Flyt

Jag vet inte om man kan vara lyckligare än mig just nu. Ok, kanske om din älskade precis har friat till dig men det är knappt alltså….

Igår var som ni vet sista dagen för mig på mitt usla arbete. Jag blev otroligt överraskad av min chef som sprang och köpte 2 kanellängder, en med vanilj och en utan. Jag skämtade med honom, eller ja, försökte mig på en ironisk utläggning och sa något i stil med att:

-”ja, men, du har ju knappast köpt kanellängderna pga att jag slutar idag. Vi hade ju ingen som hade tagit med sig fredagsfika.

-”Ha, ha, du tror väl inte att jag bryr mig om fredagsfikat. Jag äter ju själv nästan aldrig av fredagsfikat.”

-”Jaha, så det var till mig alltså”

Då kom en kör av röster från mina arbetskamrater:

-”Tack för att du slutar idag mmmmmm mums vad god kanellängd. Mmmm vad gott det var, ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha………”

Min arbetskamrat som även hon slutar om några veckor sa:

-”Får jag bestämma själv vilken fredagsfika ni bjuder på när jag slutar? Får jag det, får jag det?”

Min chef bara tittade på henne och log utan att svara henne.

Jag fyllde då i med:

-”Jag hade ju velat ha en kladdkaka. Och jag är jättebra på att baka kladdkaka. Mmmmm vad gott!”

-”Jag hittade inga kladdkakor på Johnséns, de var nog slut. Ha, ha!”

Ja, ni förstår vilken humor vi har på mitt f.d. jobb. Ironi, dåliga skämt, kränkningar…. ha, ha! Jag fick dessutom en kokbok skriven av Mannerström, Gbg:s stolthet. Det blev jag faktiskt väldigt förvånad över. Jag har alltid kännt mig väldigt hmmm… icke uppskattad på jobbet men, jag fick minsann en present av jobbet. Och kokbok var helt perfekt. Jag får nästan alltid kokböcker av vänner och familj som present just för att jag älskar att laga mat. Det var mitt i prick. I och för sig tror jag inte att min chef tänkte särskilt mycket när han valde ut den för att vi har ett gäng av samma slags kokbok liggandes på vårat kontor. Jag vet inte om det har att göra med att vi sponsrar Mannerströms restaurang eller vad det kan vara. Men jag såg hans kokbok stå i ett slags vitrinskåp bredvid alla andra saker som jobbet satt sin logga på.

Jag blev med andra ord glatt överraskad. Och det var skönt. Inte för att jag behövde bekräftelsen men, jag ville hellre gå ifrån jobbet på min sista dag med en bra magkänsla än en dålig som jag hade förberett mig på. Jag har inte haft världens bästa chefer utan 2 av de sämre lämpade och de har vid alldeles för många tillfällen fått mig att känna mig osynlig. Men, nu fick jag i alla fall en bra magkänsla och igår fick jag också chansen att vara spydig mot min chef. Det var skönt. Jag fick honom att förstå att jag redan hade letat mig därifrån för flera månader sedan då jag redan hade sökt andra arbeten och studier och att jag nu kommit in på en toppenutbildning som jag tackat ja till.

Dagen rullade på igår och allt kände bara bättre och bättre. Snackade med en kompis som övertalade mig att följa med på Brassefest på Valand trots att min plan bara var att gå på middag och sedan hem. Och jag sprang iväg till Systembolaget och köpe skumpa, närmare bestämt en Rosé vid namn Törley’s. Men, jag fick den aldrig upprdrucken då det blev som jag trodde…. att jag bara orkade gå på den middag jag var bjuden på och sedan släpa mig hem.

