Stressad?

Jag hade lust att säga:

-Herre gud vad mycket intriger det är i min vänskapskrets!

Men egentligen är det bara en. Och den handlar om att vi i min krets tror att en av våra vänner är kär i mig och det är knepigt pga att jag hänger med the mystery man som är kompis till honom och de sitter i samma styrelse och vi går alla på samma fester etc etc. Jag tycker bara att det är jobbigt att han kanske kan tänkas vara kär i mig pga att han tittar på mig som om han vore huvudstupa förälskad i mig och det är ju jobbigt med tanke på att jag inte är det. Annars bryr jag mig inte. Han får vara hur kär i mig han vill och hur länge han vill jag har inget problem med det. Det är mest the mystery man som tycker att det är jobbigt. Idag sa jag i alla fall ifrån att jag inte följer med på bröllop med honom då jag varit naiv och trott att det inte betydde något då jag bjöd in mig själv. Men, sen sa flera av mina kompisar att ta det som att vi är varandras dejter eller fram för allt att jag är hans. Och visst jo man kan lugnt säga att jag var naiv och knasig som inte såg det plus att här i Sverige i vårat avlånga kyliga mindre öppna land så anses det vara ngt fult och dumt att bjuda in sig själv till ett bröllop. Jag är van vid Israelisk öppenhet där ingen hade tyckt att jag var konstig. Där är det en välsignelse att ha mesta möjliga deltagare på ens bröllop men här i Sverige så vill man hålla det för sig själv. Inget jag kan säga att jag förstår mig på…..

 

Anyhow, det var väldigt skönt att få det överstökat att säga att jag inte följer med. Jag sa inget om the mystery man för att han har inget med denna helgen och bröllopet att göra. Och det kan man lugnt säga att han inte har. Men, jag har ju varit väldigt väldigt deppig och i stort sett gått in i vägen och har därför lätt att bli stressad. Nu när jag mår så mycket bättre så vill jag ju vara social och det slår ofta över. I att jag är för social istället. Och så är det nu. Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter. Och jag började igår kväll känna mig lite deppig och när jag vaknade idag så var jag väldigt ledsen. Och det är starka tecken på utmattning för mig.  Idag ska jag raka vägen hem och tvätta och göra pannkakor och i helgen ska vi ju till landet. Ni vet ju hur glad jag är för det men, nu såg jag att det ska bli riktigt kasst väder så vi får väl ligga i sängen och läsa böcker. Det är tillräckligt mysigt för mig. Och så kan vi basta och hoppa i vattnet och in i bastun och värma oss och sen ner i vattnet igen. Ok, I’m back on track, det ska bli underbart skönt att åka till landet även om det ska bli kasst väder. Inga andra folk än oss två. Ingen som stör och tysnaden kommer ligga behaglig runt oss och det är bara vi två som skapar ljuden tillsammans. Gud vad skönt det ska bli. Snacka om att jag känner mig stressad.

Överraskning

Hur gör man för att överraska en person har födelsedag utan att avslöja vad som ska arrangeras så att han inte ska förstå och han redan börjat ana vad som är i görningen? Gud, vad svårt det är. Försöker arrangera ngt kul för the mystery man, och vi polare vet ju att han tycker om film och den nya Batman filmen har ju kommit ut på bio och fått så himla bra kritik så den måste ju vara sevärd. Plus att här i Göteborg kan man gå på VIP-bio och det passar ju superbra med tanke på att vi ska fira hans födelsedag. Men icke sa nicke, han hade redan planerat att vi ska se den ikväll. Snackade med en gemensam kompis om det idag och vi fick i ren hysteri avblåsa alla våra planer. Synd! Men jag tycker att jag kommit på en riktigt bra idé med att ordna med massage, stor picknickkorg med massa god mat och bubbel och vin och annat smått och gott som han tycker om och om jag orkar och är ambitiös så fixar jag en skiva med låtar som jag tycker att han borde lyssna på och bakar in den i en riktigt smaskig tårta. Men, jag har inte fått ngn respons på idén picknick och massage. Vi funderade först på att gå på konsert men det finns inga bra konserter nästa vecka då han fyller år och det är ju kul om man kan göra det man planerat på just hans födelsedag så han verkligen får känna att han fyller år. Hade ingen aning om att det var så komplicerat. Men, det var det visst. Jag ska i vart fall pusha för min idé.

 

Jag blir alldeles till mig när jag tänker på helgen. Vi ska antagligen åka till landet och det ska bli sååååååååååååååååååå skönt. Att inte göra nåt. Att det inte kommer vara massa folk överallt och att inte planera ngt. Exakt vad vi båda behöver. Gud så skönt. Kan inte nog beskrivas med ord. Bara vi får tag i en bil så blir det bra.

