Obehagskänsla i magen

Usch nu är det sådär ångestjobbigt igen. Jag satt i ett försök att skriva av mig mina känslor men det gjorde att det hela blev ännu värre. Jag lyckades tydligen pricka in rätt ord på mina känslor och lyckades pricka in i den känslan som når mig först av allt. En slags olustig känsla. En riktigt obekväm en. En känsla som lätt skapar illamående. Jag hamnade i den på nytt efter att ha börjat skriva av mig. Märk väl att jag inte mådde på något särskilt sätt innan jag började skriva. Visst det är väl här och nu jag skulle få en komplimang för att jag lyckats så bra med att hitta orden på mina känslor. Jag kan bara hålla med. Men nu är jag ju där igen. I dåligt-självförtroende-och-inte-trivas-med-mig-själv-känslorna. Men det är den där första känslan som kommer krypandes som är den värsta. Den tar sig in i mig som ett kräldjur som vill äta upp mig inifrån. Just nu känner jag mig superynklig. Sådär ynklig så att jag vill tycka synd om mig själv så länge jag bara kan. Oftast mår jag bäst de dagar jag är aktiv vilket i min värld betyder att varit i skolan. Och det var jag idag. Men nu är jag där igen. Jag vet inte just nu vad jag ska säga till mig själv. Vilka snälla ord jag ska ska skjuta in på den tomma platsen i huvudet där de skulle funnits. Jag kan inte placera just nu vad det är som känns mer än ångest. Inte sådan där ta livet av sig ångest utan obehagsångest. Att saker och ting är fel i mitt liv ångest. Att jag inte orkar ta tag i saker ångest och inte orkar göra något åt vad det nu är som behövs tas tag i ångest.

Expert = den som en gång har försökt

Jag tycker inte om ordet duktig. Och jag vet inte vilket annat ord jag borde använda. Men jag har varit snäll mot mig själv. Jag har blivit tillsagd att tillämpa rutiner för att få ordning på mitt mentala välmående. Oh så fint språk hon använder nu tänker ni. Anledningen kan vara att jag sitter i skolans bibliotek i väntan på att min lekion ska börja. Även om det inte alltid känns så tror jag starkt på påverkan av miljö. Högskolan har utan tvekan påverkat såväl mitt tänkande som mitt språk, till det bättre. Och nu för att komma tillbaka till där jag började.

Jag var igår snäll mot mig själv då jag påbörjade och avslutade en skoluppgift i Digitalt ljud och när jag kom hem la jag mig och läste en stund och skojbråkade med min käresta. Sedan, tro det eller ej, tränade jag Dansaerobics i en timma och mådde tusan så bra efteråt. Det är ju en helt annan sak att jag började må illa 45 minuter in i träningspasset, men, som sagt var, det är en helt annan femma. Undrar fortfarande lite varför men, shit happens, som man brukar säga. Det viktiga är att jag var där och presterade såpass att jag kände mig trött och välmående efteråt. Ja, det vill säga borträknat illamåendet. Jag lyckades även kontra bort onda tankar om hur seg jag är när jag väl tränar. Jag försöker säga till mig själv att känslan av att känna sig vältränad kommer efter en längre tids träning och inte efter 2 veckors tränande 2 ggr á 2 ggr/vecka. Jag måste helt enkelt ge det tid. Denna mening: Jag måste ge det tid, är extremt ”infekterad”. Den trampar på mina ”otålighetsnerver”. Jag är av den naturen att jag vill att allt skall ske med en gång. Och jag kan inte se när jag är mitt i min påbörjade träning att jag är snart 26 år och inte i samma form som jag var när jag var yngre då jag kunde låta bli att träna i ett antal månader för att sedan starta igång på nytt och hamna i god form endast efter ett par veckor. Jag är äldre nu och då tar det längre tid. Jag lyckades i vart fall med att säga snälla tankar till mig själv under träningspasset då alla andra kämpade på och öste på medan jag ställde mig vid sidan av och andades ut och lyckades ta nya tag och krafter. Det allra bästa var ju att jag var där och försökte. Jag hade ju kunnat sitta hemma utan att röra på mig mer än att jag trampat fram och tillbaka mellan rummen som det knappt är något avstånd mellan och det är ju svårt att kalla det för träning, eller hur? M.a.o- jag var snäll mot mig själv. Och jag kan erkänna att jag blev triggad av gårdagens träning. Idag känner jag för att åka och träna igen, men, jag tror minsann att jag ska försöka sätta mig och tentaplugga inför en kommande tenta i Digitalt ljud. Vad en sådan innebär har jag ingen aning om. Det är en fråga som bör ställas till min lärare. Min lärare som sagt att det inte är en tenta som man ska kunna utantillsaker såsom när var denna personen viktig och för vad och hur gör man för att skapa detta. Han menar på att det ska vara mer utvecklande frågor där man får fördjupa sig och förklarar runt och göra djupdykning rakt in i frågan och så vidare.

Däremot så lyckades jag inte helt till 100% med att må helt ok efter att ha haft dumma tankar om min vardag. Igår när jag satt på spårvagnen och tittade på mitt liv utifrån ansåg jag själv att det såg trist ut. Att jag inte är spännande nog. Jag försökte slänga in tankar som att, jag pluggar bättre när jag inte har många aktiviteter runt omkring och att det hjälper mig att skapa bättre fokus och att jag mår bra av det. Och att ingen av mina kompisar klankar ner på mitt leverne utan att det är jag själv som gör det. Om mina kompisar skulle klanka ner på det så är de inga bra kompisar = jag har bra kompisar. Plus att 2 år och kanske 3 månader är inte lång tid. Det är ju den korta tiden jag har att ta det lugnt och fokusera på min studier och att få chansen att få ordning på min mentala hälsa. Jag minns att jag blev ganska rastlös när jag låg och läste bok efter att jag kom hem från skolan igår och att det då någon gång som de där dumma tankarna om att jag har ett trist liv började leta sig fram.

Jag minns att jag vid olika tillfällen då jag var riktigt i farten och knappt hann sitta ner som jag avundades kompisar som sa att de skulle ägna sig åt att läsa en god bok och ta det lugnt under dagen och nu är jag där själv. Nu är jag den som kan göra stressade människor avundsjuka. Men jag tar inte tillfället i akt och jag lyckas inte ta tillvara på tillfället att njuta av lugnet. Men jag försökte  i alla fall fylla upp de tomrum i skallen där de snälla tankarna skulle ha infunnit sig när de dumma tankarna dök upp. Det viktiga är att jag försökte.

Enligt ordboken betyder Expert= Den som en gång har försökt.