Missade en stor och viktig detalj. Under senare del av eftermiddagen igår under tiden som jag var på jobbet så fick jag samtal av ordförande i den BRF jag hyr min lägenhet från. Hon var jätteglad och berättade för mig att jag fått det bostadsbyte jag sökt, godkänt. Helt otroligt!! Helt fantastiskt. Jag slipper betala 5700 kr i hyra, den kommer ist. bli 2700 och jag kommer bo supercentralt och fint. I en mindre lägenhet än den jag bor i nu men det bryr jag mig faktiskt inte om för att jag är så tokigt glad för denna nya lägenhet. Plus att jag kommer ha ett ordentligt kök. Utan fläkt men det får jag skaffa själv för att som jag förstått det så ingår inte det. Fläkt är ju väldigt nödvändigt!! Särskilt när jag steker lax. Har en del erfarenhet från det sen min tidigare lägenhet som även den saknade fläkt och var en lägenhet på ynka 32 kvm. Denna nya lägenhet är inte så mycket större, endast 7 kvm större men den har i alla fall ett kök man får plats att gå runt i och sitta vid bordet. Väldigt mysigt. Och dessutom är det bara några meter till Slottskogen. Alltså det är helt otroligt. Jag är så lyrisk.

Jag har sånt otroligt flyt.

1. Jag slutade mitt jobb igår.

2. Jag åker till Israel på 3 veckors semester.

3. Dagen efter att jag kommer hem från Israel börjar skolan. (En vecka efter alla andra för att jag är så satans lat och hellre ligger på stranden naaaaaa )

4. Några dagar senare flyttar jag till min fantastiska nya lägenhet i stan.

5. Helgen efter, alltså veckan efter att ska jag åka iväg och paddla med mina underbara vänner och the mystery man (som även han följer med till Israel första veckan)

Är livet underbart eller vad?

Jag kommer ihåg när jag bodde i min första lägenhet ute i Askim, en förort till Göteborg och jag drömde mig bort till Majorna och Masthugget och centrala delar av Göteborg. Jag tänkte och filosoferade kring om chansen att bli en lyckligare person ligger i var jag kommer bo. Och bestämde mig för att jag kommer bli en lycklig person om och när jag får en lägenhet i Majorna, Matshugget eller Linnéområdet. Och nu har den dagen kommit. Ta mig tusan om jag inte blir lycklig nu! Ha, ha!

Igår, när jag var på middag. Så träffade jag några bekanta från några år tillbaka. De bor vanligtvis i Israel men, var på besök i vårat kalla land. Och de har fått barn. Och som om det bara regnade så fick jag hålla i deras barn. Oj, oj, oj, jag var så lycklig- igen !! Och jag fick komplimanger. Min kompis som hade middagen påstod att jag har en ”natural gift” med barn. Och jag bara mös. Det var så mysigt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det här lilla livet var bara 3 månader gammal och så galet söt att man bara ville äta upp henne. Hon var faktiskt ovanligt liten för att vara 3 månader men, hon kommer växa till sig när man minst anar det. Önskar att jag hade ett stadigt förhållande och en man som jag visste att jag ville dela mitt liv med och som jag visste att jag vill skaffa barn med. Men, det ligger långt bort idag. Gud, vad det här lilla livet vad underbart sött. Herregud! Jag brukar skämta och säga att jag ska få minst 10 barn. Det är kul att jag gör det för att för några år sedan (innan min biologiska klocka började ticka), brukade jag säga att jag vill ha högst 2 barn men att jag då var så trött på barn att jag knappt ville se de. Men då var jag ung. Nu är jag ju hela 25 år och saker och ting rör sig. Jag blir äldre och mer stadig i mig själv och är inte rädd för att åldras. Jag är inte längre rädd vid tanken på att bilda familj och dela mitt liv med samma person i resten av mitt liv. Att åldras tillsammans är numer en vacker tanke för mig. Och när jag tänker på det infinner sig en lugn och varm känsla. Var är han ?

Bostadsbyte

Gud så nervös jag är.

