var att gå på middag och sedan hem. Och jag sprang iväg till Systembolaget och köpe skumpa, närmare bestämt en Rosé vid namn Törley’s. Men, jag fick den aldrig upprdrucken då det blev som jag trodde…. att jag bara orkade gå på den middag jag var bjuden på och sedan släpa mig hem.

Missade en stor och viktig detalj. Under senare del av eftermiddagen igår under tiden som jag var på jobbet så fick jag samtal av ordförande i den BRF jag hyr min lägenhet från. Hon var jätteglad och berättade för mig att jag fått det bostadsbyte jag sökt, godkänt. Helt otroligt!! Helt fantastiskt. Jag slipper betala 5700 kr i hyra, den kommer ist. bli 2700 och jag kommer bo supercentralt och fint. I en mindre lägenhet än den jag bor i nu men det bryr jag mig faktiskt inte om för att jag är så tokigt glad för denna nya lägenhet. Plus att jag kommer ha ett ordentligt kök. Utan fläkt men det får jag skaffa själv för att som jag förstått det så ingår inte det. Fläkt är ju väldigt nödvändigt!! Särskilt när jag steker lax. Har en del erfarenhet från det sen min tidigare lägenhet som även den saknade fläkt och var en lägenhet på ynka 32 kvm. Denna nya lägenhet är inte så mycket större, endast 7 kvm större men den har i alla fall ett kök man får plats att gå runt i och sitta vid bordet. Väldigt mysigt. Och dessutom är det bara några meter till Slottskogen. Alltså det är helt otroligt. Jag är så lyrisk.

Jag har sånt otroligt flyt.

1. Jag slutade mitt jobb igår.

2. Jag åker till Israel på 3 veckors semester.

3. Dagen efter att jag kommer hem från Israel börjar skolan. (En vecka efter alla andra för att jag är så satans lat och hellre ligger på stranden naaaaaa )

4. Några dagar senare flyttar jag till min fantastiska nya lägenhet i stan.

5. Helgen efter, alltså veckan efter att ska jag åka iväg och paddla med mina underbara vänner och the mystery man (som även han följer med till Israel första veckan)

Är livet underbart eller vad?

Jag kommer ihåg när jag bodde i min första lägenhet ute i Askim, en förort till Göteborg och jag drömde mig bort till Majorna och Masthugget och centrala delar av Göteborg. Jag tänkte och filosoferade kring om chansen att bli en lyckligare person ligger i var jag kommer bo. Och bestämde mig för att jag kommer bli en lycklig person om och när jag får en lägenhet i Majorna, Matshugget eller Linnéområdet. Och nu har den dagen kommit. Ta mig tusan om jag inte blir lycklig nu! Ha, ha!

Igår, när jag var på middag. Så träffade jag några bekanta från några år tillbaka. De bor vanligtvis i Israel men, var på besök i vårat kalla land. Och de har fått barn. Och som om det bara regnade så fick jag hålla i deras barn. Oj, oj, oj, jag var så lycklig- igen !! Och jag fick komplimanger. Min kompis som hade middagen påstod att jag har en ”natural gift” med barn. Och jag bara mös. Det var så mysigt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det här lilla livet var bara 3 månader gammal och så galet söt att man bara ville äta upp henne. Hon var faktiskt ovanligt liten för att vara 3 månader men, hon kommer växa till sig när man minst anar det. Önskar att jag hade ett stadigt förhållande och en man som jag visste att jag ville dela mitt liv med och som jag visste att jag vill skaffa barn med. Men, det ligger långt bort idag. Gud, vad det här lilla livet vad underbart sött. Herregud! Jag brukar skämta och säga att jag ska få minst 10 barn. Det är kul att jag gör det för att för några år sedan (innan min biologiska klocka började ticka), brukade jag säga att jag vill ha högst 2 barn men att jag då var så trött på barn att jag knappt ville se de. Men då var jag ung. Nu är jag ju hela 25 år och saker och ting rör sig. Jag blir äldre och mer stadig i mig själv och är inte rädd för att åldras. Jag är inte längre rädd vid tanken på att bilda familj och dela mitt liv med samma person i resten av mitt liv. Att åldras tillsammans är numer en vacker tanke för mig. Och när jag tänker på det infinner sig en lugn och varm känsla. Var är han ?