Kaos i omloppsbanan men ack så organiserat

Jag hade en jättelyckad kväll igår. Först sprang jag och the mystery man omkring på stan och köpte present till våran gemensamme kompis som fyllde 25 år igår. Vi hade bara 30 minuter på oss att fixa det. Det var riktigt kul för att vi hade funderat på alla möjliga slags böcker som har med sex och dating att göra men vi ville ju inte pika honom och göra honom deppig på hans egna födelsedag men tillslut hittade vi ganska lättsamma böcker om dating och en bok om bra och dåliga raggningsrepliker. Plus att han fick en exklusiv flaska med olivolja som han bara får använda då han lagar mat till sin date och om han bjuder oss på ngt han tillagat med den olivoljan så får han bara göra det genom att han arrangerar en dubbeldate. Vi förhörde honom på reglerna efter ett tag och det verkar som att det har satt sig. Sånt här är så himla roligt. Det verkar som att han faktiskt var glad för alla presenterna även om alla riktade sig till någonting han själv är kass på. Men han blev faktiskt väldigt glad då vi bjöd honom på mat på en av Göteborgs bättre restauranger på Vasagatan där vi käkade underbart god medelhavsmat och båda herrarna påpekade flera gånger hur underbart gott det var. The mystery man tyckte att vi skulle gå tillbaka dit redan ikväll om han fick bestämma. Det var verkligen jättetrevligt och i vanlig ordning kom vi i säng väldigt väldigt sent.

Det är så satans jobbigt att ta sig upp på morgonen när man egentligen inte har någon lust att gå till jobbet och då man som jag verkligen inte under några omständigheter tycker om mitt jobb. Plus att det är så himla skönt i sängen och att jag är sjukt trött. Jag har ju inte tid att sova när det finns så mycket annat att göra. Typ vara social, ligga och prata med din polare till långt in på natten osv. osv. Jag vill bara att det ska bli helg så jag får lov att sova ut. Sova ut, sträcka ut, att vara utan måsten, att ligga i solen och gassa, lyssna på bra musik, bada- med andra ord, att vara ledig.

 

Det kan inte beskrivas med ord hur skönt det var att ligga kvar i sängen i morse. Å ena sidan hade jag redan bestämt mig för att jag skulle stanna kvar hemma hos the mystery man och att han också skulle sjukskriva sig men sen påminde han mig så fint om att jag behöver jobba för att få in pengar på kontot. Suck…. det är verkligen det enda som driver mig att gå tillbaka till jobbet vareviga dag och ha de där sura och otroligt tjatiga människorna i teleluren hela dagarna. Helg, hel, helg, helg…….. Nu!

 

Jag fick den finaste komplimang jag någonsin har hört igår. Jag låg och klagade på att jag antagligen stinker vitlök (kan ju inte själv känna hur jag luktar), och han sa att när det kommer från mig så spelar det ingen roll. Och jag blev liksom alldeles ställd och var nästan på väg att sätta mig upp i ren chock och frågade varför han sa något sånt. Och han sa:

-Ja, men det är ju du. Allt är ju bra med dig.

-Ja, men, jag är ju inte perfekt. (sa jag)

-Jo, näst intill. Det finns nästan ingenting dåligt med dig plus att jag är inte känslig för när någon luktar vitlök överhuvudtaget.

När jag tänker på det så blir jag fortfarande väldigt förvånad över vad han sa. Egentligen mest för att han säger att han inte har några känslor för mig men att han kan säga såna saker som han sa igår plus att han när vi promenerade hem sa att han är förvånad över hur bra det känns att vara med mig och att han inte vill att jag ska åka hem. Det där är ganska lustigt för att vi var på ett lantställe i Småland under helgen och vi åkte hem till honom när vi kom tillbaka till Gbg och sen dess har jag bara varit hemma en halvtimma och duschat och bytt kläder. Missförstå mig rätt här. Jag hade med mig en stor väska som jag hade förra helgen med en massa ombyten så jag har inte behövt åka hem förrän igår. Jag känner att jag börjar saknar min cykel. Särskilt igår när det tog mig nästan 50 minuter att ta mig från jobbet och hem. Det kändes löjligt då det annars tar ca 25 minuter med såväl buss som med cykel. Sjukt onödigt. Men när jag har en sån skön mystery man som så gulligt säger: du kommer väl hit efter att du träffat dina polare så blir jag ju liksom sådär skönt knäsvag i benen och kan ju inte säga nej även om jag mer än gärna åker hem och hämtar min cykel. Idag kanske jag hinner det faktiskt. Damn it how nice. Tror faktiskt att jag ska göra det. Men first of all ska jag hämta min väska och åka hem och packa i en mindre väska, vila lite, träffa tjejkompisarna och gå på konsert och sedan hem och däcka. Men cykeln den får faktiskt vara med idag. Det är inte mer än rättvist att jag ger den lite uppmärksamhet.