Jag pratade precis med det Fastighetsbolag varvid jag lämnat in en bytesansökan och nu säger de att de antagligen inte kommer godkänna den pga jag byter från en fastighet som gått över till att vara en Bodstadsrättsföreningen. Och att detta är en policy som gäller alla fastighetsbolag pga man ej kan veta om det är pengar emellan som förs mellan den ena och den andra hyresgästen. Den handläggare jag talade med sa också att de redan sagt nej till några stycken av samma orsak och varför ska de nu säga ja till mig. Jag föreslog att jag kan lämna in ett papper med min underskrift med försäkran om att jag inte kommer yppa ett ord till någon men…. självklart förstår jag om de måste avslå min ansökan pga deras policy. Det är bara det att jag har verkligen inte råd överhuvudtaget att bo kvar där jag bor idag. Det funkar inte. Jag har verkligen inte de pengarna då jag ska studera. Jag kan köpa loss min lägenhet men då hamnar jag istället utanför hyresmarknaden för gott och det vill jag verkligen inte. Jag vill verkligen inte köpa lägenheten och jag vill verkligen inte bo i en BRF. Så satans jobbigt. Det lät på handläggaren som att det kanske, bara kanske finns en chans att det kan bli av men det är inte säkert men att hon inte hunnit titta igenom min ansökan pga de haft semesterstängt men att hon ska försöka titta på det denna veckan. Suck… jag som ska på semester nästa vecka. Jag vill ju veta innan jag åker. I värsta fall får jag ringa fastighetsbolaget under min semester. Suck, suck, suck, suck. Jag orkar inte gå runt och vara orolig. Suck… jag har ju inte pengar att bo kvar… vad gör jag?

Stressad?

Jag hade lust att säga:

-Herre gud vad mycket intriger det är i min vänskapskrets!

Men egentligen är det bara en. Och den handlar om att vi i min krets tror att en av våra vänner är kär i mig och det är knepigt pga att jag hänger med the mystery man som är kompis till honom och de sitter i samma styrelse och vi går alla på samma fester etc etc. Jag tycker bara att det är jobbigt att han kanske kan tänkas vara kär i mig pga att han tittar på mig som om han vore huvudstupa förälskad i mig och det är ju jobbigt med tanke på att jag inte är det. Annars bryr jag mig inte. Han får vara hur kär i mig han vill och hur länge han vill jag har inget problem med det. Det är mest the mystery man som tycker att det är jobbigt. Idag sa jag i alla fall ifrån att jag inte följer med på bröllop med honom då jag varit naiv och trott att det inte betydde något då jag bjöd in mig själv. Men, sen sa flera av mina kompisar att ta det som att vi är varandras dejter eller fram för allt att jag är hans. Och visst jo man kan lugnt säga att jag var naiv och knasig som inte såg det plus att här i Sverige i vårat avlånga kyliga mindre öppna land så anses det vara ngt fult och dumt att bjuda in sig själv till ett bröllop. Jag är van vid Israelisk öppenhet där ingen hade tyckt att jag var konstig. Där är det en välsignelse att ha mesta möjliga deltagare på ens bröllop men här i Sverige så vill man hålla det för sig själv. Inget jag kan säga att jag förstår mig på…..

 

Anyhow, det var väldigt skönt att få det överstökat att säga att jag inte följer med. Jag sa inget om the mystery man för att han har inget med denna helgen och bröllopet att göra. Och det kan man lugnt säga att han inte har. Men, jag har ju varit väldigt väldigt deppig och i stort sett gått in i vägen och har därför lätt att bli stressad. Nu när jag mår så mycket bättre så vill jag ju vara social och det slår ofta över. I att jag är för social istället. Och så är det nu. Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter. Och jag började igår kväll känna mig lite deppig och när jag vaknade idag så var jag väldigt ledsen. Och det är starka tecken på utmattning för mig.  Idag ska jag raka vägen hem och tvätta och göra pannkakor och i helgen ska vi ju till landet. Ni vet ju hur glad jag är för det men, nu såg jag att det ska bli riktigt kasst väder så vi får väl ligga i sängen och läsa böcker. Det är tillräckligt mysigt för mig. Och så kan vi basta och hoppa i vattnet och in i bastun och värma oss och sen ner i vattnet igen. Ok, I’m back on track, det ska bli underbart skönt att åka till landet även om det ska bli kasst väder. Inga andra folk än oss två. Ingen som stör och tysnaden kommer ligga behaglig runt oss och det är bara vi två som skapar ljuden tillsammans. Gud vad skönt det ska bli. Snacka om att jag känner mig stressad.

