Jag gick ju in med en ny inställning sist jag skrev och jag önskar att den kunde finnas med i mina tankar även idag när jag skriver. Men, deppigheten har funnit sin plats i min själ igen. Det är kanske inte så märkligt om jag säger att jag knappt sovit i natt för att jag var stressad. Jag somnade lätt som en plätt men vaknade efter några timmar då det fortfarande var mörkt ute och kunde inte somna om. Tillslut bestämde jag mig för att ta en halv tablett av lugnande medel för att stilla mina tankar i förhoppning om att det skulle hjälpa mig att somna in men icke sa nicke. Kl. 06.15 ringde alarmklockan och skulle få upp mig i sängen för att gå till jobbet. Men jag var snurrig och svettades som en gnu och oron blev värre. Jag beslutade att det var bättre att stanna hemma och försöka få ordning i kaoset i mitt huvud och även hemmavid.
Jag flyttade till en ny lägenhet 1 Maj och har inte riktigt fått ordning sen dess. Och det stressar mig. Men, vad som gör mig än mer stressad är att han som är fastighetsägare inte bryr sig om att underhålla sina lägenheter. Jag har försökt i flera veckor att få honom att komma till min lägenhet för att genomföra en ny besiktning så att hålen i väggarna mina kan pluggas igen och dessutom vill jag måla- eller tapetsera om väggarna då de är slitna. Inte nog med det, så är det ett hål i taket i köket där det sticker ut kablar där det borde suttit ngn slags lysrörslampa. Och i badrummet fattas en spegel som borde ingå i lägenheten. Det som irriterar mig ngt så in i bänken är att fastighetsägaren inte ens bryr sig om att ringa tillbaka och att han vill få mig att känna det som att jag tjatar på honom och att jag begär för mkt. Jag känner hur sucken bara letar sig närmare och närmare.

En annan sak som stressar mig är att jag sen många år tillbaka velat konvertera till judendomen då mit judiska arv ej går från min mors sida utan från min fars och enligt halachan, den judiska lagen/rättesnöret så skall arvet gå från moderns sida för att man skall räkans som 100 % judisk. Jag blev accepterad och inräknad som judisk medlem i Judiska Församlingen i min stad trots att jag ej konverterat och trots att den regel vi har idag om att den som har en judisk far skall accepteras som fullvärdig medlem, ej hade trätt i kraft då jag hade fyllt arton år. Så om jag vill så kan jag på sätt och vis räkna mig som 100 % judinna. Men för att mina barn skall bli judiska måste jag konvertera. Och för mig är det, det som betyder mest för mig. Det är så otroligt viktigt för mig att det judiska arvet förs vidare. Jag vet att jag i min själ känner mig som mer än 100% judisk, kanske till och med 500 % judisk men det räcker inte för att mina framtida barn skall få anses vara judiska. Och sen är det en detalj till som skall räknas in. För att Israel, som stat skall räkna min konvertering som fullvärdig så skall den ha genomförts ortodoxt. Hade det inte varit för min zionistiska kärlek till Staten Israel så hade jag inte brytt mig om att genomföra konverteringen ortodoxt. Men, nu är det just så att även denna detalj är otroligt viktig för mig. Min kusin t.ex. hon tycker att jag inte skall behöva konvertera för att alla andra ser mig ju ändå som fullvärdig judinna, vilket kan vara lätt för henne att säga med tanke på att hennes mor är judinna. Men, visst hon har ju på sätt och vis rätt. Det är bara det att judendomen urskiljer sig just på detta vis från andra religioner och etniciteter och kulturer att man måste ha ngt som särskiljer oss från de.
Jag kanske kommer göra konverteringen på ett ortodoxt vis men jag vill först tala med de som håller i den. Och jag är orolig för att de kommer säga till mig att det finns en massa måsten som inte är anpassade efter det samhället vi lever i och det leverne jag har. Och jag vill inte ha en massa måsten. Det här är ju trots allt ngt jag väljer att göra och då vill inte jag att det skall innebära att jag skall ha en massa obstacles som försvårar min väg. Jag började hålla kosher för några månader sedan och det är ett val som inte tagit från vind för våg utan det är ngt mycket väl genomtänkt. Och jag har gått långsamt fram gällande hur mycket kosher jag skall hålla. Det känns på sätt och vis som en bestraffning om jag måste göra en massa måsten för att kunna konvertera ortodoxt. Jag hatar måsten. De kväver mig och låter inte mig vara mig själv. Plus att de skapar oro hos mig.