Fokus

Jag har börjat gå i samtal hos den Judiska Församling jag tillhör’s, församlingspedagog. Kändes som en bra grej att göra då den terapeut jag gått till i flera månader plötsligt visade sig vara alkoholist. Hmmm… ja, just det ja, ännu en sak som jag ska göra- anmäla henne till socialstyrelsen som har en övervakningsavdelning för just den här sortens situationer. Tillbaka till samtalen med församlingspedagogen. De är mer givande än vad jag någonsin kunnat tro. Han ger mig väldigt konkreta saker att arbeta på så jag kan slussas genom den sorgeperiod jag är inne i. Och just det där ordet- slussa, beskriver exakt det behov som behövs tillfredställas i min terapi för att jag skall kunna hjälpa mig själv. Med andra ord så tar jag inte hjälp för att den personen ska tänka åt mig utan för att jag ska kunna hjälpa mig själv genom att den personen får mig in på en annorlunda/alternativ/ny- väg. Och jag misstänker att de råd han ger mig faktiskt hjälper. Jag prövar mig fram och just nu känner jag mig lite lättare till mods än vad jag gjort under hela dagen.

Och samtidigt som jag bearbetar all sorg jag bär på så försöker jag byta den lägenhet jag bor i till en billigare. Församlingspedagogen har rått mig till att följa mina egna behov och använda denna vecka som jag nu valt att ha som sjukskriven till att bearbeta min sorg och att då bara prata om det som är jobbigt och använda de verktyg som hjälper mig att uttrycka mig. Jag använder mig dels av fotografi och av skrivandets ädla konst. Och det är precis det jag gör nu. Skriver av mig! Skriver, skriver, skriver…… Jag skrev tidigare idag ett brev till en av de jag förlorat. Det var skitjobbigt. Efter att jag skrivit två sidor höll jag på att somna. Efter en liten stunds vila- jag satt utomhus på den uteplats som vi hyresgäster har bakom huset, började jag skriva på nytt och efter en stund blev jag sömnig igen och åter igen fick jag lägga ner blocket och pennan. Jag tvekar i den typen av stunder i att min sorg någonsin kommer ta slut och att det överhuvudtaget skulle finnas en ände på det. Men, enligt pedagogen, så fyller sörjande en funktion, men, jag tvekade flera gånger idag när jag satt och skrev brevet, trots att vi pratade om vilka funktioner det fyller. Vi talade om att det är en hedrande ritual till/för den person som man sörjer och att det även är bra för mig, för mitt välbefinnande. Vi sa många bra saker idag. Jag kan ju inte säga att jag inte kom ihåg allt men, mitt fokus är uselt och har varit sådant sen säkerligen 3 månader tillbaka. Ju sämre jag mår desto sämre fokus har jag och ju mindre får jag för mig att jag minns. Med andra ord, ju bättre jag mår desto bättre fokus får jag. Och det känns som att mitt fokus är rätt bra just nu.