Grinigheten personifierad

Kom hem alldeles nyligen efter att ha varit på Filmfestivalen Göteborg. Såg en Israelisk film som heter Waltz with Bashir ni kan läs mer om den här. Den var otroligt gripande och trots att den handlade om något så fruktansvärt tungt som det första Libanonkriget sett ur ett israeliskt perspektiv så var handlingen lättare att ta in för att filmen var animerad. Men på slutet, den absoluta slutscenen, var vanligt filmad. Och det var effektfullt- det måste jag säga. Det var då jag mådde illa och kände mig ensam och ville spy. Hoppas att ”svenskarna” tog in att det finns fler i världen som kan begå brott mot mänskligheten trots att Israel är med i kriget/konflikten. Med andra ord- Israel är inte alltid boven i dramat. Som sagt var…. jag hoppas att folk fattade det.
Som ni säkerligen förstår så var jag inte på det bästa humör när jag kom ut ur biosalen. Mådde ganska illa och med gråten i halsen. Jag kände efter när jag svalde och försökte bita ihop med mina tänder men kände att ömheten i min visdomstand fortfarande var kvar. Har haft det så sedan i alla fall i onsdag. Superkul- verkligen eller inte. Plus att jag vaknade alltför tidigt i morse av smärtan i visdomstanden. Jag var till tandläkaren i morse och det var tänkt att hon skulle ge mig en grundlig undersökning men vidsomstandens krånglande gjorde att undersökningen blev uppskjuten till nästa vecka och att det idag var ett enda stort påtande i visdomstande. Visst- jag kan erkänna att det gör mindre ont just nu men det känns fortfarande och det är tusan så ömt. Med andra ord- en inte så bra dag.
Och som om det inte var nog så fann jag mig ett sätt att gnälla på alla trafikanter i stan. Ja, det är dags igen för cyklistgnället. Jag cyklar, som ni vet, en hel del. Och så även idag. Och om jag finner en anledning att bli arg på alla trafikanter runt mig och då även inräknat cyklister runt mig så tar jag den chansen. Att de inte skäms. Jag är fullt medveten om att jag låter som en gnällkärring men de riskerar såväl mitt liv som deras egna när de beter sig som de gör i trafiken. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Det är såväl cyklisterna såväl som gångtrafikanterna som är de värsta.
Jag plingar och plingar och plingar och plingar på den förbannade cykelplingan och ingen lyssnar. Det slutar ju med att jag blir tvungen att skrika eller hojta till. Dey bästa är när de då reagerar och faktiskt flyttar på sig så jag slipper ramla av cykeln. Vissa av de säger väldigt förvånat: – OJ! Medan andra inte ens bryr sig om att flytta på sig överhuvudtaget. Då vet jag inte vad jag ska ta mig till för att då har det gått för lång tid och jag hinner inte hoppa av cykeln för att därefter leda den. Jag gör helt enkelt mitt bästa med att väja och zick zacka.
Nej för bövelen nu ska jag käka lite spaghetti och sedan är det dags att plugga. Och dagens ämne är: Pedagogik.

Axum som honung och äpplen i öronen- Njut!!

Fann denna underbara video på en polares blogg. Vill förmedla den till er för att peppa upp er. Skruva upp volymen och njut. Och om ni inte fick nog så kommer här ännu en av samma grupp:

Konvertering i de kändare kretsarna

Jösses är ett roligt ord och det tänker jag använda efter att ha läst ett knasigt inlägg på nätet om att Lindsay Lohan ska konvertera till judendomen. Läs mer här. Jag känner ett par där kvinnan i förhållandet har konverterat på grund av kärlek. Jag träffar på fler och fler som är i denna situation men även de som har andra anledningar. Det har nog aldrig varit så många konvertiter idag i Sverige eller så är det bara jag som fått up ögonen för att det existerar. Eller så kanske jag helt enkelt blivit mer öppensinnad och ser vad som finns runt mig. Jag stöttar de i vått och torrt så länge de har argument som håller hela vägen.

