Manifestationen i Malmö

Jag är ju inte den första som trillar in på min egna blogg och sätter igång att skriva. Jag är en av de som behöver lite tid på mig för att då och då lyckas skriva ngt som sätter sig hos andra och blir minnesvärt. Jag har nu lyckats göra det hos åtminstone en av mina läsare som kallar sig för Ichigo. Fick en sådan fin kommentar av denna människa. Visst är det så att man inte riktigt utvecklas om man inte får något motstånd men med tanke på att jag än så länge endast lyckas dra till mig en kommentar så känner jag att jag nu kommer ett steg längre i mitt skrivande när jag fått en sådan fin kommentar om hur jag kämpar och trampar på som judinna i Sverige. Och nu känns det liksom lite mer ”värt” det när man får en utomståendes perspektiv på det. Tack igen Ichigo.

Lyssnade precis på en låt som heter Burning up av Eric Gadd och det påminde mig med ens hur det kändes då jag tittade på TV4:s 19-nyheter ikväll. Det var ingen lättsam känsla. Tvärtom. Jag tittade och lyssnade på knappt en minuts utdrag av säkerligen mer än en timmas manifesterande i Malmö där många av mina vänner befann sig. Och jag har under hela dagen haft de i tankarna och hoppats och suckat och hoppats ännu mer och skickat de positiva tankar att inget hemskt skulle hända. Precis som Yeshoshua sa i nyheterna så finns det ingen anledning för honom att kasta stenar och psyka palestinier för att de har en annan åsikt, vi måste kunna befinna oss på samma plats och tillåta varandras existens. Jag har efter samtal med folk på plats fått veta att det hänt en hel del och åter igen en hel del som det inte har omnämnts i nyheterna. Och samma sak sker i nyhetsrapporteringen i de flesta stora tidningar vi har i Sverige. Antingen utelämnar de en hel del information eller vrider på informationen så att vi som faktiskt vet och var där upplever en absurditet av rapporteringen och en ilska som håller i sig under en lång tid. Som sagt var- det är inte första gången det sker. Men jag fanns där hos alla som manifesterade för Israels existens och för rätten att manifestera och uttrycka sig. Vi vill alla samma sak- Fred. Om jag och de palestinska klasskamrater jag har klarar av att samsas och till och med ha roligt i varandras sällskap utan att fajtas utan helt enkelt erkänna varandras existens och respektera varandra så kan fler göra samma sak.

Att bli inkastad under kategorin judar

Jag kokar. Hade jag kunnat ändra färg beroendes på humör så hade jag antagligen varit röd som en tomat och dessutom kunnat spruta eld som en drake. Jag läste ett inlägg på en av mina favoritbloggar Bloggfrossa och Mannen som blev trött och läste om att han blivit nominerad till Stora Bloggpriset i kategorin vardag. Jag blev glad för hans skull då han är en av de knäppaste bloggare jag träffat på i cyberrymden. Visst att det finns stunder då även jag kan tycka att han inte har ett enda vettigt ord att blogga om men, han är trots detta en av de vettigare bloggarna idag. I vart fall så gick jag in på den länk han lagt in till det Stora Bloggpriset och såg att där fanns en kategori som heter judar . Det mesta fantastiska är att under denna kategori handlar det egentligen inte om judar, det handlar om Israel. Precis detta diskuterade jag och min klasskamrat P när vi var på väg till skolan. Att judar alltid ska slängas in under kategorin Israel trots att man inte själv valt att bli född till jude/judinna. Jag står för att jag är judinna men inte att jag per automatisk ska sållas in under kategorin Israel vid diskussioner. Särskilt inte i tider som denna. Jag tar absolut inte automatiskt ställning varken för eller mot Israel automatiskt för att jag är judinna. Tvärtom. Ett bra exempel är judar som inte känner någon som helst anknything till Israel. Man har ingen automatisk reaktion eller anknytning till Israel bara för att man är född jude/judinna. Det är något man skapar sig. Jag hade ingen som helst anknytning, på eget håll, förrän jag åkte dit med min far då jag var 15 år, vilket idag är 11 år sedan. Jag återvände för 3 år sedan och sedan åter igen efter 3 månader för att bo där i ett år.

Per automatik vill jag spy galla på denna handling att skriva en kategori som heter judar när det egentligen handlar om Israel. Jag vill använda varje fult ord som finns. Men jag vill inte sjunka lika lågt som alla de som skiver bloggar och insändare och artiklar idag mot Israel. Jag är inte mer än människa och det är detta som majoriteten i Sverige missar. Jag är först och främst människa och därefter judinna och därefter förälskad i Israel. Jag vaknar inte varje dag med en tanke på att Israel är min allra största kärlek och den jag försvarar i alla lägen. Mitt jag, min familj, mina vänner, min käresta och skolan kommer först. Snälla ni, ni måste förstå.

Var finns alla bra bloggar

Förösker febrilt leta efter en intressant blogg att läsa men de flesta bloggar handlar om mode eller så är det en någorlunda vettig blogg som mest handlar om gnäll. Skittrist. Snälla tipsa mig om en bra blogg.

Inga fler ytliga bloggar för mig. Det måste ju vara ngn som har ngt roligt och intressant att säga.