Öppnade datorn för en liten stund sedan efter att ha kommit tillbaka till Tel Aviv. Jag åkte till Haifa i söndags och blev kvar till på onsdag morgon då jag drog vidare till Jerusalem som jag precis åkte ifrån för några timmar sedan. Jag reser som en liten blå.  Det ska, tro det eller ej, bli otroligt skönt att komma hem. Jag visste att denna resa inte skulle bli som en semester och jag visste att jag skulle bli trött. Det är klart att jag har roligt och så, i stort sett hela tiden. Men, när jag sitter ner och är för mig själv och tar det lugnt så får jag tid att känna av tröttheten. Och jag har så fina minnen från när The mystery man var här och reste med mig. Han reste tillbaka till Sverige för ca 2 veckor sedan. Vi hade det sanslöst bra. Helt otroligt!! Jag trodde inte mina ögon. Har aldrig haft en sådan bra tid med någon kärlek någonsin. Allt var bra mellan oss hela tiden och han sa ibland vissa dagar att om han var tvungen att åka hem redan den dagen så skulle han ändå vara otroligt tacksam och glad för den tid som han haft med mig i Israel och att han inte hade kunnat haft det bättre. Visst är han fin? Jag berättar inte allt vad han sa och vad vi gjorde men jag kan säga att vi hade det fantastiskt. Och jag saknar honom. Om några dagar får jag träffa honom. Mer precist exakt 5 dagar.

Jag pratade med honom i telefon för en stund sedan och vi pratade bl.a. om hur det ser ut första dagen jag ska till skolan nästa vecka. Och jag berättade att jag måste gå upp redan kl 5.30 för att hinna i tid till första lektionen. Vet ni vad han sa? Min neshama, ahhh *suck*, han är så fin…. han sa att vi kan gå upp tillsammans om det blir lättare för mig. Han vet hur jobbigt det är för mig att ta mig upp ur sängen. Det är alltid han som vaknar först och som ligger och väntar på att jag ska vakna och när han inte orkar vänta längre så ligger han och pussar på mig tills att jag vaknar. Det är det absolut bästa sättet att vakna på. Och ja….. jag sitter med ett leende på läpparna just nu. Och så även under hela bussresan hem till Tel Aviv idag. Bilderna i huvudet från första veckan på semestern här i Israel, snurrade förbi som en film. Jag kunde inte sluta le. Snart, mycket snart kommer jag få träffa honom.