Min personlighet

Jag gjorde ett personlighetstest via: www.zapera.com och detta är resultatet:

Enligt dina svar i frågeformuläret är du en…
 
Inåtvänd Upplevande Abstrakt Känslostyrd person  

I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag

 

	|
Inåtvänd		Utåtriktad
Planläggande		Upplevande
Konkret		Abstrakt
Tänkare		Känslostyrd

SÅDAN ÄR DU:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund – ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.

Du fokuserar på ”the big picture” och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

Bostadsbyte

Gud så nervös jag är.

Jag pratade precis med det Fastighetsbolag varvid jag lämnat in en bytesansökan och nu säger de att de antagligen inte kommer godkänna den pga jag byter från en fastighet som gått över till att vara en Bodstadsrättsföreningen. Och att detta är en policy som gäller alla fastighetsbolag pga man ej kan veta om det är pengar emellan som förs mellan den ena och den andra hyresgästen. Den handläggare jag talade med sa också att de redan sagt nej till några stycken av samma orsak och varför ska de nu säga ja till mig. Jag föreslog att jag kan lämna in ett papper med min underskrift med försäkran om att jag inte kommer yppa ett ord till någon men…. självklart förstår jag om de måste avslå min ansökan pga deras policy. Det är bara det att jag har verkligen inte råd överhuvudtaget att bo kvar där jag bor idag. Det funkar inte. Jag har verkligen inte de pengarna då jag ska studera. Jag kan köpa loss min lägenhet men då hamnar jag istället utanför hyresmarknaden för gott och det vill jag verkligen inte. Jag vill verkligen inte köpa lägenheten och jag vill verkligen inte bo i en BRF. Så satans jobbigt. Det lät på handläggaren som att det kanske, bara kanske finns en chans att det kan bli av men det är inte säkert men att hon inte hunnit titta igenom min ansökan pga de haft semesterstängt men att hon ska försöka titta på det denna veckan. Suck… jag som ska på semester nästa vecka. Jag vill ju veta innan jag åker. I värsta fall får jag ringa fastighetsbolaget under min semester. Suck, suck, suck, suck. Jag orkar inte gå runt och vara orolig. Suck… jag har ju inte pengar att bo kvar… vad gör jag?

Överraskning

Hur gör man för att överraska en person har födelsedag utan att avslöja vad som ska arrangeras så att han inte ska förstå och han redan börjat ana vad som är i görningen? Gud, vad svårt det är. Försöker arrangera ngt kul för the mystery man, och vi polare vet ju att han tycker om film och den nya Batman filmen har ju kommit ut på bio och fått så himla bra kritik så den måste ju vara sevärd. Plus att här i Göteborg kan man gå på VIP-bio och det passar ju superbra med tanke på att vi ska fira hans födelsedag. Men icke sa nicke, han hade redan planerat att vi ska se den ikväll. Snackade med en gemensam kompis om det idag och vi fick i ren hysteri avblåsa alla våra planer. Synd! Men jag tycker att jag kommit på en riktigt bra idé med att ordna med massage, stor picknickkorg med massa god mat och bubbel och vin och annat smått och gott som han tycker om och om jag orkar och är ambitiös så fixar jag en skiva med låtar som jag tycker att han borde lyssna på och bakar in den i en riktigt smaskig tårta. Men, jag har inte fått ngn respons på idén picknick och massage. Vi funderade först på att gå på konsert men det finns inga bra konserter nästa vecka då han fyller år och det är ju kul om man kan göra det man planerat på just hans födelsedag så han verkligen får känna att han fyller år. Hade ingen aning om att det var så komplicerat. Men, det var det visst. Jag ska i vart fall pusha för min idé.