Sommarlov

Jag är seg och trött i huvudet. Väntade antagligen alldeles för länge med att käka lunch som sedan blev till någon slags middag. Jag var med mina systra; en äldre och en yngre och min äldre systers pojkvän till en av stränderna som ligger vid Stenungsunds viken. Det var riktigt skönt! Vi hittade ett ställe att sitta/ligga vid precis på en klippa. Min systers pojkvän läste ur en fornordisk sagobok medan vi andra låg och lyssnade och käkade bullar som jag hade bakat igår kväll. Sedan byttes de av och min storasyster tog över sagoberättandet alltmedan vinden ven och vi andra låg och burrade ihop oss med en pläd över och solen i ansiktet. Det var verkligen riktigt skönt. När vi kom hem efter att ha storhandlat käkade en vi en jättegod soppa som min systers pojkvän tillagat igår kväll och den smakade ännu smaskigare idag. Så, nu är åtminstone jag sådär skönt seg och trött i huvudet och ägnar mig mest åt att spela kinaschack på nätet. Riktigt skönt!!

Nu är det sommarlov!! Det är såhär jag vill ha det i några veckor till. När jag ska ha semester, riktig sådan, inte sådan där ledighet som är under midsommarhelgen, då kommer jag åka på turné med mig själv i Israel och kommer ju självklart ha lite lugnt tid då också men det blir en hel del omkring flackande. Men det får det vara värt. Det är värt det då jag får vara i det land jag känner mig mest hemma i och som får mig att slappna av allra mest.

Jag har under dagen funderat över hur avslappnad jag känner mig här ute på landet till skillnad från vardagarna som jag spenderar i stan. Jag önskar att jag kunde känna samma sak när jag är i stan i Göteborg där jag bor. Jag vet inte om den här avslappande känslan kommer från att jag inte är i stan eller om det är för att jag mår bra eller om det helt enkelt är en kombination. Vad jag vet är att jag just nu har det bra och har ett lugn i mig och jag önskar att ha det så varje dag. Det här får mig att fundera på om det är ute på landet jag ska bo om jag i framtiden bor kvar i Sverige. Men jag vet att om jag bor i Israel eller om jag bor i USA så är det just för att jag vill åt storstadslivet. Men, jag vet även att jag får ett liknande lugn i mig när jag är i Majorna i Göteborg. Jag arbetar nu stenhårt på att skaffa en byteslägenhet i Majorna men det går segt men snart kanske det klickar.

Fokus

Jag har börjat gå i samtal hos den Judiska Församling jag tillhör’s, församlingspedagog. Kändes som en bra grej att göra då den terapeut jag gått till i flera månader plötsligt visade sig vara alkoholist. Hmmm… ja, just det ja, ännu en sak som jag ska göra- anmäla henne till socialstyrelsen som har en övervakningsavdelning för just den här sortens situationer. Tillbaka till samtalen med församlingspedagogen. De är mer givande än vad jag någonsin kunnat tro. Han ger mig väldigt konkreta saker att arbeta på så jag kan slussas genom den sorgeperiod jag är inne i. Och just det där ordet- slussa, beskriver exakt det behov som behövs tillfredställas i min terapi för att jag skall kunna hjälpa mig själv. Med andra ord så tar jag inte hjälp för att den personen ska tänka åt mig utan för att jag ska kunna hjälpa mig själv genom att den personen får mig in på en annorlunda/alternativ/ny- väg. Och jag misstänker att de råd han ger mig faktiskt hjälper. Jag prövar mig fram och just nu känner jag mig lite lättare till mods än vad jag gjort under hela dagen.

Och samtidigt som jag bearbetar all sorg jag bär på så försöker jag byta den lägenhet jag bor i till en billigare. Församlingspedagogen har rått mig till att följa mina egna behov och använda denna vecka som jag nu valt att ha som sjukskriven till att bearbeta min sorg och att då bara prata om det som är jobbigt och använda de verktyg som hjälper mig att uttrycka mig. Jag använder mig dels av fotografi och av skrivandets ädla konst. Och det är precis det jag gör nu. Skriver av mig! Skriver, skriver, skriver…… Jag skrev tidigare idag ett brev till en av de jag förlorat. Det var skitjobbigt. Efter att jag skrivit två sidor höll jag på att somna. Efter en liten stunds vila- jag satt utomhus på den uteplats som vi hyresgäster har bakom huset, började jag skriva på nytt och efter en stund blev jag sömnig igen och åter igen fick jag lägga ner blocket och pennan. Jag tvekar i den typen av stunder i att min sorg någonsin kommer ta slut och att det överhuvudtaget skulle finnas en ände på det. Men, enligt pedagogen, så fyller sörjande en funktion, men, jag tvekade flera gånger idag när jag satt och skrev brevet, trots att vi pratade om vilka funktioner det fyller. Vi talade om att det är en hedrande ritual till/för den person som man sörjer och att det även är bra för mig, för mitt välbefinnande. Vi sa många bra saker idag. Jag kan ju inte säga att jag inte kom ihåg allt men, mitt fokus är uselt och har varit sådant sen säkerligen 3 månader tillbaka. Ju sämre jag mår desto sämre fokus har jag och ju mindre får jag för mig att jag minns. Med andra ord, ju bättre jag mår desto bättre fokus får jag. Och det känns som att mitt fokus är rätt bra just nu.

