En promenad i välbehövlig stund

Var precis ute och promenerade i Svalebo/Högsbo. Det är alltid lika mysigt att promenera i de gamla kvarteren mellan träd, bostadshus och villor. Men, idag var det extra mysigt då jag av en slump råkade gå förbi två riktigt sköna göteborgare i sisådär 40/50-års åldern som hade sån där tillräckligt grov dialekt som pratade om ja, vem vet vad, jag kom ju in mitt i. Det härliga var att höra det. Jag såg liksom att båda männen precis hade kommit hem eller om den ena hade varit ute och promenerat och stöta på den andra och behövde fråga sig för om något av sin granne. Så himla mysigt precis sådär vid 17-tiden när folk är på väg hem och hinner utbyta några minuters konversation.

Jag har min fina vän C att tacka. Hon ringde mig precis i tid då jag skulle gå upp efter att ha vilat ett tag för att hitta nya krafter. Men, jag hade alldeles för svårt att gå upp. Vi pratade om att hon förhoppningsvis kommer gå på en arbetsintervju nästa vecka, och jag sa till henne, hoppandes i sängen att jag så gärna vill att hon ska få jobbet. Och efter att ha snackat en stund om lågkonjunkturen som så många andra gör i dessa tider kände jag plötsligt hur min motivation kom tillbaka att uträtta saker. Efter att vi hade lagt på gick jag upp ur sängen och snodde på mig lite kläder, skor, halsduk och jacka och tog med mig återvinning för att slänga på återvinningsstationen och begav mig ut. Väl färdig med slängande så tog jag mig en välbehövlig promenad och det var då jag träffade på dessa två mysiga gubbar. Det var precis vad jag behövde och nu myser jag lite då jag kan gå tillbaka i minnet och tänka på att jag har en vän som tänker på mig. Det är en fin upplevelse.

Nu ska jag sätta igång och plugga igen inför en tenta jag skall ha om tre veckor. Nu gäller det, håll tummarna!!

Flyt

Jag vet inte om man kan vara lyckligare än mig just nu. Ok, kanske om din älskade precis har friat till dig men det är knappt alltså….

Igår var som ni vet sista dagen för mig på mitt usla arbete. Jag blev otroligt överraskad av min chef som sprang och köpte 2 kanellängder, en med vanilj och en utan. Jag skämtade med honom, eller ja, försökte mig på en ironisk utläggning och sa något i stil med att:

-”ja, men, du har ju knappast köpt kanellängderna pga att jag slutar idag. Vi hade ju ingen som hade tagit med sig fredagsfika.

-”Ha, ha, du tror väl inte att jag bryr mig om fredagsfikat. Jag äter ju själv nästan aldrig av fredagsfikat.”

-”Jaha, så det var till mig alltså”

Då kom en kör av röster från mina arbetskamrater:

-”Tack för att du slutar idag mmmmmm mums vad god kanellängd. Mmmm vad gott det var, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha………”

Min arbetskamrat som även hon slutar om några veckor sa:

-”Får jag bestämma själv vilken fredagsfika ni bjuder på när jag slutar? Får jag det, får jag det?”

Min chef bara tittade på henne och log utan att svara henne.

Jag fyllde då i med:

-”Jag hade ju velat ha en kladdkaka. Och jag är jättebra på att baka kladdkaka. Mmmmm vad gott!”

-”Jag hittade inga kladdkakor på Johnséns, de var nog slut. Ha, ha!”

Ja, ni förstår vilken humor vi har på mitt f.d. jobb. Ironi, dåliga skämt, kränkningar…. ha, ha! Jag fick dessutom en kokbok skriven av Mannerström, Gbg:s stolthet. Det blev jag faktiskt väldigt förvånad över. Jag har alltid kännt mig väldigt hmmm… icke uppskattad på jobbet men, jag fick minsann en present av jobbet. Och kokbok var helt perfekt. Jag får nästan alltid kokböcker av vänner och familj som present just för att jag älskar att laga mat. Det var mitt i prick. I och för sig tror jag inte att min chef tänkte särskilt mycket när han valde ut den för att vi har ett gäng av samma slags kokbok liggandes på vårat kontor. Jag vet inte om det har att göra med att vi sponsrar Mannerströms restaurang eller vad det kan vara. Men jag såg hans kokbok stå i ett slags vitrinskåp bredvid alla andra saker som jobbet satt sin logga på.

Jag blev med andra ord glatt överraskad. Och det var skönt. Inte för att jag behövde bekräftelsen men, jag ville hellre gå ifrån jobbet på min sista dag med en bra magkänsla än en dålig som jag hade förberett mig på. Jag har inte haft världens bästa chefer utan 2 av de sämre lämpade och de har vid alldeles för många tillfällen fått mig att känna mig osynlig. Men, nu fick jag i alla fall en bra magkänsla och igår fick jag också chansen att vara spydig mot min chef. Det var skönt. Jag fick honom att förstå att jag redan hade letat mig därifrån för flera månader sedan då jag redan hade sökt andra arbeten och studier och att jag nu kommit in på en toppenutbildning som jag tackat ja till.

Dagen rullade på igår och allt kände bara bättre och bättre. Snackade med en kompis som övertalade mig att följa med på Brassefest på Valand trots att min plan bara var att gå på middag och sedan hem. Och jag sprang iväg till Systembolaget och köpe skumpa, närmare bestämt en Rosé vid namn Törley’s. Men, jag fick den aldrig upprdrucken då det blev som jag trodde…. att jag bara orkade gå på den middag jag var bjuden på och sedan släpa mig hem.

