Jösses är ett roligt ord och det tänker jag använda efter att ha läst ett knasigt inlägg på nätet om att Lindsay Lohan ska konvertera till judendomen. Läs mer här. Jag känner ett par där kvinnan i förhållandet har konverterat på grund av kärlek. Jag träffar på fler och fler som är i denna situation men även de som har andra anledningar. Det har nog aldrig varit så många konvertiter idag i Sverige eller så är det bara jag som fått up ögonen för att det existerar. Eller så kanske jag helt enkelt blivit mer öppensinnad och ser vad som finns runt mig. Jag stöttar de i vått och torrt så länge de har argument som håller hela vägen.

För mig är det delad glädje att se att en person konverterar. Jag är född in i kulturen och religionen så för mig är det något som burits med mig sedan barnsben men dessa människor som valt att konvertera vaknar en dag och vet vad de behöver och liksom ger järnet för att nå deras mål. Men, jag har även förstått på en del andra konvertiter att det först fanns som ett litet frö som växt sig större och större och tillslut blivit en blomma då den där magkänslan infunnit sig som talar om att de blivit 100% säkra på att det är judendomen de vill ge sig hän åt. Och inte bara judendomen. Det är så mycket mer än en religion.
Oj nu ger jag mig nog in på en oprövad bana. Säg till om ni inte förstår vad jag menar.
Jo med tanke på det jag sa innan om att vara född in i att vara judisk så vet jag med mig efter alla dessa år att det är även en etnicitet, kultur, gemenskap men såväl en religion. Det är det som är skillnaden mellan alla andra religioner och judendomen. Att vara judisk innebär inte per automatik att du är religiös. Jag är inte religiös så tillvida att jag praktiserar judendomen. Jag grubblar då och då om G-d finns eller om det bara är ett ord eller ett namn som instiftats och som man kommit överens om i den sociala konstruktivismen. Eller om G-d faktiskt existerar som något högre. En G-d i de orden han/hon återfinns/beskrivs som i Torah (Bibeln Gamla Testamentet). Men jag har aldrig beskrivit mig själv som religiös.
Jag är mer en person som kan beskrivas som en funderare. Filosferare. Traditionell i viss mån. Och för mig är det att hålla kosher, gå till synagogan när det faller mig in och inte känns som ett tvång, fira shabbat under avslappnade former, fira de största högtiderna. När jag säger avslappnade former menar jag att jag får lov att vara mig själv, ifrågasätta, fundera och ta min tid men även att få lov att säga nej.

I inlägget om Lindsay Lohan som blivande konvertit skriver de undrandes om detta bara är en ”grej”. Jag hoppas att hon förstår under sin process att bli konvertit är inget man bara blir. Eller som de skrev i inlägget att ett tag var Lindsay inne på Kabbalah och under en annan period Anonyma Alkoholister och vid ett annat tillfälle var det någon slags fredsrörelse. Det låter som att hon försöker hitta sig själv och att hon flackat mellan olika rörelser för att förstå vart hon hör hemma. Och jag är tveksam till om hon hör hemma i judendomen. Jag vet med mig att många konvertiter idag förstår att det inte är bland det lättaste de gett sig in på. Man prövas ständigt varje dag. Och så kommer det alltid förbli. Men det är på något sätt värt det. Det är en slags kärlek, en tillhörighet som ger en värme och styrka och gemenskap som är starkare än allt annat.