Jag hade en jättelyckad kväll igår. Först sprang jag och the mystery man omkring på stan och köpte present till våran gemensamme kompis som fyllde 25 år igår. Vi hade bara 30 minuter på oss att fixa det. Det var riktigt kul för att vi hade funderat på alla möjliga slags böcker som har med sex och dating att göra men vi ville ju inte pika honom och göra honom deppig på hans egna födelsedag men tillslut hittade vi ganska lättsamma böcker om dating och en bok om bra och dåliga raggningsrepliker. Plus att han fick en exklusiv flaska med olivolja som han bara får använda då han lagar mat till sin date och om han bjuder oss på ngt han tillagat med den olivoljan så får han bara göra det genom att han arrangerar en dubbeldate. Vi förhörde honom på reglerna efter ett tag och det verkar som att det har satt sig. Sånt här är så himla roligt. Det verkar som att han faktiskt var glad för alla presenterna även om alla riktade sig till någonting han själv är kass på. Men han blev faktiskt väldigt glad då vi bjöd honom på mat på en av Göteborgs bättre restauranger på Vasagatan där vi käkade underbart god medelhavsmat och båda herrarna påpekade flera gånger hur underbart gott det var. The mystery man tyckte att vi skulle gå tillbaka dit redan ikväll om han fick bestämma. Det var verkligen jättetrevligt och i vanlig ordning kom vi i säng väldigt väldigt sent.

Det är så satans jobbigt att ta sig upp på morgonen när man egentligen inte har någon lust att gå till jobbet och då man som jag verkligen inte under några omständigheter tycker om mitt jobb. Plus att det är så himla skönt i sängen och att jag är sjukt trött. Jag har ju inte tid att sova när det finns så mycket annat att göra. Typ vara social, ligga och prata med din polare till långt in på natten osv. osv. Jag vill bara att det ska bli helg så jag får lov att sova ut. Sova ut, sträcka ut, att vara utan måsten, att ligga i solen och gassa, lyssna på bra musik, bada- med andra ord, att vara ledig.

 

Det kan inte beskrivas med ord hur skönt det var att ligga kvar i sängen i morse. Å ena sidan hade jag redan bestämt mig för att jag skulle stanna kvar hemma hos the mystery man och att han också skulle sjukskriva sig men sen påminde han mig så fint om att jag behöver jobba för att få in pengar på kontot. Suck…. det är verkligen det enda som driver mig att gå tillbaka till jobbet vareviga dag och ha de där sura och otroligt tjatiga människorna i teleluren hela dagarna. Helg, hel, helg, helg…….. Nu!

 

Jag fick den finaste komplimang jag någonsin har hört igår. Jag låg och klagade på att jag antagligen stinker vitlök (kan ju inte själv känna hur jag luktar), och han sa att när det kommer från mig så spelar det ingen roll. Och jag blev liksom alldeles ställd och var nästan på väg att sätta mig upp i ren chock och frågade varför han sa något sånt. Och han sa:

-Ja, men det är ju du. Allt är ju bra med dig.

-Ja, men, jag är ju inte perfekt. (sa jag)

-Jo, näst intill. Det finns nästan ingenting dåligt med dig plus att jag är inte känslig för när någon luktar vitlök överhuvudtaget.

När jag tänker på det så blir jag fortfarande väldigt förvånad över vad han sa. Egentligen mest för att han säger att han inte har några känslor för mig men att han kan säga såna saker som han sa igår plus att han när vi promenerade hem sa att han är förvånad över hur bra det känns att vara med mig och att han inte vill att jag ska åka hem. Det där är ganska lustigt för att vi var på ett lantställe i Småland under helgen och vi åkte hem till honom när vi kom tillbaka till Gbg och sen dess har jag bara varit hemma en halvtimma och duschat och bytt kläder. Missförstå mig rätt här. Jag hade med mig en stor väska som jag hade förra helgen med en massa ombyten så jag har inte behövt åka hem förrän igår. Jag känner att jag börjar saknar min cykel. Särskilt igår när det tog mig nästan 50 minuter att ta mig från jobbet och hem. Det kändes löjligt då det annars tar ca 25 minuter med såväl buss som med cykel. Sjukt onödigt. Men när jag har en sån skön mystery man som så gulligt säger: du kommer väl hit efter att du träffat dina polare så blir jag ju liksom sådär skönt knäsvag i benen och kan ju inte säga nej även om jag mer än gärna åker hem och hämtar min cykel. Idag kanske jag hinner det faktiskt. Damn it how nice. Tror faktiskt att jag ska göra det. Men first of all ska jag hämta min väska och åka hem och packa i en mindre väska, vila lite, träffa tjejkompisarna och gå på konsert och sedan hem och däcka. Men cykeln den får faktiskt vara med idag. Det är inte mer än rättvist att jag ger den lite uppmärksamhet.

Oj nu märkte jag att jag vandrat bort från ämnet. Jag snackade om ju hur ologiskt det är att han ger mig massa fina komplimanger som om han vore förälskad i mig men att han liksom trots allt säger att han inga känslor har. Fattar inte riktigt hur det hela går ihop. Jag har inte heller känslor för honom men jag skulle vilja ha. Jag vet att vi passar väldigt bra ihop och som det ser ut nu så ser vi verkligen ut som ett par och vi träffas verkligen varje dag. Och han verkra bry sig väldigt mycket om vad jag tycker och tänker. Till och med när han ska bestämma sig för om det är snyggt att ha solglasögonen på sig eller inte, då verkar han inte kunna bestämma sig och tycker att den avgörande åsikten är min. Men, jag fattar inte varför.  Jag vet ju varför han är förälskad i mig eller så  då han sagt att han kommer från ett jättelångt förhållande och att han inte är redo för att ta nästa steg och så….. det har jag inga som helst problem med men han agerar tvärtom mot mig eller ja, mot sig själv också. Jag har ingenting mot det med tanke på att jag själv inga känslor har… men, ändå…. får för mig att han liksom motarbetar sig själv. Ja, ja, en dag kommer jag väl förstå. Får väl ta och förbereda mig då jag ska åka från jobbet in till stan och käka sushi om några minuter.