Oj nu märkte jag att jag vandrat bort från ämnet. Jag snackade om ju hur ologiskt det är att han ger mig massa fina komplimanger som om han vore förälskad i mig men att han liksom trots allt säger att han inga känslor har. Fattar inte riktigt hur det hela går ihop. Jag har inte heller känslor för honom men jag skulle vilja ha. Jag vet att vi passar väldigt bra ihop och som det ser ut nu så ser vi verkligen ut som ett par och vi träffas verkligen varje dag. Och han verkra bry sig väldigt mycket om vad jag tycker och tänker. Till och med när han ska bestämma sig för om det är snyggt att ha solglasögonen på sig eller inte, då verkar han inte kunna bestämma sig och tycker att den avgörande åsikten är min. Men, jag fattar inte varför.  Jag vet ju varför han är förälskad i mig eller så  då han sagt att han kommer från ett jättelångt förhållande och att han inte är redo för att ta nästa steg och så….. det har jag inga som helst problem med men han agerar tvärtom mot mig eller ja, mot sig själv också. Jag har ingenting mot det med tanke på att jag själv inga känslor har… men, ändå…. får för mig att han liksom motarbetar sig själv. Ja, ja, en dag kommer jag väl förstå. Får väl ta och förbereda mig då jag ska åka från jobbet in till stan och käka sushi om några minuter.

Tålamodet är på G att kola vippen

Fy fasiken vad det är intressant med icke tömda soptillfällen- NOT . Tänk att detta är en del av mitt arbete. Jag har knappt något tålamod kvar för att kunna deala med arga tanter och gubbar och jag kan inte säga att jag bryr mig ett knysst om att chauffören inte sätter tillbaka frontluckan efter tömning. JAG VILL HEM NU, SNÄLLA LÅT MIG BARA FÅ GÅ HÄRIFRÅN.

I verkligheten har jag 8 arbetsdagar kvar innan semester. Och jag vill passa på att klaga lite till. Jag har ont i min högra höft. Jag höjer och sänker bortet om vartannat så att jag inte ska stelna till men jag måste egentligen göra gymnastiska sjukgymnastiks övningar för att det ska sluta göra ont men jag kan inte säga att jag har möjlighet att göra det. Visst jag kan lägga mig på golvet och svara i telefonen (kundservice lolita nr 1 ha, ha!! ) men då måste jag inför varje tillfälle ställa mig upp och svara för att sedan lägga mig ner igen och om det är en order som ska läggas in så måste jag ställa mig upp så det känns liksom lite onödigt att ens försöka påbörja en skön träningsession.

 

Jag är så in i bänken trött. Visst det hjälpte att sova lite extra tidigt igår men jag är fortfarande bustrött. Nu får det verkligen vara nog med att hålla sig vaken sent om nätterna. Plus att jag har en sån satans träningsvärk i hela kroppen efter en tuff helg i fysikens tecken… den får ni minsann suga på ett tag.

 

Alltså jag kan ju inte säga att jag har något vettigt att skriva om. Jag blir ju inte piggare av att ha massa tjötiga kunder som aldrig har ngt vettigt att säga. Just nu är det bara klagan klagan klagan klagan klagan….. Suck! Snälla sluta ringa så jag kan gå tidigare från jobbet då folket här insett att det inte är ngn idé att ha full styrka gällande bemanningen. Låt de satans sopkärlen vara ifred och gå och lägg er på plajan och njut av solen för tusan!! SUCK!!

Snart är det min tur att ligga på plajan men det finns stor chans att jag får ligga på gräset ute på landet innan dess och känna mig som en riktig shtekare. Suck vad jag är trött och arg…. jäkla chaufförer som driver mig till vansinne. Det är lika bra att jag går på lunch nu. Nu drar jag!

Update

Pratade precis med en kollega som berättade om sina nya blogg så jag insåg plötsligt att det kan ju vara dags att uppdatera min egna. Var ju ett tag sedan (nähä )!!