 

Jag blir alldeles till mig när jag tänker på helgen. Vi ska antagligen åka till landet och det ska bli sååååååååååååååååååå skönt. Att inte göra nåt. Att det inte kommer vara massa folk överallt och att inte planera ngt. Exakt vad vi båda behöver. Gud så skönt. Kan inte nog beskrivas med ord. Bara vi får tag i en bil så blir det bra.

Tålamodet är på G att kola vippen

Fy fasiken vad det är intressant med icke tömda soptillfällen- NOT . Tänk att detta är en del av mitt arbete. Jag har knappt något tålamod kvar för att kunna deala med arga tanter och gubbar och jag kan inte säga att jag bryr mig ett knysst om att chauffören inte sätter tillbaka frontluckan efter tömning. JAG VILL HEM NU, SNÄLLA LÅT MIG BARA FÅ GÅ HÄRIFRÅN.

I verkligheten har jag 8 arbetsdagar kvar innan semester. Och jag vill passa på att klaga lite till. Jag har ont i min högra höft. Jag höjer och sänker bortet om vartannat så att jag inte ska stelna till men jag måste egentligen göra gymnastiska sjukgymnastiks övningar för att det ska sluta göra ont men jag kan inte säga att jag har möjlighet att göra det. Visst jag kan lägga mig på golvet och svara i telefonen (kundservice lolita nr 1 ha, ha!! ) men då måste jag inför varje tillfälle ställa mig upp och svara för att sedan lägga mig ner igen och om det är en order som ska läggas in så måste jag ställa mig upp så det känns liksom lite onödigt att ens försöka påbörja en skön träningsession.

 

Jag är så in i bänken trött. Visst det hjälpte att sova lite extra tidigt igår men jag är fortfarande bustrött. Nu får det verkligen vara nog med att hålla sig vaken sent om nätterna. Plus att jag har en sån satans träningsvärk i hela kroppen efter en tuff helg i fysikens tecken… den får ni minsann suga på ett tag.

 

Alltså jag kan ju inte säga att jag har något vettigt att skriva om. Jag blir ju inte piggare av att ha massa tjötiga kunder som aldrig har ngt vettigt att säga. Just nu är det bara klagan klagan klagan klagan klagan….. Suck! Snälla sluta ringa så jag kan gå tidigare från jobbet då folket här insett att det inte är ngn idé att ha full styrka gällande bemanningen. Låt de satans sopkärlen vara ifred och gå och lägg er på plajan och njut av solen för tusan!! SUCK!!

Snart är det min tur att ligga på plajan men det finns stor chans att jag får ligga på gräset ute på landet innan dess och känna mig som en riktig shtekare. Suck vad jag är trött och arg…. jäkla chaufförer som driver mig till vansinne. Det är lika bra att jag går på lunch nu. Nu drar jag!

Update

Pratade precis med en kollega som berättade om sina nya blogg så jag insåg plötsligt att det kan ju vara dags att uppdatera min egna. Var ju ett tag sedan (nähä )!!

De senaste veckorna har väl inte varit alltför exalterande. Har mest lidit av frustrationsbesvär då jag måste stå ut på jobbet medan en hel massa folk från min avdelning går på semester och liksom ”rub it in” i mitt ansikte innan de går. Men jag har egentligen mitt på det torra då jag alltid kan svara de innan de går ut genom dörren att: -”Ja men då får du ha det så bra för att jag ska också på semester men om 2 veckor och därefter ser du aldrig mig igen.” Folk blir lika chockade varje gång. Det är helt underbart. För att anledningen är att jag ska plugga och slipper ta mig till det här förbaskade arbetet dag efter dag. Istället får jag banka in hundra ggr mer intressant kunskap än vad jag någonsin kunnat göra här. Trollywood here I come!! Oh yes, ni tänker rätt! Jag ska plugga på Högskolan i Väst i Trollhättan. Jag ska plugga Digital media för design och upplevelse, så fint som det heter. Och mitt program samarbetar med Filminsititutionen plus att jag har filmproduktion/video som ämnen som ingår. Och pga detta (bl.a) så är min kära far mer än bara exalterad. Flera ggr i veckan får jag samtal från honom där han frågar om jag fortfarande är glad att jag kommit in på utbildningen plus att han en dag hade fått ”nippran” och sa i sin mest exalterade ton att:

-”Du måste ju arbeta med von trier”. 