För mig är det delad glädje att se att en person konverterar. Jag är född in i kulturen och religionen så för mig är det något som burits med mig sedan barnsben men dessa människor som valt att konvertera vaknar en dag och vet vad de behöver och liksom ger järnet för att nå deras mål. Men, jag har även förstått på en del andra konvertiter att det först fanns som ett litet frö som växt sig större och större och tillslut blivit en blomma då den där magkänslan infunnit sig som talar om att de blivit 100% säkra på att det är judendomen de vill ge sig hän åt. Och inte bara judendomen. Det är så mycket mer än en religion.
Oj nu ger jag mig nog in på en oprövad bana. Säg till om ni inte förstår vad jag menar.
Jo med tanke på det jag sa innan om att vara född in i att vara judisk så vet jag med mig efter alla dessa år att det är även en etnicitet, kultur, gemenskap men såväl en religion. Det är det som är skillnaden mellan alla andra religioner och judendomen. Att vara judisk innebär inte per automatik att du är religiös. Jag är inte religiös så tillvida att jag praktiserar judendomen. Jag grubblar då och då om G-d finns eller om det bara är ett ord eller ett namn som instiftats och som man kommit överens om i den sociala konstruktivismen. Eller om G-d faktiskt existerar som något högre. En G-d i de orden han/hon återfinns/beskrivs som i Torah (Bibeln Gamla Testamentet). Men jag har aldrig beskrivit mig själv som religiös.
Jag är mer en person som kan beskrivas som en funderare. Filosferare. Traditionell i viss mån. Och för mig är det att hålla kosher, gå till synagogan när det faller mig in och inte känns som ett tvång, fira shabbat under avslappnade former, fira de största högtiderna. När jag säger avslappnade former menar jag att jag får lov att vara mig själv, ifrågasätta, fundera och ta min tid men även att få lov att säga nej.

I inlägget om Lindsay Lohan som blivande konvertit skriver de undrandes om detta bara är en ”grej”. Jag hoppas att hon förstår under sin process att bli konvertit är inget man bara blir. Eller som de skrev i inlägget att ett tag var Lindsay inne på Kabbalah och under en annan period Anonyma Alkoholister och vid ett annat tillfälle var det någon slags fredsrörelse. Det låter som att hon försöker hitta sig själv och att hon flackat mellan olika rörelser för att förstå vart hon hör hemma. Och jag är tveksam till om hon hör hemma i judendomen. Jag vet med mig att många konvertiter idag förstår att det inte är bland det lättaste de gett sig in på. Man prövas ständigt varje dag. Och så kommer det alltid förbli. Men det är på något sätt värt det. Det är en slags kärlek, en tillhörighet som ger en värme och styrka och gemenskap som är starkare än allt annat.

Att bli inkastad under kategorin judar

Jag kokar. Hade jag kunnat ändra färg beroendes på humör så hade jag antagligen varit röd som en tomat och dessutom kunnat spruta eld som en drake. Jag läste ett inlägg på en av mina favoritbloggar Bloggfrossa och Mannen som blev trött och läste om att han blivit nominerad till Stora Bloggpriset i kategorin vardag. Jag blev glad för hans skull då han är en av de knäppaste bloggare jag träffat på i cyberrymden. Visst att det finns stunder då även jag kan tycka att han inte har ett enda vettigt ord att blogga om men, han är trots detta en av de vettigare bloggarna idag. I vart fall så gick jag in på den länk han lagt in till det Stora Bloggpriset och såg att där fanns en kategori som heter judar . Det mesta fantastiska är att under denna kategori handlar det egentligen inte om judar, det handlar om Israel. Precis detta diskuterade jag och min klasskamrat P när vi var på väg till skolan. Att judar alltid ska slängas in under kategorin Israel trots att man inte själv valt att bli född till jude/judinna. Jag står för att jag är judinna men inte att jag per automatisk ska sållas in under kategorin Israel vid diskussioner. Särskilt inte i tider som denna. Jag tar absolut inte automatiskt ställning varken för eller mot Israel automatiskt för att jag är judinna. Tvärtom. Ett bra exempel är judar som inte känner någon som helst anknything till Israel. Man har ingen automatisk reaktion eller anknytning till Israel bara för att man är född jude/judinna. Det är något man skapar sig. Jag hade ingen som helst anknytning, på eget håll, förrän jag åkte dit med min far då jag var 15 år, vilket idag är 11 år sedan. Jag återvände för 3 år sedan och sedan åter igen efter 3 månader för att bo där i ett år.

Per automatik vill jag spy galla på denna handling att skriva en kategori som heter judar när det egentligen handlar om Israel. Jag vill använda varje fult ord som finns. Men jag vill inte sjunka lika lågt som alla de som skiver bloggar och insändare och artiklar idag mot Israel. Jag är inte mer än människa och det är detta som majoriteten i Sverige missar. Jag är först och främst människa och därefter judinna och därefter förälskad i Israel. Jag vaknar inte varje dag med en tanke på att Israel är min allra största kärlek och den jag försvarar i alla lägen. Mitt jag, min familj, mina vänner, min käresta och skolan kommer först. Snälla ni, ni måste förstå.