De senaste veckorna har väl inte varit alltför exalterande. Har mest lidit av frustrationsbesvär då jag måste stå ut på jobbet medan en hel massa folk från min avdelning går på semester och liksom ”rub it in” i mitt ansikte innan de går. Men jag har egentligen mitt på det torra då jag alltid kan svara de innan de går ut genom dörren att: -”Ja men då får du ha det så bra för att jag ska också på semester men om 2 veckor och därefter ser du aldrig mig igen.” Folk blir lika chockade varje gång. Det är helt underbart. För att anledningen är att jag ska plugga och slipper ta mig till det här förbaskade arbetet dag efter dag. Istället får jag banka in hundra ggr mer intressant kunskap än vad jag någonsin kunnat göra här. Trollywood here I come!! Oh yes, ni tänker rätt! Jag ska plugga på Högskolan i Väst i Trollhättan. Jag ska plugga Digital media för design och upplevelse, så fint som det heter. Och mitt program samarbetar med Filminsititutionen plus att jag har filmproduktion/video som ämnen som ingår. Och pga detta (bl.a) så är min kära far mer än bara exalterad. Flera ggr i veckan får jag samtal från honom där han frågar om jag fortfarande är glad att jag kommit in på utbildningen plus att han en dag hade fått ”nippran” och sa i sin mest exalterade ton att:

-”Du måste ju arbeta med von trier”. 

-”öh, nej, det finns inte en chans att jag gör det, han e ju psykiskt sjuk”.

-”Ja, just därför och sen så finns det ju ngt som heter att säga upp sig”.

-”Jaha, men, pappa då får väl du arbeta med honom då”.

-”Man, ska ta varje chans man får”.

-”Inte denna. Du kan väl arbeta med honom”.

-”Ja, men jag ska göra det. Jag har aldrig sökt arbete i Trollywood, det är dags nu.

-”Bra, gör det!”

Inte tusan tänker jag slita mig gul och blå bara för att man ska ta alla chanser. Om jag arbetar med von Trier så kommer jag själv behöva terapi och stöd efteråt och det känns inte som att det är värt det. Jag ser verkligen fram emot att göra djupa studier i den grafiska världen. Det brukar sluta med att jag är så slukad i det så det går inte att nå mig på några dagar varje gång. Helt borta! Ser bara färger och former. När jag sitter och skapar musik så är det ännu värre. Förutom det ovannämnda så kan jag inte förstå vad folk säger när jag kommer ut ur musikstudion. Det är både hysteriskt roligt och otroligt frustrerande. När ngn pratar med mig så hör jag bara mummel och ungefär som att den andra personen talar arabiska. Inte ett ord stämmer i mitt huvud. Det brukar räcka med att jag är borta från studion i några timmar så blir det normalt igen.

 

Anyhow…. jag sitter alltså på jobbet och som ni märker är det inte alltför mycket att göra och det har det inte varit på hela veckan så det är en *pip* tur att det är fredag idag. Jag har skickar otala sms, skickat e-mail coh ringt folk. Believe it or not så har jag repeterat mina språkkunskaper i hebreiska och insett att min hebreiska fortfarande är väldigt bra. Jag förstår allt jag läser i den studiebok jag har från mina tidigare studier. Det flyter helt enkelt!! Men jag kan inte svära på att det går lika bra när jag talar men jag fattar i alla fall enklare konversationer och jag kan beställa på caféer och restauranger och fråga mig fram i affärer.  Och snart kan jag använda mina språkkunskaper på nytt igen. Jag åker tillbaka till Israel den 12 augusti och stannar i 3 veckor. Snacka om att vara laddad inför resan. Plus att…. trumvirvel….. en kompis till mig ska följa med under den första veckan och under vecka 2 kommer 2 andra kompisar ner och vi kommer väl ses lite då och då men det viktiga är att jag får tid att resa runt och hälsa på alla.  Men den där första veckan vet jag kommer bli superkul. Vi har redan planerat en del av rutten. Först Tel Aviv där vi landar sedan, Haifa och därefter Jerusalem och sen är det 1/2 dagar till att min polare drar hem igen. Vi hinner förhoppningsvis med att hälsa på hans kusin som jag tror bor utanför Haifa men jag är lite osäker. Vi får se vad vi hinner med de sista dagarna innan han åker. Det ska bli så himla mysigt.

 

Idag ska jag åka till Småland där ett gäng kompisar är. De har varit där i stort sett hela veckan men, visst, vissa kom igår och ngn annan kommer i mitten av veckan och en annan kommer också idag men innan mig. De är där och sportar, käkar gott och dricker gott och solar och har det bra helt enkelt. Can’t wait till I’m there. Gud så skönt det ska bli. Kan berätta en liten hemlis *är extra glad över att åka dit för att en väldigt speciell person är där men, jag vågar inte säga alltför mkt för att jag vet inte vad det handlar om*. *Jag menar att jag vet inte vad det är vi har som pågår som känns som är*. Jag ska ger en update när jag vet mer. Om jag överhuvudtaget kan veta mer. Det pirrar lite lätt i magen. *Mysigt* En riktig fining! Oh nej nu vågar jag inte skriva mer om honom… vet ju ingenting än.