Jag hade lust att säga:

-Herre gud vad mycket intriger det är i min vänskapskrets!

Men egentligen är det bara en. Och den handlar om att vi i min krets tror att en av våra vänner är kär i mig och det är knepigt pga att jag hänger med the mystery man som är kompis till honom och de sitter i samma styrelse och vi går alla på samma fester etc etc. Jag tycker bara att det är jobbigt att han kanske kan tänkas vara kär i mig pga att han tittar på mig som om han vore huvudstupa förälskad i mig och det är ju jobbigt med tanke på att jag inte är det. Annars bryr jag mig inte. Han får vara hur kär i mig han vill och hur länge han vill jag har inget problem med det. Det är mest the mystery man som tycker att det är jobbigt. Idag sa jag i alla fall ifrån att jag inte följer med på bröllop med honom då jag varit naiv och trott att det inte betydde något då jag bjöd in mig själv. Men, sen sa flera av mina kompisar att ta det som att vi är varandras dejter eller fram för allt att jag är hans. Och visst jo man kan lugnt säga att jag var naiv och knasig som inte såg det plus att här i Sverige i vårat avlånga kyliga mindre öppna land så anses det vara ngt fult och dumt att bjuda in sig själv till ett bröllop. Jag är van vid Israelisk öppenhet där ingen hade tyckt att jag var konstig. Där är det en välsignelse att ha mesta möjliga deltagare på ens bröllop men här i Sverige så vill man hålla det för sig själv. Inget jag kan säga att jag förstår mig på…..

 

Anyhow, det var väldigt skönt att få det överstökat att säga att jag inte följer med. Jag sa inget om the mystery man för att han har inget med denna helgen och bröllopet att göra. Och det kan man lugnt säga att han inte har. Men, jag har ju varit väldigt väldigt deppig och i stort sett gått in i vägen och har därför lätt att bli stressad. Nu när jag mår så mycket bättre så vill jag ju vara social och det slår ofta över. I att jag är för social istället. Och så är det nu. Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter. Och jag började igår kväll känna mig lite deppig och när jag vaknade idag så var jag väldigt ledsen. Och det är starka tecken på utmattning för mig.  Idag ska jag raka vägen hem och tvätta och göra pannkakor och i helgen ska vi ju till landet. Ni vet ju hur glad jag är för det men, nu såg jag att det ska bli riktigt kasst väder så vi får väl ligga i sängen och läsa böcker. Det är tillräckligt mysigt för mig. Och så kan vi basta och hoppa i vattnet och in i bastun och värma oss och sen ner i vattnet igen. Ok, I’m back on track, det ska bli underbart skönt att åka till landet även om det ska bli kasst väder. Inga andra folk än oss två. Ingen som stör och tysnaden kommer ligga behaglig runt oss och det är bara vi två som skapar ljuden tillsammans. Gud vad skönt det ska bli. Snacka om att jag känner mig stressad.