Frustration och vinsnack

Jag kom hem för en liten stund sedan. Lite pytte itsy bitsy vinpåverkad. Yes, jag erkänner att jag inte ätit en stadig middag och Ja- det kan vara anledningen till detta rumlande då jag stängt min ytterdörr. Det är sådana komiska ting jag mer än gärna står ut med mig själv fromt time to time. Då undrar ni vad en sådan här liten varelse kan ha haft för sig. För det första var jag på Bostadsrättsföreningsmöte, som handlade om att vi, som, idag är hyresgäster vill köpa loss huset från våran fastighetsägare och helt enkelt bli livegna. Nr 2, på listan är att jag var och socialiserade mig med en av mina polare och vi satt högst upp på en takterass och jag pimplade 2 glas vin medan han drack lättöl då han skulle köra bil. Damn…. vad gott det smakade!

Emellan arbetet och mötet har jag även snackat med min telefonflört och jag kan även erkänna att vi vid två tillfällen snackade under arbetstimmarna. Första gången då jag skyllde på att han häromdagen yrade om att han skulle lagt en beställning till imorgon men att han då var osäker och att han skulle återkomma men att han inte hörde av sig om det. Och med tanke på att vi på mitt arbete ska börja arbeta med merförsäljning så tyckte jag att detta var ett ypperligt tillfälle att försöka mig på det. Så, jag tog det som en ursäkt och försökte övertyga honom om att han skulle lägga en beställning hos mig men det slutade med ett nej och att vi sedan pluddrade på om allt annat. Och…. damn- vad jag gillar det. Dessutom- kan tilläggas att hans röst är ybersexig och att han låter och verkar vara än mer sexig när han ger mig komplimanger just för att han har den röst han har men att den liksom förstärker mystiken kring vem han är. Sen slutade vårat samtal med att jag var tvungen att arbeta eller om det var han, det är ju inte så noga, och vi kom överens om att han skulle ringa upp lite senare. Det gjorde han! Vi snackade på om dittan och dattan och det var lika kul och trevligt som det alltid är och även då blev vi avbrutna av arbete och vi kom överens om att jag skulle ringa upp vilket jag gjorde när jag hade slutat mitt arbetspass. Och i vanlig ordning snackade vi hela vägen från mitt jobb tills att jag hade kommit hem och en liten stund till.

Jag kan även erkänna att jag tänkt på honom vid ett flertal tillfällen under kvällen. Trots att jag hade det jättetrevligt med min polare men, jag kunde inte låta bli. This guy is amazing. Apropå det så tog vi båda reda på och frågade varandra varför vi tycker så mycket om att prata med varandra vilket på sätt och vis lät som att vi ville säga hur mycket vi redan tycker om varandra. Gud, jag orkar knappt vänta längre tills att vi ses. Jag funderar på att göra en rövare och bjuda ut honom imorgon på after work eller så. Men på sätt och vis så blir det ju mer mystiskt om jag väntar. Men, jag vill ju så gärna veta vem han är och hur han ser ut. Jag kan knappt bärga mig.

