Det känns som att jag nu kommit ut ur den bubbla jag var i tidigare idag då jag skrev det senaste blogginlägget. Visst jag gjorde ett tappert försök att komma ur den genom att skriva av mig men, vad jag skulle gjort var att lyfta luren och ringa någon jag känner mig trygg med och ösa ur mig ”skiten”. Vad som hände strax efter att jag hade avslutat det senaste inlägget var att en av mina vänner var inne på sin mail och både han och jag har samma slags mail där man kan chatta med varandra och jag har en återkommande vana av att terrorisera honom på mailen och skicka små chattmeddelande trots att jag oftast vet att han inte har ngn tid så jag ser till att skriva en massa ovettigheter som han kan bli galen av. Helt fantastisk underhållning om man som jag är ganska så lättroad.
Sorry hamnade visst på villovägar!
Okej så han kom in på chatten och han frågade hur läget var med mig och skrev kortfattat att det inte var särskilt bra och han såg till att styra upp en fika med hans fru som även hon är en riktigt bra vän till mig. Och det var verkligen tur det. Annars hade den här dagen antagligen inte lett någonstans förutom rakt ner i det passivare träsket. Det var som att de båda två drog upp mig med rötterna och fick mig till att andas ut. De båda två är dessutom enormt bevandrar i judendomens värld då de lever ett ortodoxt liv till skillnad från mig som inte anser mig leva något särskilt kategoriserat judiskt liv mer än att jag så sakteliga börjat vänja mig vid att äta kosher. Så, efter att jag öst ur mig allt jag funderat på och fortfarande funderar på så kom jag slutligen in på att jag seriöst överväger att genomföra en ortodox konvertering. Och jag yttrade även den rädsla jag känner inför att vara tvingad till ett annorlunda leverne då jag är ute efter att få en större medvetenhet och kunskap och att skaffa mig verktyg för att kunna välja att leva judiskt. Under tiden som vi diskuterade dessa frågor fick jag även reda på att om jag väljer att gå den Ultra-otrodoxa vägen i konverteringen så kan den trots allt inte färdigställas i Sverige utan att jag måste ta mig till London. Plus att när jag väl kommit till London så handlar det inte om att delta i en veckas studier, få ett papper och en stämpel och sedan åka hem utan att det faktiskt handlar om att det tar mycket, mycket längre tid än så.
Och som det ser ut nu så är den mest realistiska vägen för mig att ta hjälp av en ortodox rabbin i Stockholm eller i Oslo. Vilket betyder att jag antagligen kommer pendla varje vecka till Församlingen i den aktuella staden och att jag helt enkelt måste finna mig i det om jag inte väljer att göra en konvertering i Israel vilket jag inte vill då jag varken har lust att lyfta från Sverige eller har energin till det. Jag är nöjd med var jag är nu och vill vara kvar i den känslan.
När detta val kom upp på tapeten idag så blev jag först ganska så frustrerad och trött bara på tanken av att jämt behöva pendla men ju mer tanken satte sig desto mer började jag acceptera det. Då mina vänner är otroligt hjälpsamma så skickade de iväg ett mail både till rabbinen i Stockholm och i Oslo för att fråga om hur jag bör gå till väga. Plus att de är ganska så bra vänner med de båda lärda männen!! Och snacka om att jag kände mig lättad efter att ha fått ut alla tankar ur mitt huvud. Plus att jag lyckades köra ”shoot the rabbi” på en av mina vänner under minst en timmas tid. Den går helt enkelt ut på att ställa så många frågor som möjligt och få svar på de av ngn som är mer lärd än en själv.