Missade en stor och viktig detalj. Under senare del av eftermiddagen igår under tiden som jag var på jobbet så fick jag samtal av ordförande i den BRF jag hyr min lägenhet från. Hon var jätteglad och berättade för mig att jag fått det bostadsbyte jag sökt, godkänt. Helt otroligt!! Helt fantastiskt. Jag slipper betala 5700 kr i hyra, den kommer ist. bli 2700 och jag kommer bo supercentralt och fint. I en mindre lägenhet än den jag bor i nu men det bryr jag mig faktiskt inte om för att jag är så tokigt glad för denna nya lägenhet. Plus att jag kommer ha ett ordentligt kök. Utan fläkt men det får jag skaffa själv för att som jag förstått det så ingår inte det. Fläkt är ju väldigt nödvändigt!! Särskilt när jag steker lax. Har en del erfarenhet från det sen min tidigare lägenhet som även den saknade fläkt och var en lägenhet på ynka 32 kvm. Denna nya lägenhet är inte så mycket större, endast 7 kvm större men den har i alla fall ett kök man får plats att gå runt i och sitta vid bordet. Väldigt mysigt. Och dessutom är det bara några meter till Slottskogen. Alltså det är helt otroligt. Jag är så lyrisk.

Jag har sånt otroligt flyt.

1. Jag slutade mitt jobb igår.

2. Jag åker till Israel på 3 veckors semester.

3. Dagen efter att jag kommer hem från Israel börjar skolan. (En vecka efter alla andra för att jag är så satans lat och hellre ligger på stranden naaaaaa )

4. Några dagar senare flyttar jag till min fantastiska nya lägenhet i stan.

5. Helgen efter, alltså veckan efter att ska jag åka iväg och paddla med mina underbara vänner och the mystery man (som även han följer med till Israel första veckan)

Är livet underbart eller vad?

Jag kommer ihåg när jag bodde i min första lägenhet ute i Askim, en förort till Göteborg och jag drömde mig bort till Majorna och Masthugget och centrala delar av Göteborg. Jag tänkte och filosoferade kring om chansen att bli en lyckligare person ligger i var jag kommer bo. Och bestämde mig för att jag kommer bli en lycklig person om och när jag får en lägenhet i Majorna, Matshugget eller Linnéområdet. Och nu har den dagen kommit. Ta mig tusan om jag inte blir lycklig nu! Ha, ha!

Igår, när jag var på middag. Så träffade jag några bekanta från några år tillbaka. De bor vanligtvis i Israel men, var på besök i vårat kalla land. Och de har fått barn. Och som om det bara regnade så fick jag hålla i deras barn. Oj, oj, oj, jag var så lycklig- igen !! Och jag fick komplimanger. Min kompis som hade middagen påstod att jag har en ”natural gift” med barn. Och jag bara mös. Det var så mysigt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det här lilla livet var bara 3 månader gammal och så galet söt att man bara ville äta upp henne. Hon var faktiskt ovanligt liten för att vara 3 månader men, hon kommer växa till sig när man minst anar det. Önskar att jag hade ett stadigt förhållande och en man som jag visste att jag ville dela mitt liv med och som jag visste att jag vill skaffa barn med. Men, det ligger långt bort idag. Gud, vad det här lilla livet vad underbart sött. Herregud! Jag brukar skämta och säga att jag ska få minst 10 barn. Det är kul att jag gör det för att för några år sedan (innan min biologiska klocka började ticka), brukade jag säga att jag vill ha högst 2 barn men att jag då var så trött på barn att jag knappt ville se de. Men då var jag ung. Nu är jag ju hela 25 år och saker och ting rör sig. Jag blir äldre och mer stadig i mig själv och är inte rädd för att åldras. Jag är inte längre rädd vid tanken på att bilda familj och dela mitt liv med samma person i resten av mitt liv. Att åldras tillsammans är numer en vacker tanke för mig. Och när jag tänker på det infinner sig en lugn och varm känsla. Var är han ?

Bostadsbyte

Gud så nervös jag är.

Jag pratade precis med det Fastighetsbolag varvid jag lämnat in en bytesansökan och nu säger de att de antagligen inte kommer godkänna den pga jag byter från en fastighet som gått över till att vara en Bodstadsrättsföreningen. Och att detta är en policy som gäller alla fastighetsbolag pga man ej kan veta om det är pengar emellan som förs mellan den ena och den andra hyresgästen. Den handläggare jag talade med sa också att de redan sagt nej till några stycken av samma orsak och varför ska de nu säga ja till mig. Jag föreslog att jag kan lämna in ett papper med min underskrift med försäkran om att jag inte kommer yppa ett ord till någon men…. självklart förstår jag om de måste avslå min ansökan pga deras policy. Det är bara det att jag har verkligen inte råd överhuvudtaget att bo kvar där jag bor idag. Det funkar inte. Jag har verkligen inte de pengarna då jag ska studera. Jag kan köpa loss min lägenhet men då hamnar jag istället utanför hyresmarknaden för gott och det vill jag verkligen inte. Jag vill verkligen inte köpa lägenheten och jag vill verkligen inte bo i en BRF. Så satans jobbigt. Det lät på handläggaren som att det kanske, bara kanske finns en chans att det kan bli av men det är inte säkert men att hon inte hunnit titta igenom min ansökan pga de haft semesterstängt men att hon ska försöka titta på det denna veckan. Suck… jag som ska på semester nästa vecka. Jag vill ju veta innan jag åker. I värsta fall får jag ringa fastighetsbolaget under min semester. Suck, suck, suck, suck. Jag orkar inte gå runt och vara orolig. Suck… jag har ju inte pengar att bo kvar… vad gör jag?