Snurr i gamla banor

Jag gick ju in med en ny inställning sist jag skrev och jag önskar att den kunde finnas med i mina tankar även idag när jag skriver. Men, deppigheten har funnit sin plats i min själ igen. Det är kanske inte så märkligt om jag säger att jag knappt sovit i natt för att jag var stressad. Jag somnade lätt som en plätt men vaknade efter några timmar då det fortfarande var mörkt ute och kunde inte somna om. Tillslut bestämde jag mig för att ta en halv tablett av lugnande medel för att stilla mina tankar i förhoppning om att det skulle hjälpa mig att somna in men icke sa nicke. Kl. 06.15 ringde alarmklockan och skulle få upp mig i sängen för att gå till jobbet. Men jag var snurrig och svettades som en gnu och oron blev värre. Jag beslutade att det var bättre att stanna hemma och försöka få ordning i kaoset i mitt huvud och även hemmavid.
Jag flyttade till en ny lägenhet 1 Maj och har inte riktigt fått ordning sen dess. Och det stressar mig. Men, vad som gör mig än mer stressad är att han som är fastighetsägare inte bryr sig om att underhålla sina lägenheter. Jag har försökt i flera veckor att få honom att komma till min lägenhet för att genomföra en ny besiktning så att hålen i väggarna mina kan pluggas igen och dessutom vill jag måla- eller tapetsera om väggarna då de är slitna. Inte nog med det, så är det ett hål i taket i köket där det sticker ut kablar där det borde suttit ngn slags lysrörslampa. Och i badrummet fattas en spegel som borde ingå i lägenheten. Det som irriterar mig ngt så in i bänken är att fastighetsägaren inte ens bryr sig om att ringa tillbaka och att han vill få mig att känna det som att jag tjatar på honom och att jag begär för mkt. Jag känner hur sucken bara letar sig närmare och närmare.

En annan sak som stressar mig är att jag sen många år tillbaka velat konvertera till judendomen då mit judiska arv ej går från min mors sida utan från min fars och enligt halachan, den judiska lagen/rättesnöret så skall arvet gå från moderns sida för att man skall räkans som 100 % judisk. Jag blev accepterad och inräknad som judisk medlem i Judiska Församlingen i min stad trots att jag ej konverterat och trots att den regel vi har idag om att den som har en judisk far skall accepteras som fullvärdig medlem, ej hade trätt i kraft då jag hade fyllt arton år. Så om jag vill så kan jag på sätt och vis räkna mig som 100 % judinna. Men för att mina barn skall bli judiska måste jag konvertera. Och för mig är det, det som betyder mest för mig. Det är så otroligt viktigt för mig att det judiska arvet förs vidare. Jag vet att jag i min själ känner mig som mer än 100% judisk, kanske till och med 500 % judisk men det räcker inte för att mina framtida barn skall få anses vara judiska. Och sen är det en detalj till som skall räknas in. För att Israel, som stat skall räkna min konvertering som fullvärdig så skall den ha genomförts ortodoxt. Hade det inte varit för min zionistiska kärlek till Staten Israel så hade jag inte brytt mig om att genomföra konverteringen ortodoxt. Men, nu är det just så att även denna detalj är otroligt viktig för mig. Min kusin t.ex. hon tycker att jag inte skall behöva konvertera för att alla andra ser mig ju ändå som fullvärdig judinna, vilket kan vara lätt för henne att säga med tanke på att hennes mor är judinna. Men, visst hon har ju på sätt och vis rätt. Det är bara det att judendomen urskiljer sig just på detta vis från andra religioner och etniciteter och kulturer att man måste ha ngt som särskiljer oss från de.
Jag kanske kommer göra konverteringen på ett ortodoxt vis men jag vill först tala med de som håller i den. Och jag är orolig för att de kommer säga till mig att det finns en massa måsten som inte är anpassade efter det samhället vi lever i och det leverne jag har. Och jag vill inte ha en massa måsten. Det här är ju trots allt ngt jag väljer att göra och då vill inte jag att det skall innebära att jag skall ha en massa obstacles som försvårar min väg. Jag började hålla kosher för några månader sedan och det är ett val som inte tagit från vind för våg utan det är ngt mycket väl genomtänkt. Och jag har gått långsamt fram gällande hur mycket kosher jag skall hålla. Det känns på sätt och vis som en bestraffning om jag måste göra en massa måsten för att kunna konvertera ortodoxt. Jag hatar måsten. De kväver mig och låter inte mig vara mig själv. Plus att de skapar oro hos mig.