-”öh, nej, det finns inte en chans att jag gör det, han e ju psykiskt sjuk”.

-”Ja, just därför och sen så finns det ju ngt som heter att säga upp sig”.

-”Jaha, men, pappa då får väl du arbeta med honom då”.

-”Man, ska ta varje chans man får”.

-”Inte denna. Du kan väl arbeta med honom”.

-”Ja, men jag ska göra det. Jag har aldrig sökt arbete i Trollywood, det är dags nu.

-”Bra, gör det!”

Inte tusan tänker jag slita mig gul och blå bara för att man ska ta alla chanser. Om jag arbetar med von Trier så kommer jag själv behöva terapi och stöd efteråt och det känns inte som att det är värt det. Jag ser verkligen fram emot att göra djupa studier i den grafiska världen. Det brukar sluta med att jag är så slukad i det så det går inte att nå mig på några dagar varje gång. Helt borta! Ser bara färger och former. När jag sitter och skapar musik så är det ännu värre. Förutom det ovannämnda så kan jag inte förstå vad folk säger när jag kommer ut ur musikstudion. Det är både hysteriskt roligt och otroligt frustrerande. När ngn pratar med mig så hör jag bara mummel och ungefär som att den andra personen talar arabiska. Inte ett ord stämmer i mitt huvud. Det brukar räcka med att jag är borta från studion i några timmar så blir det normalt igen.

 

Anyhow…. jag sitter alltså på jobbet och som ni märker är det inte alltför mycket att göra och det har det inte varit på hela veckan så det är en *pip* tur att det är fredag idag. Jag har skickar otala sms, skickat e-mail coh ringt folk. Believe it or not så har jag repeterat mina språkkunskaper i hebreiska och insett att min hebreiska fortfarande är väldigt bra. Jag förstår allt jag läser i den studiebok jag har från mina tidigare studier. Det flyter helt enkelt!! Men jag kan inte svära på att det går lika bra när jag talar men jag fattar i alla fall enklare konversationer och jag kan beställa på caféer och restauranger och fråga mig fram i affärer.  Och snart kan jag använda mina språkkunskaper på nytt igen. Jag åker tillbaka till Israel den 12 augusti och stannar i 3 veckor. Snacka om att vara laddad inför resan. Plus att…. trumvirvel….. en kompis till mig ska följa med under den första veckan och under vecka 2 kommer 2 andra kompisar ner och vi kommer väl ses lite då och då men det viktiga är att jag får tid att resa runt och hälsa på alla.  Men den där första veckan vet jag kommer bli superkul. Vi har redan planerat en del av rutten. Först Tel Aviv där vi landar sedan, Haifa och därefter Jerusalem och sen är det 1/2 dagar till att min polare drar hem igen. Vi hinner förhoppningsvis med att hälsa på hans kusin som jag tror bor utanför Haifa men jag är lite osäker. Vi får se vad vi hinner med de sista dagarna innan han åker. Det ska bli så himla mysigt.

 

Idag ska jag åka till Småland där ett gäng kompisar är. De har varit där i stort sett hela veckan men, visst, vissa kom igår och ngn annan kommer i mitten av veckan och en annan kommer också idag men innan mig. De är där och sportar, käkar gott och dricker gott och solar och har det bra helt enkelt. Can’t wait till I’m there. Gud så skönt det ska bli. Kan berätta en liten hemlis *är extra glad över att åka dit för att en väldigt speciell person är där men, jag vågar inte säga alltför mkt för att jag vet inte vad det handlar om*. *Jag menar att jag vet inte vad det är vi har som pågår som känns som är*. Jag ska ger en update när jag vet mer. Om jag överhuvudtaget kan veta mer. Det pirrar lite lätt i magen. *Mysigt* En riktig fining! Oh nej nu vågar jag inte skriva mer om honom… vet ju ingenting än.