Är det inte typiskt att jag sitter och väntar på svar från 2 rabbiner om att bli antagen till ett program för konvertering och att det nu sänds ett program på Kanal 9 som handlar om de olika världsreligionernas tro på G-d?! Jag tänker på när jag ska få ett svar från rabbinerna och jag gläder mig till det. Jag är förväntansfull och vill så gärna sätta igång- helst idag. Det här handlar på något sätt om att göra rätt för sig. Det vill säga det som är rätt för mig. Och detta leder mig in på tankar om vad som hände idag.

Idag är Mors dag och det hade jag glömt av. Jag träffade min mamma när jag var och hälsade på henne på hennes arbete och innan jag gick därifrån frågade hon om jag ville äta middag med henne eller helt enkelt hitta på något med henne. Jag sa att jag var mätt och att mina vänner väntar på mig. Och hon svarade i ledsam ton och lite lätt irriterad och sa att: -Ja ja ja men det är ju Mors dag idag så jag hade förväntat mig mer från mina barn. Med andra ord så fick jag ta all skuld inte bara för mig själv utan även för mina andra 3 syskon. Och så fortsatte hon prata i den här typen av termer och sen så ropade en kompis på mig och då sa hon: -”Gå du, dina vänner väntar på dig”. Så, jag gick och för varje minut som gick fick jag sämre och sämre samvete för att jag inte var med min mamma och att jag inte kände eller hade lust att vara med henne. Sen pratade vi igen efter en stund på telefonen och hon bad om ursäkt för att hon var otydlig med vad hon tidigare hade försökt säga och att vi självklart kan träffas någon annan dag att det inte var tvunget att vara idag och att det som hände tidigare blev fel. Och jag bad om ursäkt för omjag hade sagt eller gjort något fel. Jag försöker göra rätt men det blir fel. Jag stod framför mamma och glömde helt att det var hennes dag idag och istället för att fira henne så gick jag iväg för att vara med mina vänner. Det gör fortfarande ont inom mig även om vi pratade om det och kom överens om att vi ska ses en annan dag och att ingen av oss måste bjuda någon och att vi inte måste ha en viss dag som ett visst namn såsom Mors dag för att fira. jag tycker att det var bra sagt men det gör fortfarande ont i mig. Det känns som en klump i halsen. Just för att jag nuförtiden inte har ngn lust att vara med någon av mina föräldrar och allra minst min mor. Jag är trött på henne och jag orkar inte träffa henne. Jag har ingen motivation för det och jag vet varför och just nu behöver jag bara andas från henne och låta motivationen komma tillbaks av sig själv. Men, det känns som att det inte borde vara så här. Jag tycker att jag inte ska behöva känna mig besvärad av att träffa eller prata med min mor men, trots det så gör jag det. Jag kan inte komma från det och jag känner en skuld för det.

Om jag vet vad jag känner och om jag vet vad jag behöver så borde jag ju säga till mig själv att jag vet vilken väg som är rätt och att skulden inte skall få ta sin plats hos mig. Men- just nu så låter jag den göra det.

Det blev fel. Hur skall jag göra rätt?